Behärskad glädje över diktaturfall

Mediakommentarerna runt det som nu händer - eller tycks hända - i Tunisien är försiktiga. Den västerländska glädjeyran över att en av arabvärldens ofta bespottade diktaturregimer faller, tycks vara synnerligen behärskad. Den svenska utrikesministerns främsta bekymmer är att Sverige och EU inte tillräckligt snabbt kan vara på plats och styra utvecklingen i rätt riktning.

Den klassiska elefanten tycks åter ha klivit in i det internationella vardagsrummet. (" Den står där och viftar med öronen. Ingen låtsas om den. Men den gör att det blir trångt och svårt att röra sig, och ger en konstig lukt." ) Av arabbvärldens alla (av västvärlden) korrumperade regimer, ser nu den första vara på väg att falla för folkets uppdämda missnöje. De outtalade frågor som hänger i luften är : "Kommer Tunisien att följas av Egypten, Jordanien, Egypten, Saudi-arabien?..: Och var hamnar den västerländska utposten Israel om dess omgivning plötsligt kommer att utgöras av demokratiskt legitima och okorrumperade regimer med folkligt stöd? "

Därav de svala västerländska kommentarerna när diktaturen faller. Vi kan förutse stora västerländska ansträngningar att korrumpera och infiltrera allt som kan likna en demokratiskt legitim ny tunisisk regim, och att misskreditera de folkliga rörelser som vräker den gamla åt sidan.

(Se tidigare kommentarer runt Mellanöstern t ex här )

15 januari 2011

Skriv kommentar