FÖRSTASIDAN
Naturmedel och hjälpmedel för egenvård och behandling.
WEB-kurser mm
Egna och andras böcker
Naturmedcinsk mottagning i Göteborg och Trädet utanför Falköping.
Nyheter
Ulf Brånell
Om medicinskt tänkande
Det är skillnad mellan information och kunskap
Medicin tillhör de mest informationsintensiva och mest kunskapsbefriade områdena i dagens samhälle. Den behärskas dock av några inarbetade men motsägelsefulla tänkesätt, som föröder de flesta möjligheter till verklig kunskap.
Idéerna om en "integrerad medicin" där ortodox och alternativ medicin förenas runt "evidensbaserade" metoder är en återvändsgränd, vilket vi ofta visat på. En från medicinsk förmyndarskap helt fristående friskvårdssektor skulle i stället kunna öppna många positiva vägar för folkhälsan i framtiden, och för alla dem som verkar inom detta område, även för den ortodoxa medicinen.
Ett av de motsägelsefulla tänkesätten inom medicinen är paradigmet symtom > diagnos > behandling . Det innebär att när någon känner sig sjuk och lider av några symtom så ska man först ställa en diagnos, vilken därefter ska leda till en korrekt behandling.
Detta skenbart logiska schema måste emellertid ställas mot att de flesta vårdsökanden lider av en mångfald ofta diffusa symtom som inte säkert pekar mot någon bestämd diagnos överhuvudtaget, eller mot ett antal lika goda kålsupardiagnoser, etc. Vilken "diagnos" som är fruktbar framgår i bästa fall ofta först efter en lång tids behandlingsförsök, där olika infallsvinklar prövats av läkare, alternativmedicinare och av patienten själv. I bästa fall har då en förbättring skett, inte sällan utan att man är säker på varför, men i andra fall efter att något "skott i mörkret" har visat sig träffa rätt. t ex "aha, det var nog amalgamförgiftning som han kämpat med under åren, ty efter saneringen har han blivit mycket bättre".
Ett minst lika användbart och praktiskt tänkesätt är alltså symtom > behandlingsförsök > diagnos. Detta tillämpas rätt ofta med framgång inom alternativ och egenvård, medan det ju strider mot den ortodoxa medicinens grundpostulat. ( Den s k evidensbaserade medicinen förutsätter ju t ex att diagnosen är fastställd, hur ska man annars kunna jämföra och värdera behandlingsmetoder? )
Ett annat lika förödande medicinskt paradigm är som vi tidigare påpekat : "I första hand bota, men där detta inte är möjligt lindra, och där inte heller detta är möjligt i vart fall trösta".
Tänkesättet leder ofta till att man först och främst utreder allvarliga och hotande diagnoser, mot vilka föga bot och hopp finns, och därmed - och till föga nytta - snabbt gör patienten uppskrämd och närmast otröstlig. Om man i ett senare läge kan utesluta dessa negativa diagnoser reagerar patienten ofta med intensiv lättnad och snabbt spontantillfrisknande, något som kan avspegla den dynamik som alltid är involverad i den medicinska processen .
Mot detta tänkesätt kan ställas det motsatta: "Att alltid trösta, alltid försöka lindra och där det visar sig möjligt även bota. " . Genom att betona positiva scenarior och vägra delta i domedagsprognoser kan såväl anhöriga som terapeuter med mycket varierande kompetens aktivt bidra till patientens tillfrisknande.
Det bör vara patientens val om han vill ta den ofta begränsade chansen till medicinsk "bot", på bekostnad av risken för alarmerande och nedslående diagnoser. Det är knappas en uppgift för en massör eller friskvårdsterapeut att ställa honom inför detta, och på så sätt omintetgöra sina möjligheter att lindra och trösta.
För att patientens valfrihet och trygghet ska kunna tas tillvara talar mycket i stället för att den samhälleliga hälso- och friskvården borde organiseras helt fristående från den verkliga sjukvården. En sådan vårdstruktur lär knappast kunna införas över en natt. En av de springande punkterna är naturligtivis patienternas/allmänhetens förväntningar på den vård de möter.
Men en fristående hälso- och friskvård skulle kunna vara hemmahamn för ett positivt holistiskt tänkesätt utan att sättas under förmyndarskap från en apparattänkande och diagnosticerande kemisk/kirurgisk medicin. Den senare skulle i sin tur kunna befrias från absurda och självförkvävande anspråk på att ha "vetenskaplig" grund inom ett oändligt brett verksamhetsområde, och i ställt kunna renodla och verifiera sina metoder utifrån ett tydligt naturvetenskapligt perspektiv.
Hellre än en plågsam och påtvingad integrering av oförenliga medicinska synsätt borde man i stället pröva möjligheterna till en lycklig skilsmässa inom den samhälleliga vården, och därmed bl a en verklig valfrihetsreform för patienter och allmänhet.
Dela denna sida med andra!
|
Utskriftsvy
|
Hej Ulf! Ibland känner man sig som Don Quichote - man kämpar mot väderkvarnarna med sina bara händer! Eller med andra ord - det är inte brist på Alvedon som skapar huvudvärk!