Alternativ i livet

Vi jagas alla av Måsten. De flesta av livets möjligheter och alternativ låter vi oss gå förbi, Vi kan, vill, törst inte undersöka dem och pröva, ty de strider mot de Måsten vi redan dras med. 

Måstena tycks vara det som skiljer oss från Friheten. Ibland stöter vi på någon som befriat sig från ett eller annat Måste, ivrigt predikande om sin Frihet för oss ofrälsta hedningar. Tillståndet är övergående, ofta påträffar vi dem senare än mer insnärjda i ett fisknät av än flera nya Måsten. Slutsatsen är att Måstena i själva verket inte hindrar oss från att förverkliga oss själva, utan utgör redskap att göra det.

Frihet och Måsten hänger ihop som dagen och natten, de är aspekter på samma helhet: Friheten låter oss välja, Måstena presenterar resultatet av våra val. Måstena förverkligar våra önskningar men tvingar också oss inse konsekvenserna. En oändlig Frihet innebär en vägran att välja, ett val med särskilt tunga Måsten i släptåg.

Somliga Måsten är helt personliga, andra är knutna till vår kropp, familjen, arbetsplatsen, samhället och kanske till vår existens som människa i världen eller inför Gud. Ofta tycks Måstena vara det som verkligen och långsiktigt förenar oss med andra: Efter den korta berusande förälskelsen är det ofta de gemensamma plikterna som verkligen håller ihop familjen. Att plötsligt vara helt  obehövd och inte längre måsta, kan öppna dörren till det inre Kaos, som möjligen är granne med Gud men också med Ångesten.

När Måstena blir alltför tunga att bära tvingar de oss att backa ur, göra om, åberopa vår oförytterliga Frihet. Och när Friheten blir alltför ångestfylld att bära tvingas vi göra ett val, och si bums, då är Måstena där.

Måstenas uppgift är att låta oss glömma att vi verkligen gjort våra egna val, och i stället låta oss tro att de utgör en yttre verklighet, oberoende av oss själva. Detta underlättas om vi kan förmå andra dela våra Måsten, och vi tillsammans kan låtsas glömma att de är självpåtagna.

Vår verklighetsbild, våra måsten och vår sociala tillhörighet hänger oupplösligt samman; Att tro på en gammaltestamentlig Gud men ifrågasätta hans tio bud, eller att ingå i församlingen med uppfattningen att Gud är ett påhitt, - sådant leder till inre härdsmälta. 

Varje Måste tillhör nämligen ett spel, utgör en  spelplan med bestämda regler. På den spelplanen tilldelar vi oss själva en roll att fylla, ett mål att nå, med- och motspelare samt kanske åskådare. När vi kastar oss in i spelet vill vi glömma att det är just ett spel, låter våra tankar och känslor helt absorberas av spelets mål och regler, spelet blir den enda existerande verkligheten - fram till att tärningarna rullar under soffan, det är dags att gå hem, eller dataskärmen slocknar. Då vaknar vi till en annan verklighet, en som vi egentligen hela tiden vetat om, men under spelets gång helst inte känts vid. Och i den verkligheten återfinner vi oss själva som ett annat jag än det vi trodde vi var - kanske med bävan, kanske med lättnad.

Den som vägrar dela våra Måsten vägrar alltså att dela vår verklighetsbild och vägrar ingå i vår gemenskap. I stället riskerar han att påminna oss om vår ursprungliga Frihet att Välja, och öppnar därmed dörren till vårt eget inre Kaos. Inför sådana utsikter väljer många att blunda eller reagera primitivt - med frustration, vrede, arrogans, hån , våld, förföljelser och pogromer. Ty för den som vill slippa välja eller inte vill bli påmind om sina val - för honom utgör Frihet ett förtryck, mot vilket han vill värja sig med de medel som står till buds.

Men i Frihetens lilla mellanspel - när vi brutit med våra gamla Måsten och innan vi dragit på oss förplilktande nya - är vi möjligen en liten stund  vakna för de Alternativ som finns.  Ofta betecknar vi dessa situationer som livskriser -   arbetslöshet, förluster av nära och kära, separationer,  haverier, överväldigande insikter eller känslor. 

Under  dessa våra skinnömsningsperioder behöver  vi som aldrig annars  ha tillgång till nya perspektiv, nya idéer, nya sätt att tänka, för att kunna gå vidare och klara  oss själva utan det gamla skalet. Vi kanske inte finner Den Slutliga Sanningen, men kanske någon för oss  ny eller  provisiorisk sanning som ger oss livsmod,  hopp och tillfredställelse över att ha kunnat ta ett nytt steg i vår egen utveckling.

Att bidra i  till detta är i vart fall en ambition för Alternativjournalens del.  Sprid den gärna till dem du tror behöver eller uppskattar den!

Skriv kommentar

Namn/signatur: