Alternativa perspektiv på vår historia - del 3

Tidigare avsnitt :

Ett besök på Falköpingsslätten
Det engelska mysteriet

Det franska mysteriet - Stenraderna i Carnac

Falköpingsslätten och Avebury-cirklarna i all ära, men de mest imponerande och gåtfulla lämningarna från europeisk stenbyggartid är nog de kilometerlånga stenraderna i Carnac, vid Bretagnes sydkust.

Och om den akademiska arkeologin famlar omkring Falköpingsmegaliter och Salisbury Plain, är den närmast hysteriskt förlamad när det gäller att tolka lämningarna i Carnac, annat än med långsökta och obevisade spekulationer om vidskepliga riter. Om vi däremot - i enlighet med slutsatserna av tidigare artiklar - utgår från att byggarna var rationella människor, sysselsatta med handel, industri och sjöfart, visar sig snart det franska mysteriet inte vara något mysterium alls.

När det gäller den bretagnska halvön, är då en rimlig utgångspunkt dess mineraltillgångar: Just i Bretagnes berggrund finns helt enkelt en stor del av Europas och Frankrikes tillgångar av guldmalm.

Bild: Kartering av Frankrike guldtillgångar

Under flera istider har denna berggrund delvis malts sönder, och genom avvattningen från ismassorna i norr har stora mängder guldblandat sand och grus förts söderut längs stora och små floder, för att i olika  lager hamna utanför flodmynningarna där vattnets hastighet bromsats upp.





Bild: Skiss över Europas stenmonument. OBS särskilt de tidigt utbyggda mineralrika områdena i Bretagne, Wales, Cornwall, Irland  och den successiva expansionen därifrån.

Några mil öster om Carnac längs kusten ligger den lilla semesterorten ”La Mine d´Or”, ett namn som betyder just Guldgruvan, just utanför en större flodmynning. Här pågick brytning av sedimentär guldsand fram till början av förra seklet, och den välbesökta kvarvarande sandbadstranden skyddas än i dag av kilometerlånga och höga branter, som vittnar om vilka enorma sandmassor som här måste ha utvunnits.




Inget pekar på att just dagens Guldgruva varit den enda liknande fyndigheten , de geologiska förutsättningarna är i stort sett de samma längs en stor del av kusten.

Strömmande vatten för med sig guldkorn, och avsätter dem där vattenhastigheten minskar. En erfaren guldletare kan därför  identifiera lämpliga områden att undersöka, och  spåra guldfyndigheter uppströms och nedströms. När väl fyndigheterna lokaliserats kan samma princip användas för att anrika guldsanden – dvs successivt koncentrera dess guldinnehåll – genom vaskning.

Vaskningsanläggningar bygger just på att vatten får skölja med sig guldblandad sand och grus över ett område med konstruerade hinder, ”guldfällor”, där vattenhastigheten saktas upp, och guldkornen  kan lägga sig till ro för senare avhämtning. I naturliga forsar finns sådana guldfällor t ex bakom större stenar, där det kraftigt strömmande vattnet bildar virvlar och höljor.

I Lars Guldströms Guldgrävarhandbok utpekas långa forsar som lämpliga naturliga vaskningsrännor. Dels avsätts guldkornen då bakom större stenar i forsen, dels i slutet av forsen där lutningen minskar och vattnets hastighet minskar.

Om man vill anrika stora mängder guldblandat grus där naturliga forsar saknas, kan man alltså själv bygga en lämplig forsanläggning för detta. Den bör ju alltså bestå av en längre sträcka med starkt strömmande vatten och stabila hinder, t ex enligt följande modell



Här kan alltså anrikningsmaterialet t ex flottas fram till en plats med naturligt strömmande vatten, som fördämts, varefter fördämningen tas bort och materialet får spolas med över den iordningsställda vaskningsrännan. När detta gjorts kan vaskningsrännan vittjas; dels bakom de stora stenarna, dels i slutet av rännan där det finkornigaste materialet avsätts.



Bild: Som synes har stenradsarrangemangen i Carnac en påfallande likhet med principritningen för en vaskningsränna. ”Sjön” i den östra delen av rännan har fortfarande en fördämning, och utgör resterna av en naturlig å i nordsydlig riktning mot havet.





Bild: Stenraderna i Carnac kan tolkas som ett system för successiv anrikning av mineralhaltigt material, med tillförande flottningsled i öster, avrinning och uppsamlingsplats i den västra delen av rännorna. Att rännorna succesivt vidgar sig åt väster motiveras av strävan att åstadkomma en långsam sänkning av vattenhastigheten genom att vattnet fördelas över ett bredare område.


Bild: Även en mindre stenradsanläggning österut visar samma principkonstruktion: Resterna av ett tillförande vattendrag/flottningsled i öster, avrinning mot väster och en vidgning av ”forsen”, samt en kvadratisk konstruktion som kan tydas som uppsamlingsplats för finkornigt material i väster.

Carnacs ”magiska” stenrader kan alltså först och främst utgöra  anrikningsanläggningar för guldhaltigt material som uppsamlats utanför flodmynningarna längs södra Bretagne-kusten. Anläggningarna är  enligt arkeologiska bedömningar uppförda senast ca 4000 f Kr.

Till en jättelik anrikningsanläggning hör naturligtvis också stora transportbehov, och värdefulla varor kräver en skyddad hamn.  Ur detta perspektiv är den unika och av seglare älskade naturliga hamnen och Morbihan-golfen, längs den i övrigt karga kusten, också lätt att förstå: Författaren kan dock inte bedöma huruvida denna golf är helt naturligt bildad, eller om den helt enkelt vittnar om en massiv brytning och bortforsling av guldsandsavlagringar från denna plats.

Med sjöfartens behov i centrum kan den berömda stenpelaren  ”Le Grand Menhir Brisé” med sina 23 meters höjd snarare ha tjänstgjort som riktmärke för farleden, än som föremål för ockult dyrkan eller astronomiska riter.

Anläggningarnas storlek  vittnar om att rimligen tusentals människor  under  sekler varit sysselsatta med guldutvinning här.  Knappast har det handlat om någon primitiv jägarkultur (vad skulle en sådan med guld till?), utan om en integrerad del av en högt utvecklad civilisation med industri, och organiserad handel över (minst) hela Europa, tusentals år innan de egyptiska pyramiderna sägs ha byggts.

Mera om denna högcivilisation samt möjliga fundament för denna teknologiska kunskap kan hämtas ur "Stenarv- stenåldersvetenskap för vår tid."

En än bredare alternativ historisk kontext presenteras här (engelska).

---------------

Stenarv




 

Skriv kommentar

Namn/signatur: