Att nå ut - eller stå ut?

Tibetanerna låter färggranna flaggor föra deras böner vidare genom den tunna bergsluften till gudarnas boning, i hopp om en bättre värld. För oss västerlänningar kan detta förefalla rörande ineffektivt och vidskepligt, jämfört med vår egen rationalitet, och våra egna effektiva kommunikationsmedel.

Ändå kan man undra... Snart har var och en av oss en egen blogg, faceboksida eller website, fladdrande i etern, men läst (eller förstådd) av få eller ingen. Att blogga tycks för många mera vara ett sätt att stå ut än att nå ut, i en värld där mediamoguler och investerare bestämmer vem och vad som får synas, och vem som ska förbli osynlig,

Flödet av information på Internet präglas alltmer av företags- och förtjänstintressen. Det är inte så konstigt; arbete och försörjning är en stor del av vårt liv, för somliga nästan hela livet.

Det tycks ibland som om vi är en rätt begränsad grupp på nätet med intresse för kritisk och alternativ hälsopolitik. Många av oss arbetar och försöker försörja sig inom hälso-området, vilket obönhörligen (!) också riskerar att prägla den information vi väljer att sprida och vilka åsikter vi torgför. Men vaddå? - alternativet är ju att helt hålla käft och låta mediamogulerna, reklamnissarna och investerarna helt behärska mediautrymmet.

Problemet är inte att bloggarna och siterna är för många, utan att för få "når ut", och att det i hög grad är mediamogulerna som - även på Internet - får bestämma vilka som får nå ut och inte. De verkligt kritiska skribenter, som kan sätta i nålen som får de offentliga propagandaballongerna att brista, är få. Några av dem finns bland Alternativjournalens bloggare. Vi lever, verkar, åldras och tigs ihjäl , medan apokalypsen låter vänta på sig och Blondinbellas eskapader fångar massorna. Titanic driver mot isberget, kapten är plakat och passagerarna festar till en öronbedövande orkester, och ännu finns en låda vin kvar.

Vår tid är ännu inte kommen, och den lär inte komma innan vi är borta. Men våra böneflaggor fladdrar i vinden, och vi kämpar varje dag med att brodera dem, laga dem, försköna dem och sätta upp dem, i hopp om att någon någonstans därute ska finna något han länge sökt men aldrig förut funnit.

Och hoppas kanske att någon av dem ska visa sig vara den Godot, Messias eller Luke Skywalker som kan ställa sakerna till rätta.

För vad är annars alternativet?

Text: Ulf Brånell

7 augusti 2011

Skriv kommentar