En vitrockad rondellhund

Dumhet botas med bitter erfarenhet, men behandlingen tar lång tid och är ofta smärtsam. Den särskilda sorts dumhet som utgörs av tilltro till auktoriteter är ofta elakartad och blir gärna kronisk. Insjuknandet sker ofta akut, i samband med någon kris inför vilken patienten varit rädd och dåligt förberedd, och där enda utvägen varit att underkasta sig någon auktoritativ figurs skydd och diktat. Så ser man ofta att t ex sjukliga barn önskar själva bli läkare, och därmed själv få uppbära den auktoritet till vilken de tidigare satt sin lit. Även många utbildningslinjer gynnar uppkomsten av denna sjukdom, i det att den examinerade tror sig ha fått bevis på sitt ofelbara vetande, något som effektivt motverkar verklig  kunskap.

Eftersom intellektuell underkastelse är helt främmande för den friska individen, uppfattar den sjuke sin auktoritetstro som en skamlig inre svaghet, något som han inte vill kännas vid och knappast heller kan yvas över. Den omdöps därför snabbt till något mera acceptabelt - t ex som ”rationalitet”, ”kritiskt tänkande”, ”skepticism” etc. Endast vid närmare analys framstår sjukdomens karaktär otvetydigt.

Att ompröva  auktoriteter innebär att patienten konfronteras med och behöver återuppleva den ursprungliga och olösta krisen, något som han effektivt förhindrar med hjälp av olika inre skyddsmekanismer och spärrar. Den emotionella grunden utgörs av en oresonlig rädsla, mot vilken olika intellektuella konstruktioner ständigt måste skapa  skydd. Det fortsatta och kroniska förloppet kännetecknas främst av ett tilltagande tunnelseende, hysterisk närsynthet eller t o m blindhet, inte så sällan blandat med raserianfall, riktade mot sådant som upplevs hota patientens kognitiva struktur.

Läkarkontakt är därför särskilt kontraindicerad vid auktoritetstro i framskridna stadier. Den medicinska affärsidén innebär ju att man behandlar rädsla med auktoritet. I detta fall söker man behandla auktoritetstro med mera auktoritet, dvs behandla lika med lika, en vidskeplig och magisk föreställning vilken läkarskrået dock lever gott på.

En konsekvens av detta medicinska förhållningssätt är att patienten med tiden förstår allt mindre av och blir alltmer oförmögen att själv ta ansvar för sin hälsa. I det terminala stadiet drabbas patienten av hypokondri, där hans vanföreställningar går till angrepp mot honom själv och hans försök att kontrollera tillståndet med mer och fler auktoritetsuttalanden endast förvärrar det.

Liksom vid andra liknande tillstånd kan patientens vanföreställningar ha en ytligt trovärdig prägel, och patienten uppträda charmerande och övertygande. Sjukdomen känns dock igen på några grundläggande drag, främst att
- alla väsentliga skeenden måste och kan kontrolleras,  och att alla negativa händelser beror på bristande kontroll
- all väsentlig kunskap är redan känd, endast luckor återstår att fylla i
- att sanningar är entydiga och motsägelsefria och stämmer med vad de flesta redan anser sig veta
- att vissa personer har omedelbar kännedom om sanningarna
- att de som inte har omedelbar kännedom om sanningarna är skyldiga att åtlyda dem som veta

Det kan vara av värde att kort formulera den mer realistiska inställning mot vilken dessa vanföreställningar måste ställas:

- att mycket inte måste eller kan kontrolleras och att vår kapacitet att kontrollera saker är starkt begränsad
- att det är mycket vi inte vet och åtskilliga bekymmer orsakas av våra försök att kontrollera sådant vi inte begriper
- att sanningar ofta är s k sanningar och efter ett tag ofta visat sig vara tvetydiga, begränsade eller helt osanna
- att de som utger sig för att veta det som ingen annan vet ofta pratar i nattmössan eller av egenintresse
- att det ofta går illa för dem som litar på folk som talar i nattmössan eller av egenintresse,

Särskilt intressant är att det vanliga begreppet "skepticism" ofta i debatten visar sig ha en rakt motsatt betydelse - dvs att en skeptiker ofta visar sig vara obetvingligt säker på sin sak, medan hans motståndare tvivlar.

Den svårt auktoritetstroende utger sig oftast inte för att av egen erfarenhet veta sanningen, utan endast förmedla den sanning som andra har delgivit honom. Detta tillåter honom att av sina åhörare fordra tacksamhet och underkastelse, inte mot honom själv (vilket kunde verka förmätet), utan mot dem som ”står bakom honom”, vilka de nu är.

Eftersom patienten uppfattar sin auktoritetstro som ett uttryck för egen intellektuell rationalitet kan tydliga illustrationer krävas för att klargöra tillståndet:

Tunnelseende innebär att ur en komplex verklighet skär patienten ut en mycket begränsad frågeställning, vilken han anser sig kunna avgöra med påstått rationella, t ex empiriska vetenskapliga, metoder. ( Frågan kan handla om t ex om Gud existerar, om man bör vaccinera sina barn, vem som kan behandla cancer etc. ).

Han vägrar emellertid att acceptera att dessa metoder är praktiskt taget värdelösa som vägledning för det mesta av hans eget eller andras praktiska och dagliga handlande för övrigt, dvs i situationer där ett visst mått av sunt förnuft är tvingande nödvändigt. Metodernas begränsningar är oftast så stora att det inte går att på förhand säga att de kommer att ge ett användbart resultat när de tillämpas på just denna fråga. Oftast väljs metoderna inte utifrån deras lämplighet för att belysa frågan, utan pga de resultat de väntas ge.

(Ex: Gud finns inte, ty jag har inte sett någon skäggig gubbe ovan molnen. - Kan Guds existens avgöras genom att någon tittar ovan molnen?

Ex: Skolbussen har hittills under tolv år aldrig kört av vägen. - Skulle jag skicka mitt barn med skolbussen om det i dag råder glashalka, bussen har blanka däck och en vikarierande chaufför som verkar vara på lyset? )

Det hysteriska tunnelseendets, närsynthetens och blindhetens funktion är att lyfta bort iakttagelser och fakta som inte passar till den förutbestämda slutsats patienten söker bevisa, och i stället grunda slutsatsen endast på en liten del av det som han/hon - och ev åhörare - känner till. Kort sagt söker patienten skapa en norm som utestänger sunda förnuftet.

Tunnelseendet förstärks vid behov med uttryck som ”Det är inte bevisat att...”, vilket ger obegränsat utrymme för att godtyckligt avlägna störande fakta, iakttagelser eller synpunkter ur diskussionen. På så sätt kan varje fråga avgränsas åt olika håll för att möjliggöra den från början åsyftade slutsatsen. Problemet är då att även slutsatsens giltighet ofta blir så begränsad att den blir ointressant, något som patienten naturligtvis inte vidgår.

Svepande generaliseringar blir därmed det nödvändiga komplementet till tunnelseendet: / Om Gud inte finns bakom molnen finns han ingenstans annars heller! Om jag själv inte blivit skadad av att få stryk gör ingen annan det heller! osv /

Oegentliga kategoriseringar och okänslighet för självmotsägelser är ofta en del i detta: Om en person i bedrägligt syfte utger sig för att vara homeopat, och därefter lurar folk på pengar, då är alla homeopater lurendrejare. Om bedragaren däremot låtsas vara läkare drar detta en särskild skam över honom, men inte över läkarkåren. Om en läkare blir av med sin legitimation efter att ha felbehandlat folk, så är han  alternativmedicinare, eftersom han inte är läkare, och därför är alla alternativmedicinare bedragare. Om en sats vaccin förorenats är det ett olycksfall i arbetet, om en sats naturmedel förorenats är det ett bevis för den alternativa medicinens skumraskmetoder. Å ena sidan kan man beklaga eller håna alternativmedicinare för deras löjligt låga inkomster, å andra sidan låta förstå att branchen som sådan är ett ohederligt geschäft. Osv.

De logiska regler som i vissa fall tillåter -men mestadels förbjuder - generaliseringar utifrån enskilda iakttagelser är vanligen okända för patienten. Just genom sin okunnighet kan han upprätthålla ett övertygande sken inför sina åhörare, vilket gör att risken för smitta inte kan förbises.

Som behandling vid svår auktoritetstro är isolering och karantän dock svåra att genomföra, p g a den bristande sjukdomsinsikt och starka drivkraft till ständigt argumenterande som patientens inre olösta kris medför. Som förebyggande åtgärd kan vi därför främst förlita oss till vaccinering, t ex genom att denna artikel sprids till allmänheten.

Se gärna vidare t ex

http://www.fokus.se/2010/02/mirakel-for-miljarderd/

http://tankebrott.wordpress.com/2010/02/07/vaccin-orsakar-autism-artikel-dras-tillbaka/

http://www.dagensmedicin.se/asikter/blogg/gastbloggar/mats_reimer/index.xml

http://blogg.expressen.se/medicinbloggen/

http://svtplay.se/v/1931164/saljknep_eller_vetenskap_/del_2_av_4__pillerskapet

Medicinsk motbok

Skriv kommentar

Namn/signatur:

Dqagen efter att ovanstående inlägg publicerats, kommer Torbjörns Sasserssons "Skeptikerskola" som en läsvärd fördjupning! Se http://www.skeptikerskolan.se

Postat av Ulf B den 21 mars 2010