Vårdvetenskaplig forskning närmar sig komplementärmedicinen

Nu presenteras rykande färsk forskning som berättar att det är hela patienten vi ska fokusera på - inte bara patientens symptom. Alla som inte visste detta innan kan nu se att det är vetenskapligt bevisat!

Dahlberg och Segestens vårdvetenskapliga bok Hälsa och vårdande* blev klar på tryckeriet förra veckan och jag har bara läst två kapitel (kap. 2 & 3) som förlaget lät oss kopiera till psykiatriutbildningen jag går. Men det lilla jag läst får mig övertygad om att boken innehåller många uppväckande ord som alla inom vården borde läsa. Dessa två kapitel präglas av sunt förnuft och allt som vi egentligen redan vet. Men grejen är att den bygger på otaliga patientstudier och att alla dessa självklarheter presenteras i vårdvetenskapliga begrepp som strukturerats på ett sätt som är lätt att förstå och ta till sig, om man bara tar sig tid att tänka till. Begrepp som livsvärld, livskraft, livsrytm, existens, öppenhet och följsamhet förklaras, och mycket illustreras med utdrag ur patientintervjuer.

Om alla beslutsfattare, vårdorganisatörer och vårdpersonal tog till sig innehållet i denna forskning skulle de inse att det är hög tid för omorganisation av hela vår stora vårdapparat där patenter slussas hit och dit, utan att någon egentligen har engagerat sig i personens problem. Vi behöver en hälso- och sjukvård där vi verkligen utgår från patientens behov och inte bara styrs av kortsiktig ekonomi. Alla tjänar på det i längden. I den organisationen skulle jag vilja att patienten skulle ha en “egen” sjuksköterska som kontaktperson, eller snarare “hälsosyster”, som min kurskamrat föreslog.

Ska vi ha en vård som syftar till att patienten ska bibehålla/återfå sin personliga hälsoupplevelse, då “...måste livsvärlden utgöra grund för allt hälsofrämjande arbete om vi vill att det ska bli varaktiga resultat”, som Dahlberg & Segesten skriver.

Men - när denna framtidsvision blir verklig, då kan man ju förstås inte avfärda alla komplementärmediciners goda resultat med att det är placeboeffekter p.g.a. att patienterna får det bemötande som de saknar inom den konventionella vården. Kommer man på något annat att skylla på då?