Kan man ta betalt för sitt arbete?

En ofta outtalad men någon gång öppen fråga från patienten är ”blir jag nu säkert botad”, finns det nån pengarna-tillbaka-garanti med den alternativmedicinska behandlingen eller preparatet? Och det gör det sällan eller aldrig. Är detta då ett bristande konsumentskydd, kan man fråga, är det något som terapeuten eller preparattillverkaren ska känna dåligt samvete för?

Dåligt samvete tycks ofta vara en yrkessjukdom hos alternativmedicinska terapeuter. De borde helst inte ta betalt alls, utan deras arbete borde vara ett ogrumlat utflöde av deras människokärlek, känner de. Dessa terapeuter blir i regel inte gamla i yrket, de måste snabbt skaffa sig nåt att leva på. Alltså blir det inget utflöde alls av det engagemang, kunnande och intution de kunnat berika sina medmänniskor med.

Få väljer den alternativmedicinska terapeutbanan av penninghunger, finns de överhuvudtaget så handlar det om svårt förvirrade personer, som närmast alltid snabbt tillrättaförs av verkligheten. De som finns kvar i yrket en tid och skaffar sig erfarenhet måste dock försörja sig på det genom det patienterna betalar. Ingen annan betalar nämligen deras räkningar.

Däremot förekommer förvisso mirakelpreparat vars förtjänster tycks vara mer ekonomiska än biologiska, detta måste man vara vaksam för. Sådana preparat marknadsförs dock närmast alltid direkt till konsumenten från anonmyma och snabbt växlande företag, mer sällan via terapeuter och kvalificerade butiker som har möjlighet att följa kundreaktionerna på preparatet. Just dessa mirakelpreparat har inte så sällan en ”pengarna-tillbaka-garanti” som emellertid i praktiken blir svår att utnyttja när företaget inte finns kvar eller svarar på brev när kuren är till ända...

Man kan dock förstå den osäkre - eller luttrade - patient som frågar om det inte finns några garantier, nu när han övergett den skattefinansierade sjukvården utan att ha fått hjälp, och fortsättningsvis i den alternativa vården måste bekosta allt själv. Ett nytt fruktlöst behandlingsförsök, denna gång på egen bekostnad, leder lätt till att han känner sig bedragen och förd bakom ljuset. Hur ser då hans ”konsumentskydd” ut?

Det är svårt att sia - särskilt om framtiden

En svensk advokat tar betalt för sin tid, antingen du vinner målet eller förlorar. En amerikansk advokat kan dock komma överens med dig om arvode i form av ”del av vinsten/skadeståndet” eller dylikt. Ett strikt konsumentskydd skulle alltså¨innebära att ”du betalar om du vinner”, dvs för alternativmedicinens del att ”du betalar bara om du blir frisk, annars inte”. Hur skulle det då slå i dagens verklighet?
Svaret är nog att det inte skulle slå alls. Den amerikanske advokaten väljer noga ut de fall han tar på ”riskbasis”, hopplösa rättshaverister, komplicerade fall och fall där det inte finns nåt att tjäna får vara utan hans hjälp.

Finns det då något att vinna på att man som terapeut plockar vissa ”russin ur kakan”, dvs ger prisgarantier åt utvalda patienter, där man är relativt säker på att nå fullständig framgång? Ja, inte finns det nåt att vinna för dessa patienter som grupp i alla fall: de som ”blir bra” kommer att få betala för dem som ”inte blir bra”, men om terapeuten ska bli kvar i yrket måste han ändå ha in ungefär samma intäkter till sin lokal och sitt levebröd.

Inte alla patienter kommer då att ha råd att bli bra. Den som blir bra måste nämligen med ett sådant system betala mer än han annars skulle ha gjort.

Inget hindrar heller patienten från att vid tillfrisknande helt enkelt utebli från fortsatt behandling - och betalning. Om - för att undgå detta - patienten avkrävs förskottsbetalning kommer de ekonomiska kraven på varje patient bli större -inte mindre.

Nästa fråga är vilken behandling som kan garanteras på detta vis, och till vilken effekt behandlingen ska vara kopplad? Och utlovar man effekt efter en-två-fem-tio-hundra behandlingar?

Så länge "konsumenten" inte tillhandahåller en standardiserad kropp och en standardiserad livsföring så får man räkna med att behandlings-resultaten varierar, liksom behandlingstiden. Även om preparatet /behandlingen/ vanligen är effektivt, så finns det ingrodda och besvärliga fall. Hur många förpackningar och hur lång tid ska krävas för att ”garantin” ska gälla? Hur noggrann övervakning av föreskrifter när det gäller kost, sömn, livsttil, rökning osv får terapeuten göra? osv

Skulle man då sätta pris och villkor utifrån de mest svårbehandlade fallen skulle många som lätt kunnat få hjälp, alltså bli utan, eller varje fall bli utan skydd, eftersom den obligatoriska kostnaden blir för hög. Och skulle man ta betalt efter de chanser till tillfrisknande som den skolmedicinska prognosen ofta ger (”obotlig”) så skulle vissa patienter aldrig ha råd att lösa ut sig efter ett tillfrisknande.

Och slutligen: På detta sätt ställer man alla ”placebo”-effekter på fel sida i behandlingsarbetet - den patient som kan förneka eller motverka all förbättring slipper också betala. (jmf artikeln om placebo i julimagsinet 2002 ) .De ofta viktiga mentala och emotionella krafter som måste medverka vid en läkning kommer alltså att dra åt fel håll: ”Om jag inte får ett nytt anfall av min handikappande migrän inom en vecka så kommer det att kosta mig tiotusen!” Och eftersom många beteendefaktorer - utanför terapeutens kontroll (Ska jag ta en chokladkaka eller ej?) - påverkar behandlingsresultatet utgör ett sådant generellt garantisystem i praktiken att alternativmedicinsk verksamhet omöjliggörs.

Vi kan alltså se att resultatgaranti i själva verket handlar om en form av försäkringssystem, ett försäkringssystem där därtill patienten ensam är skadebedömare och sakägare i en person, medan försäkringsgivaren/terapeuten får betala utan möjlighet till inspektion eller överklagande. Sånt funkar tyvärr inte. Strikta konsumenträttsliga krav , med modell från t ex bilhandel eller livsmedelshandel, skulle helt utrota alternativmedicinsk verksamhet.

Att terapeuter i enskilda fall - efter undersökning och kanske längre kontakt - gör garantiutfästelser är en annan sak. Det är just att ”plocka-russinen-ur-kakan”, och ger inte ett bättre allmänt konsumentskydd.

Vad har då patienten för rättigheter och trygghet?

Svaret på den frågan kan inte sökas främst i relationen mellan en viss patient och en viss alternativmedicinsk terapeut/preparatförsäljare. Man måste börja från början:

Patienten har /oftast/ redan under många år betalat skatt och avgifter till en offentligfinansierad sjukvård. I detta har han inte haft något val alls. Det har dock inte gett honom den hjälp han behövt. Inte så sällan har hans ekonomi på så sätt helt dränerats. Likväl har han bara en kropp och ett liv (åtminstone är det hans oftast bestämda uppfattning), och vill ta vara på detta så långt han kan.

Av det patienten hittills betalat för att skydda och vårda sin hälsa har den alternativmedicinska terapeuten i regel inte fått en krona. Terapeuten har i stället oftast fått bekosta sin yrkesutbildning själv, på vinst och förlust, till sista öret med moms och skatt.

I stället för att hämta sin lön ur skattebetalarnas fickor får terapeuten alltså i stället leverera en stor del av sina inkomster till skatt. Det innebär i praktiken att hans patient nu - genom att betala terapeutens arvode - får fortsätta att betala till den sjukvård som inte kunnat hjälpa honom ( överslagsmässigt går ca 40-50% av terapeutens patientarvode till stats/kommun/landstingskassan). Ett eventuellt tillfrisknande leder också till att statskassan sparar sjukförsäkringspengar, sjukvårdskostnader och läkemedelsersättning, vilket däremot inte kommer vara sig patienten eller terapeuten tillgodo.

”Samhället” tar alltså inga risker och täcker inga kostnader, men tar däremot hem de ekonomiska vinsterna av alternativmedicinen. Samhället har däremot tilltvingat sig betalning för något man inte har levererat. Någon återbetalningsrätt eller konsumentskydd gäller inte gentemot samhället i detta.

Många gånger ställs terapeuten inför att för en eller annan tusenlapp omedelbart åstadkomma något som den officiella sjukvårdens samlade resurser misslyckats med under årtionden, under hotet att annars uppfattas som bedragare. En hel del patienter får likväl hjälp inom alternativmedicinen, men en del får ha kvar sina problem, trots behandling, så är det. (Däremot ska ingen behöva skadas av alternativmedicin, vilket är vanligt inom skolmedicinen) Relationen mellan terapeut och patient ingås frivilligt och ska naturligtvis vila på öppen och ärlig kommunikation. Men terapeuten är inte ansvarig för och har inget inflytande över den enskildes levnadsvanor, livsmedelskvalitet, arbetsmiljö eller andra faktorer som också har avgörande betydelse för hans hälsa.

Därför finns ingen grund varför garantikraven skulle vara hårdare gentemot terapeuten än gentemot samhället. Garantikrav och strikta konsumentregler skulle istället helt utrota alternativmedicinens utövare. Då skulle en hel del människor som i dag får hjälp bli utan.

Den som vänder sig till en alternativterapeut bör rimligen vara införstådd med att det är så här det funkar. Den informationen är det bästa konsumentskydd vi kan ge. De som försöker komma åt alternativmedicinen under konsumenträttsliga förespeglingar bör skylta med sina avsikter i fullt dagsljus, ocjh inte gömma sig bakom falska fasader.

kort sagt: Även om du tyvärr inte själv skulle bli frisk, så bidrar du till att andra får hjälp!