FÖRSTASIDAN

ARKIV

OM ALTERNATIVJOURNALEN

MOTGIFT

BIBLIOTEK

BLOGGAR

ANNONSERING

ANSLAGSTAVLA

LÄNKAR

Hägglund tar tag i fetman

Resistens mot insikt

Bina är borta

Det går att träna upp synen

Stoppa Shells oljeprojektering i Arktis

Diabetiker - ät inte statiner!

MAILA FRÅGOR OCH SYNPUNKTER

Mail, adresser o telefonnummer till oss

Naturmedel och hjälpmedel för egenvård och behandling.

Särskilda erbjudanden för terapeuter och återförsäljare.

Betala gärna en frivillig prenumerationsavgift här!

WEB-kurser mm

Egna och andras böcker

Naturmedcinsk mottagning i Håcksvik, Svenljunga

Nyheter

Blogg: Luktsalt

Blogg: Vågrätt

Blogg: Ooljat

Blogg: Energiskt

Blogg: Obesprutat

Blogg: Wu Wei

Redaktörer:

Ulf Brånell

Webbplatsen är utvecklad av SpaceLoops

Fukushima Sukiyaki?

Det har varit ganska tyst om Fukushima, men i nr 1/2012 av Ordfront
skriver frilansjournalisten Johanna Lagerfors om “Livet efter katastrofen”.

Ett litet explock följer nedan:

“Jordbävningen och tsunamin i Japan i mars förra året krävde 16.000 människoliv. Den orsakade också olyckan i kärnkraftverket i Fukushima som nu hotar att förlänga katastrofens verkningar i generationer. En miljon människor lever i ett område med skyhög strålning. Men den japanska regeringen verkar göra allt för att spela ner riskerna.

Masao och Satsu Hangai dricker sitt kvällste framför tv:n i sin evakueringsbostad. De bodde tidigare i Namie som ligger i den förbjudna zonen. Deras barn och barnbarn har evakuerats till andra städer.

I Fukushima city pågår livet som vanligt trots att staden borde evakueras om man följde internationella rekommendationer för strålningsnivåer.

I stället för att rätta sig efter internationell standard höjde regeringen gränsen efter olyckan. Även för barn och gravida kvinnor.

Ju närmare den förbjudna zonen man kommer, desto tydligare är katastrofens påverkan.”

Kärnkraftsdebatten är ständigt lika aktuell runtom i världen.
I Sverige har det senare framkommit att härdsmälta var nära i Forsmark år 2006, vilket först tystades ner. Det som hotade var en reaktor utan försörjning, precis som i Fukushima.
Tur att Janne Josefsson och hans grävande team finns!
Och Sanningen om vad som verkligen hände vid branden i kärnkraftverket i Ringhals kom fram först för ett par veckor sedan just i Uppdrag granskning.

Ha en bra helg!

Siv

-----------------------

UTDRAG ur Olle Holmstrands analys av läget för uranprospektering i dag. (Sv Naturskyddsföreningen)

....

Kärnkraft
Förespråkarna av kärnkraft och uranbrytning hävdar ofta att kärnkraften måste bibehållas och byggas ut för att bryta beroendet av kol, olja och fossilgas, dvs de energislag som ger klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp. Men kärnkraften är globalt sett marginell med andelen ca 5% av den totala energiförsörjningen. Kapaciteten att bygga kärnkraftverk är begränsad och det tar lång tid att bygga nya kärnkraftverk. Förutsättningar finns därför inte att kärnkraften skall kunna lösa klimatproblemet inom den tid som krävs för att undvika katastrofal höjning av Jordens medeltemperatur.
Till dessa praktiska hinder skall läggas kärnkraftens risker, tydligt demonstrerade senast i Fukushima och den ofrånkomliga kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen.

Självförsörjning
Ett ofta förekommande motiv för uranbrytning i Sverige är att det skulle innebära självförsörjning. Ibland hävdas till och med att uranbrytning i Sverige skulle minska antalet riskabla transporter med radioaktivt material. I verkligheten kan uran som utvunnits i Sverige inte användas direkt i reaktorerna. De nuvarande lättvattenreaktorerna kräver anrikat uran, dvs uran där halten av den klyvbara isotopen U235 har ökats från 0,72% till 3-5%. Sådan isotopanrikning finns inte i Sverige och har aldrig planerats. Därför måste uran som eventuellt skulle brytas i Sverige först exporteras och sedan åter importeras anrikat.
Uranbrytningen i Ranstad på 1960-talet var ett led i planerad verklig självförsörjning med tungvattenreaktorer, vilka inte kräver anrikat uran. Ett huvudsyfte med självförsörjningen var då att ur det använda kärnbränslet utvinna plutonium till svenska kärnvapen, en verksamhet som givetvis inte skulle kunna vara beroende utländska tjänster.

Moral
Eftersom Sverige har kärnkraft hävdas att uranet även borde brytas i Sverige av moraliska skäl. Befolkningen i andra länder skall inte belastas med uranbrytningens risker och miljöpåverkan. Men samtidigt förespråkas uranbrytning i Sverige med hänvisning till att uranbrytning inte ger oacceptabla effekter i andra länder. Dessa två ståndpunkter är uppenbart motsägelsefulla. Det finns tillräcklig information från uranbrytning i världen för att konstatera att brytningen ger påtagliga risker och miljöeffekter. Den rimliga slutsatsen är då istället att uran över huvud taget inte skall brytas någonstans.

En annan moralfråga som tyvärr har fått begränsad uppmärksamhet är hanteringen av så kallat utarmat uran (DU, depleted uranium på engelska). Vid isotopanrikningen för att tillverka kärnbränsle erhålls stora mängder nästan rent U238, den icke klyvbara isotopen. Detta utarmade uran tycks ha fått omfattande vapenanvändning, dels i tunga, pansarbrytande projektiler och dels som extra skydd i pansarfordon. Det framstår alltmera klart att användning av sådana vapen bland annat i krigen i Irak har lett till omfattande spridning av uranstoft som ger hälsoeffekter, främst genom att uran är en mycket giftig tungmetall.
Kärnkraft och uranbrytning i miljö- och resursperspektiv
Om hela världens befolkning skulle ha samma levnadsstandard som i västra Europa och Nordamerika skulle inte Jordens naturresurser räcka till ens på mycket kort sikt. Enkla överväganden visar att det skulle behövas flera jordklot för att tillfredsställa behovet av naturresurser och försörjning på den rika världens nuvarande nivå.

....

Text: Siv Wernborg

19 februari 2012

Skriv kommentar