Om missbruk av droger och människor

Eftersom jag själv en gång arbetat inom såväl kriminal- som narkomanvård var det med intresse jag tog emot den "hälsoekonomiska utvärdering" av amfetaminbehandlingen vid Norrtäljeanstalten, som tillsändes mig härom dagen. Copyrightförhållandena är oklara, så jag kan f n  inte publicera den i dess helhet här på nätet.  

Bakgrunden är att de påstått lyckade försöken med amfetaminbehandling av barn med ADHD lett till försök med diagnosticering och behandling av ADHD även bland vuxna.  Har man sedan lyckats koppla ihop ADHD med kriminalitet,  så är det givet att man också försöker behandla vuxna kriminella med amfetamin - dvs just vad Norrtäljeförsöket gått ut på.

Vill man sedan ha en garanterat positiv  utvärdering lägger man naturligtvis den i händerna på fristående organisationskonsulter, som gärna ser fram mot förlängda och utökade insatser inom det område där de anlitats.  Hittills har jag bara hört talas om en enda projektfinansierad utvärdering som konstaterat att den bedrivna verksamheten varit misslyckad och att pengarna borde användas bättre ( en rapport som jag f ö skrev själv i slutet på 70-talet). 

Rapportförfattarna betecknar redan från början klienternas narkotikamissbruk som "självmedicinering" (mot ADHD) , vilket övergått i missbruk och beroende med åtföljande kriminalitet, och tillåts spekulera  i hur lönsamt för samhället det vore om denna kriminalitet kunde bringas att upphöra genom legal "medicinering". På samma sätt (och med lika stark bevisföring) skulle man kunna spekulera i hur lönsamt det vore att återinföra morgonbön i skolorna, om det nu skulle innebära att ungdomar därmed avhöll sig från brott. Bevisläget är helt jämförbart.

Den del av försöket som genomförts och som man kunnat följa är "fas 1", dvs att administrera amfetamin till försökspersonerna under deras vistelse vid anstalten (inte utanför fängelset). Detta sker genom att de intagna överförs till särskild avdelning med väl tillrättalagd miljö och sk klimat, vars effekter naturligtvis också räknas amfetaminet till godo. (Ngt s k dubbelblind-försök är alltså inte aktuellt).

Bland det mest fantastiska i denna utvärdering är att  positiva omdömen om projektet staplas på varandra, utan att grundas på några som helst kvantitativa redovisningar av ens enkät- eller intervjuer, än mindre några objektiva mätningar.  I stället klipps enstaka citat som om de vore slutord, och utan att läsaren kan få klart för sig om de avser målsättningar eller vad man verkligen uppnått.  Verkliga höjdpunkter är påståenden som  att man  "inte haft ett enda positivt utslag på drogtester"  (detta alltså när samtliga deltagare stått på amfetamin-medicinering),  övrigt anges omdömen från avdelningen som "lugnt, inte samma stök, gemenskap, tolerans, trygghet"

Att man kunnat redovisa   lugnare klimat  från försöket inne på anstalten är inte märkligt.  Den som har erfarenhet av kriminal- och missbruksvård vet att mycket av oron och bråket  handlar om hur missbrukarna ska få tag i droger.  Får missbrukarna droger blir det lugnare, de slipper stjäla, hota, misshandla, rymma  för att tillgodose sina önskningar. Detta gäller såväl inne på anstalten som utanför.

Samma logik kan tillämpas i samhället i övrigt:  Legalt missbruk och fri drogtillförsel via det allmänna  skapar lugnare missbrukare.  Och betydligt fler.  Allra lugnast är  opium-missbrukare som kan ligga still i veckor om de bara får sina droger.  Det inre fängelset kan på så sätt ersätta det yttre.

Finns det inte länge några  politiker som begriper vad man håller på med inom den sk vården? Eller åtminstone sett Kubricks film "A Clockwork Orange"?

Å andra sidan får man trösta sig med att de som verkligen borde sitta i fängelse tydligen  gör det också. Tyvärr med goda arvoden.