Naturmedel och hjälpmedel för egenvård och behandling.
WEB-kurser mm
Egna och andras böcker
Naturmedcinsk mottagning i Håcksvik, Svenljunga
Nyheter
Ulf Brånell
Det outforskade är inte det omöjliga!
En av Mats Reimers långtravande käpphästar är att homeopatiska medel måste vara overksamma av den enkla anledningen att vid höga potenser saknas ofta den ”verksamma molekylen” i den dos som patienten tar.
Ex citat "För om preparatets biologiska påverkan skall undersökas är det inom naturvetenskapen omöjligt att seriöst diskutera andra mekanismer än molekylers påverkan på celler i den fysiska kroppen."
Detta argument upprepas tvärsäkert gång efter annan i hans blogg: "...den osannolika tanken att kroppen kan avgöra en molekyls tidigare historia".
"Till slut har man spätt ut så extremt mycket att en kapsel av lösningen knappt innehåller en enda molekyl av koffein, men det är meningen, ”minnet” av koffeinet finns på ett mystiskt vis kvar och utövar sin inverterade sövande verkan. Randi hade låtit någon matematiskt lagd kompis räkna ut hur många kapslar med homeopatiskt sömnmedel som man skulle behöva stoppa i sig för att ha en rimlig chans att få i sig en enda koffeinmolekyl, och siffran var så vitt jag minns ett tiotal. Ja, inte tio kapslar, utan ett tiotal simbassänger fyllda med kapslar!"
Är detta vetenskap?
Den argumentering Reimers ägnar sig åt här har inte mycket med vetenskapligt tänkande att göra. Ty vetenskapens enkla formel är (”logik”+”fakta” = vetenskapliga hypoteser) och i Reimers teser saknas såväl korrekta fakta som elementär logik.
Det är nämligen inte alls omöjligt att ”seriöst diskutera andra mekanismer än molekylers påverkan på celler i den fysiska kroppen.” I själva verket har detta ingående gjorts under många år, bl a i Masaru Emoto:s epokgörande verk. Än mer graverande än hans okunskap om fakta är emellertid Reimers okunskap om logiska bevisregler: Som så ofta får vi hämta exempel ur den elementära logikundervisningen;
Vad är en katt?
Påståendet (A) ”Alla katter har svans” kräver logiskt en annan bevisföring än påståendet (B) ”Katten Adam har svans”. För att bevisa påstående (B) krävs eventuellt endast studie av en enda katt, medan påstående (A) kräver en världsomspännande inventering av befintliga katter, en närmast oöverstiglig uppgift. Enda utvägen ur detta är att på förhand definiera själva begreppet ”katt”, så att det förutsätter svansinnehav. ( T ex ”En katt är ett fyrfotadjur med tassar med indragbara klor och svans” ) .
På så sätt kan vi bekvämt sitta kvar i vår länsstol och likväl med säkerhet uttala oss om all världens katter. Om någon skulle genomskåda vår bristande världserfarenhet så kan vi enkelt glida tillbaka till våra definitioner och ordlekar ”Ja, men med ”katt” menar jag naturligtvis bara sådana djur som har svans”.
Är då detta seriös naturvetenskap?
Det är detta Reimers ägnar sig åt i formuleringar som ” För om preparatets biologiska påverkan skall undersökas är det inom naturvetenskapen omöjligt att seriöst diskutera andra mekanismer än molekylers påverkan på celler i den fysiska kroppen.”
Om hans påstående ska vara grundat på fakta måste Reimers alltså ha gått igenom den samlade naturvetenskapens samtliga försök att diskutera sådana mekanismer, och på sakliga grunder kunnat avfärda dem. Detta tyder på en helt otrolig beläsenhet, i synnerhet som han inte nämner ens något sådant försök vid namn.
Därför kan vi vara säkra på att han med ” seriös naturvetenskap” endast menar sådan vetenskap som studerar molekylers egenskaper, och simsalabim har han definitionsmässigt rätt fast han har fel i sak. Allt han därefter behöver göra är att undvika eller med tillräcklig envetenhet tillbakavisa andra vetenskapliga ansatser, i värsta fall genom att åberopa sin egen okunskap eller personliga bedömning som avgörande argument ”den osannolika tanken att..” och i slutändan åberopa sin egen definition att "med seriös vetenskap menar jag...."
Ett avtal från sextonhundratalet
Troligen vet Reimers inte ens att hans uppfattning härvidlag inte ens vilar på hans eget tänkande, utan på ett avtal från 1600-talet mellan Descartes och Påven, där vetenskapsmannen får rätt att studera människokroppen om han bara lämnar själ och ande utanför vetenskapens domäner. Endast genom ett sådant avtal kunde vetenskapsmännen på denna tid undvika kättarbålet.
Och på detta avtal grundas rumpnissarnas tunnelseende i dag som i dag är, deras ovilja och oförmåga att se annat än det som påve-avtalet medger, och deras obstinata försök att inbilla allmänheten att inget annat finns att se. Ty ett medgivande att ”andra mekanismer än molekylers påverkan” skulle influera människokroppen skulle ju kunna föra dem till kättarbålet, och beröva dem inte bara den allvetenhet de försöka pryda sig med, utan även livhanke och levebröd.
Stereokemins principer
Enligt den traditionella vetenskapens steroekemiska principer är det dock inte själva molekylen som sådan, som påverkar den levande cellen, utan den specifika kombination av spatialt fördelade + o - laddningar, som molekylen förmedlar till den levande cellen. Detta verkningssätt brukar beskrivas som ”nyckel och lås”. Samma ”nyckel” kan emellertid skapas genom helt olika molekyler, som i sin ytstruktur har liknande laddningar, ett fenomen som är välkänt t ex genom s k korsallergier.
Omgivningsfaktorer - t ex pH-värde - påverkar också det spatiala mönster som molekylens laddningar bildar (dvs nyckelns utseende) , vilket gör att t ex olika enzymers aktivitet kan skilja sig kraftigt åt vid olika pH-värden, men eventuellt också under andra inflytelser, inte minst elektromagnetiska fält och frekvenser.
Om nyckelns + och - laddningar kan förmedlas till cellens receptorer på annat sätt än genom en viss molekyl ( t ex genom elektromagnetiska vibrationer av olika våglängder ) så är det fullt logiskt att den biologiska verkan inträder. Och om mindre och polärt laddade molekyler ( t ex vattenkluster) spatialt arrangeras på motsvarande sätt kan de tänkas bilda den "nyckel" som "låset" kräver.
Vattenmolekyler - varav människans kropp till övervägande del består - består av en syreatom och två väteatomer, förenade med varandra genom bindningar som bildar en viss vinkel - ca 60-72°-105°, beroende på i vilka dimensioner vinkeln mäts . Denna vinkel ger också förutsättningar för vattnets specifika kristallationsmönster, där flera vattenmolekyler fixeras mot varandra i stabila mönster, grundade på sexkantsformen, t ex snöflingor.
Masariu Emoto har emellertid visat att vattnets kristallationsmönster kan påverkas av dess historia, så att tex renat och kemiskt rent avloppsvatten har andra kristallationsmönster än naturligt - och lika rent - källvatten. En rimlig förklaringsmodell är att vattenmolekylernas bindningsvinklar kan ha marginellt påverkats, och därmed även kristallationsegenskaperna.
Kristallationsmönster hos kemiskt rent, naturligt källvatten resp renat avloppsvatten
BIld ur THE MESSAGE FROM WATER by Masaru Emoto
Forskning visar också att vattenmolekyler uppträder i ”kluster”, av olika storlekar, och att dessa kluster kan ge vattnet olika egenskaper och klustren olika mer eller mindre stabila former. Även detta nya forskningsområde innehåller en mängd möjliga modeller för icke-molekylär påverkan av biologiska processer.
Eftersom många biologiska effekter förmedlas av receptorer på cell- och cellkroppsmembran är inte heller deras verkan strikt mängd- eller dosberoende. De kan sägas ha signal-effekt i stället för kemisk effekt, eftersom de betydelsebärande vattenmolekylerna eller -klustren då inte förbrukas i någon kemisk process, utan utövar sitt inflytande så länge de finns tillstädes .
Sådana verkningsmekanismer är alltså rimliga och möjliga inom seriös naturvetenskap, det betyder dock inte att de är helt bevisade, helt kontrollerade och praktiskt tillämpade i homeopatiska sammanhang. (Även hos många konventionella läkemedel är emellertid verkningssättet också okänt.) Reimers kategoriska avfärdande utesluter dock själva möjligheten till sådan "icke-molekylär" påverkan och är alltså rätt och slätt okunnigt. Det outforskade är inte det omöjliga, vilket han försöker påskina.
Se också t ex http://www.klokast.se/GIE/LV2.html
I denna video beskriver Gregg Braden (efter ca 7 min) det s k fantom-DNA-experimentet, vilket ger mer vetenskaplig tyngd åt homeopatiska principer, eller rättare sagt; klart tillbakavisar den stereotypa verklighetsbild som Reimers m fl rumpnissar tar för självklar.
http://www.youtube.com/watch?v=41OynPjQf08&feature=related
Mycket intressant och kunnigt! Vad jag känner till i Sverige har inte någon Homeopat skrivit något så intressant och informativt om hur homeopatiska medel fungerar. Hoppas att 2000 talets vetenskap tar upp denna artikel! Bra Ulf och tack!
Homopatmediciner förstörs av elektomagnetiska fält, ex. mobiltelefoner " även on standbay ", microvågsugnar osv. ( 1,5-2 meters strålning )
Så den vanliga visan....patienten går till en homeopat...stoppar vad dom blivit tilldelade i handväskan...( där dom har sin mobiltelefon ) när dom sätter sig i bilen och kör hem är medicinen
redan så försvagad av strålningen så att den har tappat stor del av sin verkan.
Som vanligt analyserande och vass! Kanon!! =)