Blogg: Obesprutat

Den demokratiska pressen och det fria ordet?

Wed, 16 Nov 2011 23:39:20 +0100

Hej alla!

Tack för alla era kommentarer! Än en gång blir jag tvungen att skjuta upp min egen kommentering av dem, för jag har så mycket jag vill låta er ta del av nu.

Med anledning av den mediacirkus som blossat upp i spåren av informationstillfället jag skrev om i mitt förra inlägg, vill jag reflektera lite kring det så kallade fria ordet och vår demokrati.

Efter att Hufvudstadsbladet skrivit om Hanna Nohyneks ifrågasättande av ovaccinerade barns rätt till vård, blev jag kontaktad av tidningen. De undrade om jag kunde ställa upp på en intervju och bli fotograferad. Min vana trogen samtyckte jag. Först var det meningen att en reporter med fotograf skulle komma hem till mig, men i sista minuten ändrades planerna. Fotografen kunde inte komma den tid som jag kunde ställa upp. Det fick bli telefonintervju istället och fotografering hos en väninna som jag skulle besöka senare under dagen. Sagt och gjort – och jag slapp städa

Telefonintervjun lämnade ingen särskilt bitter eftersmak, även om reportern ifrågasatte mycket och ställde en del frågor som uppenbart berodde på okunskap. Men så mycket annat kan man inte förvänta sig. Artikeln skulle publiceras någon dag senare och jag väntade plikttroget vid datorn för att få faktagranska och korrekturläsa brödtexten innan den gick i tryck. Inget kom. Jag ringde. ”Jo det kommer en dag senare”, löd svaret. Jag väntade nästa dag. Inget kom. Jag hörde av mig igen. ”Jo det blir inte riktigt som vi tänkt, vi kommer att fokusera på en annan familj som representerar gråzonen, det vill säga de som velar i vaccineringsbeslutet. Så det blir bara några citat av dig”. ”Okej, men jag vill ändå läsa igenom mina uttalanden innan något går i tryck”, svarade jag. Jag väntade. Inget kom på mejl. Till sist meddelade den lille skräddaren att det av den tilltänkta kostymen inte bidde någonting alls. Artikeln handlar endast om en familj som varken är för eller mot vacciner.

Jahapp. Så var det med den saken. Tydligen går det inte för sig att publicera några radikala åsikter i Hufvudstadsbladet. Förvånad, någon?

Nåväl, som jag skrev tidigare så blev jag intervjuad av den finska rikskanalen MTV3, och meningen var att göra ett nyhetsinslag. En reporter med kameraman kom hit, och av alla de journalister jag mött genom åren var detta den mest sympatiska. Hon var så varm och god, en riktig modersgestalt som sa att hon själv motsätter sig medikaliseringen av samhället. Även om hon aldrig sa det rakt ut, märkte jag att hon höll med mig i mina uttalanden. Det var lite nervöst eftersom intervjun gjordes på finska, men reporterns uppmuntrande förhållningssätt gjorde att det gick bra i alla fall. Jag var uppåt och glad när teamet åkte iväg, och såg fram emot att se inslaget på TV nästa dag, eller i värsta fall först till helgen.

Jag väntade. Inget kom. Jag väntade nästa dag. Inget kom. Jag ringde. ”Jo alltså det är så mycket akuta nyheter nu vad gäller Grekland, så inslaget med dig har blivit satt på hyllan. I värsta fall kan det ta några veckor...”. Vis av erfarenheten med Hufvudstadsbladet började jag ana oråd...

Jag väntade någon vecka. Så plötsligt, utan någon som helst förvarning, fick jag reda på att jag figurerat med bild och allt i en relativt stor artikel i den finska dagstidningen Keskipohjanmaa! Artikeln var skriven av samma reporter som intervjuat mig för MTV3. Jag förstod inte hur detta hängde ihop, men fick veta att hon är frilansare. MTV3 hade inte gått med på att släppa fram mig i nyheterna (förvånad, någon?) och den mycket besvikna reportern hade då skrivit en artikel om mig istället. Det var en av de sakligaste och bästa artiklarna jag medverkat i! Naturligtvis hade hon också varit tvungen att ta med chefsläkare Pia-Maria Sjöströms åsikter, men inget var vinklat till industrins fördel. Den enda besvikelsen var att jag inte fått korrekturläsa något, och därför fanns en hel del sakfel med. Och så hette jag Linda Karlsson... Men huvudsaken var att andemeningen blev rätt – och det blev den! Så vi kan konstatera att det i alla fall bidde en väst av kostymen denna gång.

Så kom då det verkliga bottennappet. Den finlandssvenska televisionen FST5 ringde och bad om att få komma hit och intervjua mig. De ville ha ett 5-minuters inslag om vaccinationsdebatten i Österbotten i sitt program Närbild. Redan efter det första samtalet kände jag mig irriterad. Reportern Barbro Westerberg verkade kall och oinsatt. Eller vad sägs om följande: ”Vi kommer inte att ställa många frågor, utan enkla frågor såsom ’Är du medveten om vilka risker du tar?’” Snacka om förutfattade meningar och en klar vinkling... Ändå litade jag inte på min magkänsla – som jag ångrar det nu!

Jag var mäkta irriterad och förbryllad efter filmteamets 30 minuter korta besök. Frågorna jag fick var så oerhört vinklade, och reportern skakade i hela kroppen och verkade stressad och nervös. Hon kom direkt från sjukhuset, där de intervjuat en läkare. Kanske det var därför jag fick sådana märkliga frågor, såsom ”Är du inte rädd att du ska förorsaka en sjukdomsepidemi där barn dör och får allvarliga följdsjukdomar?” Mitt svar blev ”Nej. Jag är rädd för att barn ska dö och få allvarliga komplikationer av vaccin. Jag känner många familjer där detta hänt, inklusive min egen.” ”Men är du säker på att det berodde på vaccinering?” (frågat med misstro i rösten). ”JA.”

Jag fick även veta, att den andra vaccinskeptiska familjen som skulle intervjuas lämnat återbud. Jag hade efter flera timmars efterforskning gett reportern namn på fyra olika familjer som var beredda att ställa upp på intervju, men ingen annan hade kontaktats. Snacka om att jag kände mig illa till mods efter filmteamets besök...

Inslaget sändes i söndags. Det blev inte som jag hade trott. DET BLEV VÄRRE. Min första tanke var att jag ska göra allt för att inte sprida detta. Hoppas ingen ser på programmet! Min andra tanke var att jag ska göra allt för att sprida detta. Hoppas alla ser! Jag står fast vid min andra tanke. Därför att inslaget med all önskvärd tydlighet visar hur det går till i dagens mainstream media. Jag behöver inte göra så mycket annat än länka er till inslaget, be er titta och sedan ta del av all den fantastiska respons jag fått.

Själv skickade jag på söndag kväll iväg detta till narbild@yle.fi:

Hej,

Jag har nyss tittat på kvällens Närbild (13.11.2011) och vill framföra mina synpunkter. Jag ska vara rakt på sak och säga att jag är oerhört besviken och tycker att ni borde skämmas! Är detta i enlighet med objektiv och respektabel journalistik? Eller försöker ni ens eftersträva något sådant? Detta måste vara med det sämsta ni kunde åstadkomma i vaccinfrågan. Inte nog med att reportern är uppenbart okunnig i ämnet, hon vinklar hela inslaget till läkemedelsindustrins fördel och framställer mig som om jag vore en sektledare. Vems ärenden är det egentligen ni springer? Är jag så otroligt skrämmande att tre stycken vaccinförespråkare från hälso- och sjukvården måste intervjuas för att idiotförklara alla självtänkande föräldrar? På er begäran ställde jag dessutom upp med att i flera timmar ringa runt till vaccinskeptiska familjer i nejden för att hitta någon annan förutom jag som var beredd att ställa upp på en intervju. Jag gav fyra stycken namn. En av dem kontaktades men denna familj lämnade senare återbud. Tydligen har ni inte gjort några ansträngningar att kontakta de andra tre! Med resultatet att jag är den enda vaccinskeptikern som får komma till tals i inslaget. Inte fick jag betalt heller – vilket jag förutsätter att ni har för att producera sådan här vaccinreklam. Och reporterns frågor var minst sagt vinklade – men att sedan klippa ihop hela intervjun på detta sätt, så att jag bara får säga några få meningar som i sammanhanget var helt irrelevanta – är oförsvarbart. Detta var sista gången jag ställde upp för FST5, i all synnerhet för Närbild. Detta är vad jag kallar usel journalistik!

Jag vill också rent parentetiskt påpeka att infektionsöverläkare Eriksén-Neuman för två år sedan aktivt propagerade för det ”säkra” vaccinet mot svininfluensa samtidigt som hon hängde ut mig i media och skrev att ”adjuvanterna utses nu av ’profeterna’ till att ge farliga effekter”. Med profeter avsåg hon mig samt min skrivarkollega. Vi varnade nämligen aktivt allmänheten för experimentvaccinet som kan orsaka tragiska följder. Vem fick rätt? Och vem är det trots detta som ni nu framställer som den verkliga experten med sakkunskap? En riktig journalist hade grävt lite mer i detta och hela vaccinfrågan överlag, men ni tycks inte ha sådan finländsk sisu. Ni förlitar er uppenbarligen på reklam, och det är inte utan att man börjar fundera på vilka sponsorer ni har. Ni som all annan mainstream media.

Jag vill också ge er en rejäl känga för ert språkval. Ni kallar de som tackar nej till vaccin för ”vägrare”. Om ni hade läst på lite mera skulle ni inse att vaccination är något fullständigt frivilligt. Om något är frivilligt kan man inte utpekas som vägrare. Man kan tacka nej eller man kan tacka ja. Om ni blir erbjudna kaffe på en tillställning men tackar nej utpekas ni knappast som kaffevägrare heller!

Skäms på er en gång till. Jag emotser en ursäkt. Och kommer inte att hjälpa er fler gånger, om det inte blir en radikal förändring i er attityd och ert sätt att arbeta.

Många, många reagerade på samma sätt. Och många skickade kopia till mig av den respons de gett Närbildsredaktionen. Jag vill delge er några:

Fy SKÄMS FST och Närbildsredaktionen för ett fullständigt subjektivt, vinklat och uselt inslag om vaccinmotståndet i norra Österbotten.
Hur kan en reporter med så uppenbar inställning till saken få utföra ett dylikt uppdrag? Springer Närbild i myndigheternas och THL:s koppel istället för att ge tittarna en neutral bild av problematiken, så att de själva kan få skapa sig en bild av saken?

Inslaget var under ALL KRITIK med fyra intervjuer (Löv, Neuman, hälsovårdaren och reporterns släkthistorik som behandlades på gravgården) i pre-vaccinationsanda och endast ETT i anti-vaccinanda. Dessutom påstår ni i sändning att ni haft svårt att få tag i folk att intervjua, vilket är struntprat. Undertecknad fanns med på listan bland frivilliga men ingen från FST har behagat kontakta mig.

Reporterns ledande och beskyllande frågor till Linda Karlström var dessutom helt baserade på okunskap och subjektiva åsikter. Ris i mängder för ert upplägg och agerande!

Angående ert inslag om vacciner måste jag starkt protestera mot ert okunniga sätt att ta er an detta stora ämne!

1, En person i inslaget säger att föräldrar som "vägrar" (borde heta avstår) vaccin ska få skriva under på ett papper att de tar sitt fulla ansvar. Då undrar jag vem skriver på för att ta sitt fulla ansvar om något händer EFTER vaccination? Både ni och jag vet redan svaret. Ingen!

2, Det pratas om väckelsemöten och att spela på känslor. Vem är det som använder sig av denna metod? Jo, vaccinförespråkarna. Ni visar ett inslag av en kvinna som sörjer gamla anhöriga som dött i någon sjukdom vid kyrkogården. Detta tycker jag är att spela på människors känslor!

3, Vi som är unga hängs ut som att inte kunna fatta beslut på saklig grund för att vi inte sett hur farliga sjukdomarna är. Detta är verkligen till att återigen spela på känslor! Att ha sett folk drabbas av sjukdom är inte ett sakligt och faktamässigt sätt att basera sina val om vaccination eller inte!

Alla läskunniga precis som Linda säger i inslaget har förmågan att kunna läsa sig till vad vacciner gör. Att de faktiskt skadar och att de som bär runt på virusen är de som smittar andra. Inte tvärtom!

Om ni inte hört talas om Pubmed så vet ni nu att det är en sökmotor för vetenskapliga studier. Gör lite efterforskning där nästa gång innan ni hänger ut människor som gjort aktiva val med stor eftertanke!

Hej!

Kommentar angående inslaget om vaccin:

Jag vill be ansvariga på Yle att kommentera följande medicinska fakta, att 90 % av barnsjukdomarna försvunnit innan 1950 och därmed innan vaccinen togs fram på 1950-talet.

Hur förklarar ni det?

Förklara varför läkemedelsbolagen/skolmedicinen i sina redovisningar kapar av kurvorna i diagrammen före 1950.
Då framstår det nämligen som om vaccinen eliminerat de sjukdomar de påstås hjälpa mot.

I själva verket visar vetenskapliga studier att det som eliminerade barnsjukdomarna etc innan 1950 var bättre levnadsförhållanden, bättre bostäder.

Bättre hälsa och levnadsstandard, helt enkelt.

Ett exempel på hur läkemedelsindustrin bedrar allmänheten och skolmedicinen gällande mässling

Hej!

Inslaget i Närbild var verkligen vinklat. Inga fakta framkom bara "häxjakt" på en grupp människor som har börjat tänka på sina barns hälsa och välfärd. Ingen av oss vet svaret på dessa svåra frågor. Eriksén-Neuman lovprisade för ett tag sen svininfluensavaccinet och sen blev det som det blev med narkolepsi. Jag har inte hört hennes förklaring till lovprisningen ännu. Det kunde ni ha frågat henne om.

Jag är varken mot eller för vacciner men jag erkänner att jag har börjat tänka mer och jag har även börjat forska i läkemedelsbolagens historia. Det finns mycket att gräva i och man kan göra objektiva program. Jag betalar tv-licensen och undrar ibland varför.

Eftersom ingen egentligen vet vilka konsekvenser allt detta vaccinerande som vi nu håller på med har på längre sikt på människans immunförsvar bör vi känna lite mer ödmjukhet inför dessa frågor. De föräldrar som ifrågasätter nuvarande vaccinerande (och vaccinernas antal ökar) tar verkligen inte lätt på sina beslut. Det är säkert mycket enklare att bara följa strömmen och inte tänka alls. Då slipper man ju bli mobbad i tv åtminstone.

Jag upplevde inslaget kränkande mot alla som väljer att tänka annorlunda i dessa frågor. Vad jag vet så är det frivilligt att vaccinera eller..?

Nyss hemkommen efter deltagande i ett forskningsmöte i södra Finland, har jag tittat på reportaget som Närbild från den finlandssvenska televisionen hade om den nya medvetenhet som håller på att växa fram i norra Österbotten om riskerna med vaccinationer. Risker som både "hälsovården" och vaccinationsindustrin vägrar ta något som helst ansvar för. Vi medborgare är ju till för att kunna utnyttjas ekonomiskt av vissa industriintressen!

Avsiktligt falskt, otroligt okunnigt och genomrutten uppläggning av inslaget är det enda omdömet jag kan ge redaktören och inslaget! Sådana personer borde med kraft avskedas från att arbeta inom TV!

Under flera årtionden har jag tagit del av den forskning som har bedrivits kring baksidorna med vaccinationer. Senaste sommar var jag en av åhörarna som lyssnade till läkaren Jackie Swartz i Sverige när han redovisade för den forskning som han deltagit i och fortfarande medverkar i. Givetvis är denna forskning okänd för denna redaktör som gjorde TV-programmet. När man ser programmet framgår det ju tydligt att redaktören är ett lydigt och okunnigt redskap för vaccinationsindustrins propaganda. Att det finns en annan kunskap än den som Pehr Löv och sjukvården förmedlar bör ju redaktören inte berätta för tittarna. Det är ju inte bra om ännu mera människor börjar genomskåda den av läkemedels- och vaccinationsindustrin genomkorrumperade sjukvården. Att redaktören skulle ta något som helst ansvar för sitt vilseledande inslag i "Närbild" kommer givetvis inte att ske. Det hör till att vissa journalister inte kan medge sina bristande kunskaper för allmänheten!

Med mycket besviken hälsning!

Efter att jag sett ert inslag om vaccin i Närbild känner jag mej verkligen upprörd. Har detta program börjat fungera som ett propagandaprogram? Hade sett framemot programmet för att jag trodde det skulle ge en helhetsbild över hur vaccinfrågan fungerar i Finland. MEN vad visar ni? Endast bilden och den synen läkare, läkemedelsföretag och opålästa personer har om vaccinet.

Att ni börjar inslaget med att visa en gravsten som är 100 år gammal ifrågasätter jag verkligen... redan då tänkte jag vad är detta? Varför tog ni inte reda på och visade någon gravsten på något barn som dött p.g.a. vaccin?

Jag har själv fått ta del av en familjs tragiska berättelse om hur det gick till då deras barn dog av calmettevaccinet... hur de när sonen mådde som sämst på Helsingfors universitetssjukhus frågade hur det kunde gå så här och fick svaret ”JA, DET VAR JU NI FÖRÄLDRAR SOM TOG BESLUTET ATT GE ERT BARN VACCINET”!!???!!!

ALLTSÅ ÄR DET JU VI FÖRÄLDRAR SOM HAR RÄTT ATT VÄLJA OM VI VILL GE VACCINET OCH TA ANSVAR FÖR OM DET HÄNDER NÅT MED VÅRT BARN PGA VACCINET! ELLER SÅ TAR MAN SOM JAG TREBARNSMAMMA ANSVAR FÖR SINA BARNS HÄLSA UTAN ATT GE DEM VACCIN... DÅ HAR JAG JU I ALLA FALL INTE TILLFÖRT EN MASSA GIFTER FRIVILLIGT TILL MINA BARN.

FY OCH SKAM FÖR ETT URUSELT INSLAG!

Ja, jag kunde låta er ta del av hur många responser som helst... Hur som helst dröjde det några dagar innan Närbild hörde av sig. De skickade ut exakt samma svar till alla (inklusive mig):

Hej

Tack för din respons på inslaget om vaccinationsdebatten som sändes i Närbild den 13 november 2011.

Med inslaget ville vi spegla den livliga debatten om vaccinationer som pågår i främst norra svenska Österbotten för de tittare som inte bor i regionen och som inte följer med till exempel regionens tidningar. Vi ville beskriva vad debatten handlar om och också försöka förklara varför debatten har blivit så het just i norra svenska Österbotten, redaktören belyste också frågan ur ett historiskt och sociologiskt perspektiv. Jag beklagar att vaccinationsmotståndaren inte fick lite mera tid i inslaget så att vi som tittare ännu tydligare skulle ha fått veta varför hon är emot vaccineringar.

Med vänlig hälsning,
Anna Ruda
producent Närbild
Svenska YLE

Jag orkade inte slösa så mycket mera energi på den både blinda och döva redaktionen, så jag skrev bara:

Ja då kan man bara konstatera att ni totalt misslyckats med att spegla den pågående debatten. Ert inslag var inget annat än propaganda. På vilket sätt förklarade er propaganda om varför debatten blivit så het? Tycker du själv att ni lyckades med er målsättning?

Ett journalistiskt bottennapp. Verkligen.

Sedan fick jag tygla mig för att inte skriva ”hoppas att din son inte får några allvarliga biverkningar av vaccinet han fick i TV”. Det är nämligen producentens (Anna Rudas) egen son som ett par minuter in i inslaget vaccineras i sin pappas famn. Inte så svårt då att räkna ut vilken vinkling det från början var tänkt att inslaget skulle få...

Andra reagerade likartat. Här är ett par exempel:

Tack för svaret.

Men tyvärr är det ingen förklaring eller ursäkt som jag ser det.

Professionell journalistik bygger på research, och det var uppenbart att någon sådan inte gjorts. I så fall skulle reportern t.ex. inte ha behövt fråga om Linda Karlström inte är rädd för att epidemier ska uppkomma i brist på vaccination. Den som är påläst och inte fullständigt vaccinfrälst eller hjärntvättad av hälsovårdsmyndigheterna, vet att dessa epidemier och sjukdomar nästan försvann helt från vårt land redan långt före vaccinerna kom - tack vare bättre levnadsförhållanden, mat, vård och hygien.

Nu presenterade ni istället misslyckad sensationsjournalistik a' la Se & Hör, och den gjorde mer skada än nytta.

Vacciner är inte mänsklighetens räddning - snarare tvärtom.

Till Anna Ruda

Ja det var både beklagligt och vilseledande. Ni precis som public servcie i Sverige måste ta och skärpa till er rejält. Ni kan inte fortsätta undvika att titta närmare på den internationella forskningen där allt fler läkare gör sig hörda eftersom vaccin skadar.

Du kommenterade inte ens de data som jag gav länkar till. Där framgår att vaccinationsindustrin och skolmedicinarna kapar kurvorna före 1950 så att det framstår som om vaccin räddade världen från en rad sjukdomar när i själva verket sjukdomarna försvunnit till 90 % INNAN vaccinen ens existerade.

Den väsentliga orsaken till att folk inte längre tror på hälsomyndigheterna t.ex. WHO beror på intellektuell skrumpning hos hälsoansvariga myndigheter och public serviceorgan.

Tack för ert svar!

Det handlar dock inte om hur lång tid "vaccinmotståndaren" fick utan hur ni vinklade hela inslaget. Totalt vinklat åt vaccinpåtvingarnas fördel utan någon som helst faktagranskning!

Och en sak ska ni veta och det är att bara för att en sjukdom kan leda till komplikationer så är det INGET bevis på att vaccin fungerar!

Av min grannbloggare Kalle Hellberg fick jag följande kloka ord då frustrationen över medias bemötande var extra stor:

Jag har i många år förundrat mig över hur lättlurade-lättstyrda de flesta är, hur enkelt makthavarna i sin egenskap av auktoritet har att ”informera” fårskocken om ditten och datten (vacciner är nyttiga, mobiler är helt ofarliga o s v).

Så här skrev jag till en journalist för ett par dagar sedan, detta är min livserfarenhet av mina medmänniskor:

65 % av alla människor tillhör vad jag kallar ”de godtrogna”, de tror på allt de ser och hör i media, de tror inte att en auktoritet (en präst, en läkare, en militär, en riksdagspolitiker, regeringen…) kan ljuga! Det spelar ingen roll vilka bevis jag för fram till dessa, om t ex myndigheters lögner, de tror aldrig på mig och det går inte att få dessa att ändra åsikt (totalt meningslöst att ödsla tid på dessa, de ändrar inte åsikt eller livsstil).

Ca 13 % av folket tillhör de som ifrågasätter (ibland lite för mycket), de accepterar inte vad auktoriteter säger och de är väldigt misstänksamma mot maktpersoner som får framträda fritt i media, vi kan kalla dessa för människor som tänker själva (inbillar mig att jag tillhör dessa).

Övriga tillhör de som vänder kappan efter vinden, de håller med den de sist talade med, har inga bestämda åsikter om någonting, en sådan kan vi kalla för ”Velig-petter”.

De inom de 65 procenten kan ändra åsikt, men bara om de drabbats av något negativt själva, något som de tidigare trodde blint på (de måste ruskas om ordentligt av någon händelse). Andra kan däremot inte med ord eller skrifter ändra deras åsikt.

Tänk vad lätt ni journalister har det i jobbet, majoriteten tror på allt ni skriver.

Jag kan bara konstatera att jag lärt mig en läxa. Aldrig mer kommer jag att kravlöst ställa upp på mainstream media. Jag kommer att på förhand noga ta reda på vilken vinkling journalisten tänkt ge inslaget, och jag kommer att ta reda på journalistens egen åsikt i ämnet eftersom den oftast avspeglas i alstret. Jag kommer att kräva ersättning. Och jag kommer inte att dra mig för att säga NEJ. Istället sparar jag min energi till de 35 procent av befolkningen som är beredda att pröva saker och ting i nytt dagsljus! Må ni andra ta lärdom av mina egna misstag så ni slipper dylik smutskastning som FST5 sysslar med!

Istället får vi glädjas åt att vi nu är inne på den nästsista fasen i Mahatma Gandhis ordspråk:

"First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win."

Social- och h�lsov�rdsverkets infotillf�lle om vaccin

Sat, 05 Nov 2011 21:41:21 +0100

Hej på er i höstrusket!

Hua, här är det stickmörkt redan klockan fem på eftermiddagen. Nästan så man börjar längta efter snö som lyser upp...

Förra veckans onsdag, alltså 26 oktober, tog de så kallade vaccinexperterna till storsläggan och sammankallade till ett offentligt informationstillfälle. Allt arrangerat av social- och hälsovårdsverket. Detta med anledning av att allt fler tackar nej till vacciner här i svenska Österbotten. (Om ingen misstycker tar jag åt mig lite av den äran )

Självklart var jag på plats. Denna föreställning skulle bli intressant! Dessutom med två influgna ”experter” från THL (Institutet för hälsa och välfärd) i Helsingfors; biolog och specialforskare Rose-Marie Ölander samt vaccinsäkerhetsläkare Hanna Nohynek. At your service. Tillfället hade lockat många nyfikna åhörare till det fina auditoriet i den kommunala skolan betald med skattepengar (kan inte låta bli att understryka detta, eftersom vaccinkritikern Alan Rees för två år sedan förbjöds att hålla sitt seminarium via en organisation som delvis fungerar med skattemedel). Jag konstaterade snabbt att jag inte var den enda kritikern på plats – överallt såg jag bekanta ansikten som nickade igenkännande åt mig då jag kom, och liksom mig flinade lite förväntansfullt.

Så började skådespelet. Vi fick först veta agendan: experterna skulle föreläsa i 1 timme och 20 minuter, och under den tiden fick inga frågor eller synpunkter komma fram. Sedan en kaffepaus och efter den frågestund i cirka 20 minuter. Total tid 2 timmar. Jag visste redan från början att deras schema inte skulle hålla.

Chefsläkare Pia-Maria Sjöström inledde med att presentera alla fasansfulla sjukdomar vi vaccinerar mot. Hon hade grävt fram imponerande bilder på barn översållade med smittkoppor och en gubbe i en onaturlig position förorsakad av ett stelkrampsanfall. Det var meningen att vi skulle kippa efter andan. Hon lät riktigt nöjd när hon på förhand varnade oss för obehagliga bilder. Sjöström hade också grävt i sina släktböcker och hittat sina förfäders förfäder och deras barn. ”Som mamma skulle jag nog tycka detta vore ganska hemskt” sa hon och lade upp en slide med alla dessa barn som dog som små för cirka 200 år sedan. Vart och vartannat hade dött av hjärtsprång. Ett par tre stycken i mässling. Av cirka 15 barn i familjen hade bara en handfull uppnått vuxen ålder. Ja, så såg det ut på den där hemska tiden innan vacciner fanns. Jag fick anstränga mig för att inte fråga var det där fantastiska vaccinet mot hjärtsprång finns eftersom vart och vartannat barn inte dör av detta numera... Men vi skulle ju vara tysta under den tid "experterna" talade.

Sjöström fortsatte, snabbt och effektivt. Precis som jag väntat mig var difteriepidemin i forna Sovjet med som avskräckande exempel på hur det kan gå när vaccin inte finns tillgängligt, eftersom ”vaccinleveransen upphörde då unionen sprack”. Jag märkte hur jag började skaka allt mer. Jag kallsvettades och mina händer darrade. Inte för att jag var nervös, utan för att jag blev upprörd över alla de felaktiga påståendena hon så hämningslöst öste ur sig. Jag hade med mig böcker och artiklar själv, och satt och kollade upp hennes påståenden med verkliga siffror. Jag tror inte hon själv var medveten om att hon ljög – hon bara förde fram det hon själv blivit lärd, utan att kolla riktiga fakta.

När skräckfilmen var slut tog Ölander från THL över. Hon och jag är bekanta från förr – vi har debatterat i både radio och TV. Ölanders presentation gick ut på att understryka hur enormt lång tid det tar att ta fram ett vaccin, eftersom allt är noggrant kontrollerat och omfattas av så rigorösa regelverk. Ingen chans i världen att något som eventuellt skulle kunna orsaka skada slinker igenom denna kontroll! Hon pratade också om vad ett vaccin innehåller. Det gick ju inte att dölja det faktum att vacciner innehåller aluminium, formaldehyd, kvicksilver, polysorbat 80 och andra mysiga tillsatser, men ingenting av detta är farligt ”eftersom det har använts i tiotals år”. Jahajamendåså! Med samma logik kan ju inte tobak heller vara skadligt? Eller DDT? Eller PCB? Som alltid underströk Ölander skillnaden mellan etyl- och metylkvicksilver. I vacciner ingår etylkvicksilver, och av någon anledning är detta helt ofarligt enligt Ölander. Om man får tro Maths Berlin, professor emeritus i miljömedicin och en av världens ledande kvicksilverforskare är etylkvicksilver allt annat än ofarligt. Jag citerar direkt ur en debattartikel i Läkartidningen:

Vad man inte säger är

• att etylkvicksilver i toxiska doser är neurotoxiskt för den utvecklande hjärnan och framkallar migrationsstörningar och hämning av nätverksutvecklingen med beteendestörningar och reducerad kognitiv och sensormotorisk funktion som följd

• att den förväntade effekten av låga toxiska doser är suboptimal hjärnutveckling med reducerade funktioner inom den normala variationen i populationen, att sådana effekter är svåra att upptäcka och att känsligheten för kvicksilver varierar starkt i befolkningen på grund av genetisk polymorfi med en dos–responskurva täckande flera tiopotenser av dos.

Det skulle krävas omfattande epidemiologiska studier med observationstider på över tio år att upptäcka en effekt på utvecklingen av hjärnan med en incidens på 1/100. Sådana studier har inte utförts. Läkemedelsverkets argument att stora grupper av barn har vaccinerats med högre doser utan att man observerat någon effekt på hjärnutvecklingen saknar således relevans och är endast desinformativt, såvida man inte betraktar en incidens av suboptimal hjärnutveckling på 1/100 som försumbar.

Det kan tilläggas att omkring 1 ng/g Hg i form av etylHg i en vävnadskultur av humana fetala hjärnceller är tillräckligt för att skada hälften av cellerna, vilket visar en toxicitet som är väsentligt större än den som observerats för metyl-Hg under samma testbetingelser [2]. Dosen i vaccinet mot svininfluensan motsvarar 1 250 ng Hg och i två doser 2 500 ng Hg.

Men Ölander hör säkert till dem som anser att 1 barn på 100 kan få lite hjärnskador utan att man behöver bekymra sig desto mer om det. Jag fortsatte att sitta och skälva som ett asplöv i min stol.

Efter Ölander stegade vaccinsäkerhetsläkare Hanna Nohynek in på arenan. Hon har finska som modersmål och valde att föreläsa på finska. Det gällde att vara skärpt till max eftersom hon inte ansträngde sig det minsta att prata långsamt och tydligt. Det var uppenbart att de flesta av åhörarna var svenskspråkiga, så det hela kändes lite bisarrt. Nohyneks presentation hade den övergripande rubriken ”Fördelar och nackdelar”. Hennes inledande powerpointslide klargjorde vad man eftersträvar med vaccinering: att förhindra onödigt lidande, skydda mot sjukdomar och få andra fördelar som ”biprodukt” – exempelvis att föräldrar kan arbeta istället för att vara hemma med sjukt barn. Så vackert tänkt allting. Och så fel det blev. För idag orsakar vaccinering onödigt lidande, skyddar inte mot sjukdomar utan ökar risken för dem, och kostar samhället massor med pengar i och med alla biverkningar. Sedan är ju inte vacciner direkt gratis heller...

Den slide som för mig var den mest upprörande, var den där Nohynek ville klargöra vilka biverkningar som är verkliga och vilka som enbart är illasinnade rykten och grundlösa påståenden. De som är sanna och riktiga var färgade i grönt, de andra påstådda sambanden existerar inte i verkligheten. På hennes lista fanns:

Kikhostevaccin och död
MPR-vaccin och autism
Hepatit B-vaccin och multipel skleros
Rotavirusvaccin och tarmvred
Rotavirusvaccin och Kawasakis sjukdom
Vacciner överlag och allergier
Tuberkulosvaccin och död
Pandemrix och narkolepsi

Stanna upp ett litet tag och gissa vilka kopplingar som var färgade i grönt!

Betänketiden är ute, här kommer svaret: Två av dessa samband uppgav hon som erkända, nämligen rotavirusvaccin och tarmvred, samt Pandemrix och narkolepsi. Allt annat avfärdades som rykten utan sanningshalt! Det som gjorde extra ont i mig var att hon sade att de barn som i Finland dött efter tuberkulosvaccinering, var genetiskt sjuka och därför skulle ha dött i alla fall. Vaccinet kanske bara snabbade på deras död lite grann. Jag kunde ha brustit ut i gråt. Jag känner en familj vars son dog fyra månader gammal av tuberkulos orsakad av vaccinet. Han var fullt frisk och inga genetiska svagheter kunde hittas trots intensiva provtagningar. På dödsattesten står att han dog på grund av Calmette-vaccineringen (alltså vaccinet mot tuberkulos). Detta stod Nohynek och bestred, utan minsta känslor i kroppen. Familjen till den lille döde gossen kunde lika väl ha suttit där i publiken! (Jag har pdf-fil på en stor artikel om familjen, den som vill ha artikeln kan mejla mig på linda.karlstrom@anvianet.fi)

Vad gäller rotavirus och tarmvred var hon väldigt noggrann med att understryka att risken för tarmvred är mycket större om man drabbas av rotavirus än om man tar vaccin. Som vanligt. I alla sådana jämförelser tycks ”experterna” glömma en mycket viktig detalj: för att drabbas av tarmvred som följd av rotavirus måste man först få själva sjukdomen! Det får inte alla. Långt ifrån! För att drabbas av tarmvred som biverkning av vaccin måste man först få vaccin. Det är det meningen att alla spädbarn ska få! Inte bara en gång, utan TRE. Vid en ålder av 2, 3 och 5 månader. Kom då och säg mig att ett barn som fått dessa tre omgångar med vaccin löper mindre risk att få tarmvred än ett ovaccinerat barn, och jag tror det är fråga om stand-up komedi.

Narkolepsifallen summerade till 105 förra veckan i Finland. Siffran stiger hela tiden. Är det inte makabert, att THL liksom de flesta myndigheter fortfarande krampaktigt håller fast vid mantrat ”nyttan med massvaccineringen var ändå större än skadan”. Ursäkta, men här är det nästan frestande att utdela en smocka. Ja jag vet, det är jättebarnsligt, men kom till en narkolepsidrabbad familj och säg till dem att ”det var ju synd och tråkigt att ert barn fått ett handikapp för livet men nyttan var ändå större än skadan”. Än idag har jag inte fattat vad det var som var så nyttigt med massvaccineringen? Inte denna läkare heller.

Så kom då Nohyneks triumf, den som skulle få oss att förstående nicka på huvudet och inse att hon och hennes gelikar har försetts med en nästan omänskligt svår uppgift men att de ändå klarar den med bravur. Hon frågade av oss: ”Hur många barn och ungdomar skulle man ha behövt vaccinera för att biverkningen narkolepsi skulle ha visat sig innan vaccinet registrerades?” Knäpptyst i publiken. Vi hade tydligen tagit uppmaningen att vara tysta på allvar. Sedan var det en modig själ som gissade på ”hela befolkningen”. ”Bra gissat”, svarade Nohynek nöjt. Sedan klickade hon på datorn och ”Över 3 miljoner” seglade upp med stora röda bokstäver! Grand finale! Bara applåderna fattades. Självklart är det ju fullständigt omöjligt att vaccinera så många innan ett vaccin tas i bruk! Inte kan vi ju förvänta oss något sådant! Det fattar väl alla!

Eller..?

För vänta lite nu, det är något som inte stämmer här... vi HAR ju upptäckt sambandet trots att bara 2½ miljoner finländare vaccinerade sig, och den siffran innefattar alla åldrar, inte bara barn och unga. Varför behövs 3 miljoner..? Kanske det är så att THL:s egen undersökning innefattade även svenskarna? Jag vet inte. Men oberoende är det något annat som är än mer åt skogen i detta sammanhang:

Enda orsaken till att sambandet mellan vaccinet Pandemrix och narkolepsin upptäcktes och bevisades var att hela befolkningen vaccinerades samtidigt. Då kom biverkningarna som en massiv våg, och vem som helst med ett sunt förnuft förstod att det fanns ett samband med vaccineringen. Alla dessa undersökningar som skulle förkasta eller bevisa sambandet var egentligen helt onödiga för den vanliga människan med fötterna på jorden. Vi visste. Ibland undrar jag om ”experterna” var de enda som inte visste...

MEN HUR ÄR DET DÅ MED ALLA ANDRA VACCINER? Borde inte också de testas på tre miljoner innan man kan veta vilka biverkningar de har? Naturligtvis! Men ”eftersom de har använts i tiotals år är de effektiva och säkra” (citat Rose-Marie Ölander). Alla dessa ”säkra” vacciner har inte använts för någon samtidig massvaccinering – det vaccineras lite här och lite där fortlöpande. Och vips har det blivit ”normalt” med cirka fem narkolepsifall per år, det är normalt att si och så många får astma, allergi, autism, läs- och skrivsvårigheter, epilepsi, diabetes, Aspergers och så vidare. Vadå normalt? Sedan när har det blivit normalt att ett litet barn får en kronisk sjukdom? Jo, det har blivit ”normalt” sedan barnvaccinerna blev allmänna under senare delen av 1900-talet. Och det blir bara normalare och normalare hela tiden ju fler vacciner som tas med i de nationella vaccinationsprogrammen. På detta sätt blir vi hemmablinda, vi växer in i denna onormalt sjuka värld och ser inte skogen för alla träden. Och mot alla dessa moderna epidemiska sjukdomar finns det – tack och lov – medicin! Som man helst ska ta livet ut. Och är man dessutom drabbad av någon sådan kronisk sjukdom klassas man ofta som riskgrupp vid influensor, varför det är viktigt att ta vaccin. Varje år. Jaaa, jag har sagt det förr men jag säger det igen – snacka om sinne för affärer!

När Nohynek hade pratat klart var det bara 20 minuter kvar av hela föreställningen. Jag visste ju det. Att schemat inte skulle hålla. Dags för kaffepaus. När pausen var slut var tiden egentligen ute. Men de flesta tycktes stanna kvar – det var ju nu det roliga skulle börja, nämligen frågestunden!

Jag fick äran att inleda hela frågestunden. Som jag hade väntat på muntur! Jag skulle ha kunnat hålla en hel föreläsning, men var ju tvungen att begränsa mig. Eftersom jag visste att ”experterna” skulle komma dragande med difterin i forna Sovjet, hade jag på förhand specialiserat mig på just detta. Jag började: ”Jag har egentligen ingen fråga men vill kommentera en sak.” Vad nu då? Vad var det för fel på micken jag fått i min hand? Min röst vibrerade ju som om jag vore hur nervös som helst! Jag fortsatte eftersom jag visste precis vad jag ville säga, och insåg småningom ett något besvärande faktum: mina upprörda skälvningar i kroppen hade fortplantat sig till stämbanden. Jag kunde inte göra något åt det. Jag var så upprörd efter alla dessa missvisande påståenden som förts fram av föreläsarna att även rösten skälvde. Jag som älskar att ta till orda! Nå, ”speak the truth even if your voice shakes” säger ett mycket klokt ordspråk, och det passade bra i detta sammanhang:

”Det stämmer att det utbröt en difteriepidemi i forna Sovjet i början av 90-talet. Det var nämligen så att år 1989 fanns 839 fall av difteri, och fem år senare, alltså 1994, hade de ökat till nästan 48 000! Så visst var det fråga om en epidemi. MEN – nästan 70 % av de drabbade var över 15 år, och dessutom väl vaccinerade! Om det vore så att epidemin berodde på brist på vaccin, borde det i huvudsak ha varit de som befann sig i en vaccinationsåldersgrupp som skulle ha drabbats. Alltså barn under fem år. Man gjorde faktiskt en undersökning år 1992-1993 för att kartlägga vaccinationstäckningen, och det visade sig att 90 % av barnen i forna Sovjet hade fått minst fyra doser difterivaccin innan skolåldern. Så denna epidemi berodde inte på brist på vaccin. Däremot slog fattigdomen hårt mot befolkningen som led av svår stress. Så har det också visat sig att difteri är en så kallad armodssjukdom. Detta kunde vi se på diagrammet som visades tidigare över difteriförekomsten i Finland. Vi såg två toppar – båda sammanföll med världskrigen. Man kan ju fråga sig varför frekvensen av difteri gick ner lika drastiskt efter första världskriget som efter andra, trots att det inte fanns vaccin då? Men allt detta vet ju förstås ni redan, eftersom ni är EXPERTER (jag visar med handen mot panelen som sitter bänkad), jag ville bara klargöra detta för publiken. Tack.”

Jag fick applåder – tack för det ni som var där och visade ert stöd! Jag blev jätteglad!

Rose-Marie tog till orda. ”Jo alltså man hade ju nog vaccin i Sovjet men det visade sig vara ett dåligt vaccin” löd det huvudsakliga svaret. Alltså vänta lite nu. Nyss hette det ju att vaccinleveranserna hade upphört..? Det är just detta som THL är så bra på – kappvändning storlek XXL.

Jag bad om att få micken igen. Och då hände det som jag var beredd på; man ville inte ge den tillbaka till mig. Ledaren tittade hoppfullt och sökande ut mot den övriga publiken för att se om inte någon annan viftade med handen. ”Det vore ju bra med en fråga eftersom det är en frågestund” påpekade en vaccinivrare ur publiken. ”Jo jag kan ställa en fråga” svarade jag. Nu hade ledaren för frågestunden inget val, det blev lite pinsamt för henne då publiken började skratta åt hennes uppenbara motvilja att ge mig taltur igen. Jag fick micken och ställde mig upp. ”Det verkar som att ni är väldigt rädda för en mässlingsepidemi, trots att ni troligen själva aldrig varit med om en dylik. Borde ni inte bekymra er mera för de epidemier som pågår här och nu framför era ögon? Jag talar om astma, allergi (här började Ölander himla med ögonen och muttra för sig själv), autism, epilepsi, olika ledsjukdomar, multipel skleros med mera. Samtliga dessa har bevisats vara biverkningar från vaccin, i sådana undersökningar som utförts av oberoende forskare, det vill säga sådana som inte är avlönade av läkemedelsindustrin. Det räcker för övrigt att läsa en bipacksedel till hepatit B-vaccin för att få veta att MS orsakas av vaccin. Nohynek påstod i sin presentation att det inte finns något samband.”

Ölander svarade att det är farligt att dra sådana slutsatser som att vaccin orsakar det som jag räknade upp. Det finns inga som helst bevis för det. Jaha – så enkelt är det att vifta bort de epidemier som pågår mitt ibland oss. Tydligen. Sedan började jag och Nohynek gnabbas. ”MS är inte en biverkning från vaccin”, sa hon. ”Men det står ju på bipacksedeln”, svarade jag. ”Nej det gör det inte!” ”Jo jag kan skicka dig länken så du får läsa”, sa jag. ”Det behövs inte för jag har redan läst och det står inte så!”, svarade Nohynek. Hon kan tydligen inte läsa bipacksedlar. Så är hon säkert också väldigt välvaccinerad... (sorry kunde inte låta bli). Ölander ryckte in som den överslätande modern: ”Jo alltså det ska ju alla veta, att på dessa bipacksedlar står ju en hel massa biverkningar som i verkligheten inte förekommer, men tillverkarna vill vara säkra på att alla eventualiteter omnämns så därför står där lite ett som annat...” Jaaahaaaa – det är alltså så att tillverkarna av en produkt som de vill sälja massor av, skriver lite påhittade biverkningar på sin produktinformation? Vilket bra försäljningstrick! Jag måste nog säga att av allt det som sades under kvällen var detta påstående ett av de mest makabra. Alla vet att alla biverkningar är kraftigt underrapporterade och att de i sista hand nämns i tillverkarnas egen produktinformation.

Efter mitt öppnande av frågestunden började de kritiska frågorna och kommentarerna hagla. En förälder berättade att hon för redan många år sedan klargjorde vid rådgivningen att de inte vill ha några vacciner till sina barn. Ändå har hälsovårdaren, vid varje besök, ifrågasatt föräldrarnas beslut och försökt få dem att tänka över saken ”på nytt” och ändra uppfattning. Helt enkelt små upprepade reklamsnuttar om vaccin. Mamman undrade över logiken i detta, och sa att om hon vore muslim, skulle hälsovårdaren då också hålla på och fråga henne ”Men ska du inte börja äta griskött nu i alla fall? Har du funderat över ditt ställningstagande ordentligt? Kanske du ändå skulle ta en liten portion nu på en gång?” För att komma undan dessa obehagliga påtryckningar från hälsovårdspersonalen har mamman istället låtit pappan sköta rådgivningsbesöken med barnen. Av någon anledning upphör vaccinreklamen då. Ett faktum som i sig är ganska upprörande.

En äldre (pensionerad?) hälsovårdare som satt i publiken ställde sig upp, och erkände att det är beklagligt att det blivit på detta vis. När hon arbetade hade hon policyn att inte utsätta föräldrarna för påtryckningar, utan låta dem ta initiativet till ett eventuellt förändrat ställningstagande. Så borde det vara nu också menade hon, och jag tror att alla höll med. Alla i publiken alltså...

En annan mamma undrade kort och gott om det går att få vaccin enbart mot stelkramp här i Finland. Svaret löd nej. Det går att få stelkramp kombinerat med difteri, men inte bara stelkramp. ”Okej”, svarade mamman, ”då är det bäst att jag helt och hållet låter bli vaccination”. ”Men varför det? Varför skulle det vara så farligt med lite vaccin mot difteri i samma spruta? Det är ju bara en liten dos? Det är ingen orsak alls att tacka nej!”, protesterade Rose-Marie Ölander. ”Men nu är ni ju där med ert griskött igen!”, protesterade en annan i publiken. ”Varför kan ni inte bara respektera hennes beslut?” Ölander tystnade. Mamman klargjorde: ”Min flicka blev fruktansvärt sjuk av de två första sprutorna mot kikhosta-difteri-stelkramp-polio-HiB. Hon gallskrek natt och dag i tre dygn, hade feber och spydde. Jag vågar helt enkelt inte ge henne flera vacciner!” ”Jaha ja, okej”, svarade Ölander lite generat, ”jag trodde det var dig själv du ville ha vaccin åt”. Som om det skulle haft någon betydelse!?!?

En pappa i publiken ställde sig frågande till logiken i att direkt efter en skada injicera stelkrampsvaccin ”för säkerhets skull”. Om man via den klassiska spiken har fått låt säga tre stelkrampsbakterier i sig, varför ska man då till sjukhuset för att få ytterligare stelkrampsbakterier i sig via vaccin? Reagerar kroppen på något vis snabbare på vaccinbakterier? Detta var en mycket bra fråga, jag själv har inte tänkt på saken tidigare. Som väntat kom inget bra svar. Vi fick bara veta att man vill väcka ett eventuellt slumrande immunförsvar som bildats av tidigare sprutor man fått. Men frågan kvarstod – varför väcker då inte de riktiga stelkrampsbakterierna försvaret?

Hanna Nohynek blev uppenbarligen väldigt frustrerad över alla kritiska frågeställningar, och så plötsligt hoppar den ur hennes mun. Den där jättelika paddan. ”Om ni sedan kommer med era sjuka ovaccinerade barn till sjukhuset så kan man undra om de verkligen ska få vård!” KOACK! Det skulle hon inte ha sagt. Alla vet att detta strider mot lagen! En mamma i publiken fick ordet, och hennes kommentar fick mest applåder av allt som sades under frågestunden. Hon påpekade hur fruktansvärt skrämmande det är med denna brist på respekt – att Nohynek sitter och säger att ovaccinerade barn inte skulle få vård om det behövs. Mamman var lika skärrad som jag.

Händer viftade här och där, många ville få muntur. Och vad händer då tror ni? Jo, frågestunden avblåses – tack och hej! Tydligen blev det lite för jobbigt för expertpanelen att fortsätta. Chefsläkare Pia-Maria Sjöström steg upp och började surt packa ihop sin väska när hon fick den sista frågan som handlade om hennes beredskap att satsa på riktig hälsa i framtiden. Summa summarum kan det konstateras, att informationstillfället knappast blev vad ”experterna” hade hoppats på. Detta förkunnade också Österbottens Tidning dagen efter, åtminstone till rubriken sett.

Och jag var inte sen med att rapportera Nohyneks KOACK-uttalande till Rokotusinfo, som genast skrev ett pressmeddelande som jag översatte till svenska.

Redan nästa dag hade Hufvudstadsbladet en artikel om saken (Observera att det nu plötsligt är föräldrarna - underförstått jobbiga skrikhalsar - som går till attack mot en stackars läkare). Hanna Nohynek följde THL:s policy och svängde kappan. Nu plötsligt nekade hon till att hon skulle ha ifrågasatt ovaccinerade barns rätt till vård. Nu påstod hon istället att hon ifrågasatt föräldrarnas rätt att bestämma om sina barns hälsovård och vaccinationer. Som om det skulle vara bättre! Lägg märke till andemeningen i artikeln; att vacciner enligt Nohynek borde vara obligatoriska för finländska barn.

Rokotusinfo och jag tyckte det var bäst att smida medan järnet är varmt. Ett nytt pressmeddelande skrevs ett par dagar senare. Och nu är mediacirkusen igång! MTV3, en finsk rikskanal, var här i tisdags för att intervjua mig för ett nyhetsinslag om vaccinationer. Ännu har inslaget inte visats. Jag bävar lite för det – jag intervjuades nämligen på finska... jag som inte ens kan finska! På måndag kommer finlandssvensk TV hit för att filma. Och så har flera medier ringt mig för att bli tipsade om vaccinskeptiker lite här och var... Det har minst sagt varit en intensiv vecka, men jag är bara glad att locket på den kokande kastrullen gläntas på allt oftare!

Ja, nu blev det ett maratoninlägg igen, och det utan att jag ens svarat på alla frågor och kommentarer till mitt förra inlägg. Jag får ta det nästa gång. För annars riskerar ni att somna med pannan på tangentbordet. Vi hörs snart igen!

Vaccineras det f�r eller mot m�ssling?

Fri, 12 Aug 2011 15:26:09 +0200

Se där ja! Debattartikeln om MPR-vaccin är idag publicerad i både Österbottens Tidning (ÖT) och Vasabladet (VBL)! Till min glädje ville några vänner stå med för att ge mera tyngd åt artikeln. Varsågoda, läs och sprid:

Vaccination för mässling?

Österbottens Tidning ståtar den 8 augusti med en stor förstasidesartikel under rubriken Vaccination för mässling behövs. Som vanligt är rapporteringen mycket ensidig och inställd på att behaga industrin.

Artikeln innehåller en stor paradox. Det påtalas att mässling är en luftburen barnsjukdom som smittar väldigt lätt. Samtidigt understryks det att man behöver två doser vaccin för att vara skyddad. Sålunda torde alla barn under 6 års ålder vara mottagliga för mässling. Hur kan det då komma sig att mässlingen är så sällsynt? Kan det möjligen vara så att vaccinernas roll är gravt överskattad? Faktum är, att dödsfallen i mässling reducerades med över 90 procent långt innan några vacciner fanns tillgängliga på marknaden.

I USA minskade mässlingen stadigt fram till 1983, då den nådde sin lägsta nivå någonsin. I likhet med finska myndigheter predikade då USA:s hälsoministerium att mässlingen skulle vara utrotad inom ett år. Men tvärtom började stora utbrott förekomma, huvudsakligen i skolor där 95-100 procent av barnen var vaccinerade! I Texas studerade man noggrant två skolor där stora epidemier förekom år 1989, och man fann att alla mässlingsoffer hade blivit vaccinerade. Fastän det fanns ovaccinerade elever på skolan hade inte en enda av dem fått mässling. I Uganda ökade vaccinationstäckningen för mässling sjufalt från 1984 till 1990, och nådde då 74 procent. Parallellt med detta rapporterades att ”Efter flera års minskning av mässlingsförekomsten förekom en kraftig höjning i april 1990 ... ett alarmerande antal fall var vaccinerade med mässlingsvaccin.” År 2006 utbröt den värsta påssjukeepidemin på två decennier i USA. Lustigt nog skedde detta samma år som USA uppnådde den högsta ”två-dos-täckningen” med MPR någonsin! Den mest drabbade åldersgruppen var 18-24-åringar, och 84 procent av dem hade fått två doser MPR-vaccin. Slutsatsen blev att en tredje MPR-vaccination behövs. Detta är bara ett skrap på ytan – historien och nutiden är full av exempel på att vaccinet inte är effektivt. Men när kartan inte överensstämmer med verkligheten tror det skolmedicinska etablissemanget att det måste vara något fel på verkligheten. Således förespråkas fler vaccinationer, och i allt lägre åldrar.

Det första land som av WHO förklarades fritt från en sjukdom var Gambia. Året var 1967 och WHO vaccinerade alla barn mellan 6 månader och 4 års ålder med hjälp av jetinjektionspistoler. Det uppskattades att 96 procent av befolkningen blivit vaccinerad, och landet förklarades fritt från mässling. År 1981 reste ett forskarteam tillbaka till Gambia och studerade befolkningen. De upptäckte att över 13 procent drabbades av mässling det året. Den verkligt chockerande observationen var dock, att nästan 15 procent av dessa dog inom nio månader!

Den mässling man får av vaccinet är nämligen till största delen så kallad atypisk mässling – en kronisk form som går in i kroppen istället för ut ur den, till skillnad från vanlig mässling som är nyttig för barnens immunförsvar och ger en livslång immunitet. Atypisk mässling ger ingen immunitet och har en dödlighet på cirka 15 procent. Sedan använder man detta höga dödstal som motivering till varför alla bör vaccineras mot mässling!

I artikeln påtalas vidare att moderns antikroppar skyddar barnet tills det är ett halvt år. Det man inte framhåller, är att barnet skyddas av moderns antikroppar ända tills det blir ett år gammalt förutsatt att mamman haft mässlingen på naturligt sätt. Idag är det många barn under året som får mässling, och för så små barn kan det vara mycket riskfyllt. Vi har med vacciner manipulerat naturens ordning och hindrat barnen från att få ett naturligt skydd det första levnadsåret. Återigen använder man detta som argument för vaccination.

Tittar man i Läkarebok från år 1933 beskriver doktor Henrik Berg mässlingen på följande sätt: ”Denna vanliga barnsjukdom undgås knappast av någon människa. Den är i våra dagar jämförelsevis ofarlig, och i alla händelser, om den rätt behandlas, hos ett förut starkt barn en ganska oskyldig sak. Om den däremot vanvårdas eller behandlas oriktigt, kan den bliva ödesdiger genom följdsjukdomar, som antingen uppträda omedelbart eller längre fram i tiden.” Förr i tiden såg man till att barnen fick mässling innan de började skolan, eftersom man visste att barnen mådde bra av det på längre sikt. Hade något barn i granngården mässling skickade mammorna genast dit sina barn för att de skulle få smittan. Vad är det då som gjort att mässlingen idag anses så farlig? Är det möjligen så att den vanvårdas eller behandlas oriktigt? Under senare delen av 1900-talet har febernedsättande medel samt antibiotika tillkommit i den symptomatiska behandlingen av sjukdomar. Dessa preparat är kraftigt immunhämmande. Febern är ett oerhört viktigt hjälpmedel vid bekämpande av främmande mikrober, eftersom dessa är känsliga för höga temperaturer. När man då tvingar ner kroppstemperaturen med kemiskt framställda preparat ger man mikroberna fritt spelrum i kroppen. Inte sällan sker detta i samband med en antibiotikakur som dödar kroppens egna goda bakterier, vilka också spelar en stor roll i vårt komplexa immunsystem. Föga förvånande är det ändå just dessa preparat som specialläkare Jakobsson föreskriver i artikeln.

En annan orsak till att mässling i våra dagar utmålas som en hälsofara, är att industrin söker varje försäljningsargument för ur hälsosynpunkt mycket tveksamma vacciner. Dessa propagandamakare bygger dödsfallsstatistiken på ulands-epidemier och erfarenheter från tider med undernäring och svält, undermålig hygien och riskabla medicinska behandlingsmetoder. Man vill sälja vacciner till friska och välnärda barn därför att undernärda och utmärglade barn dukar under i sjukdomen om den hinner före svältdöden.

Eftersom Finland och Sverige införde MPR-vaccination samtidigt och på samma grunder, passar det bra att avsluta med att citera den svenske läkaren Jackie Swartz: ”Den huvudsakliga orsaken till att man i Sverige beslutade om vaccination mot bl.a. mässling var inte i första hand för att undvika risken att insjukna i hjärninflammation, utan det var helt och hållet samhällsekonomiska aspekter. Det skulle bli billigare för samhället att vaccinera bort sjukdomarna än att betala föräldrar som måste vårda sina barn i hemmet. När endast en minoritet av föräldrarna lyssnade till detta argument började man starkare poängtera risker för allvarliga komplikationer i samband med bland annat mässling och då framför allt hjärninflammation. Denna hotbild fick önskad effekt.

Ser man dock till de uppgifter som lagts fram i denna rapport samt andra internationella forskningsresultat tycks den summa som samhället måste betala föräldrar hemma med sjukt barn ringa jämfört med kostnaden för alla livslånga biverkningar i samband med vaccinationer - till exempel psykomotoriska handikapp med olika grader av mental retardation, autism, överaktivitet, nedsatt koncentrationsförmåga, allergi och sockersjuka. Till detta kommer också lidandet för den enskilde och familjen. När också den generella immuniteten tycks bli starkare efter genomgången sjukdom som mässling bör det innebära mindre sjukfrånvaro och mindre behov av sjukvård och mediciner under uppväxtåren och vuxenåldern."

Linda Karlström, Anna-Lena Strand, Susanna Sandberg, Anna Ström

PS. Idag har vi tyvärr ett förfarande där man vaccinerar för olika sjukdomar, eftersom vacciner höjer risken inte bara för sjukdomen ifråga utan även för en mängd andra åkommor. Om man per vaccination försöker bekämpa en sjukdom vaccinerar man MOT något – som ett litet tips till ÖT:s rubriksättare.

Huvudsakliga källor utöver direktlänkarna i texten:

Vaccination - en förälders dilemma av Greg Beattie (1997)

Vaccinationer - fördelar och nackdelar. En information till föräldrar och andra intresserade av Jackie Swartz (1999, uppdaterad 2006)

Det som irriterar mig enormt mycket, är att ÖT utan mitt godkännande valt att censurera bort hela mitt PS där jag understryker deras rubrikmiss. Blev väl för pinsamt för dem. De har således också ändrat min rubrik, så att artikeln nu heter Vaccination mot mässling. Det kan jag leva med. Det som jag dock finner oförlåtligt är deras fifflande med citationstecken. Redaktionen har tagit bort det sista citattecknet som markerar slutet på Jackie Swartz’ egna ord. I och med den utstuderade styckeindelningen som de sedan gjort i tidningen får man nu intrycket av att det är jag och mina medförfattare som hävdar allt i det sista stycket, där biverkningarna räknas upp. På så vis ges detta viktiga stycke mycket mindre tyngd – ingen förstår att det är en professionell läkares direkta ord! Jag skrev genast till ÖT och frågade om det är en miss eller om detta var avsiktligt gjort. Svaret blev att de inte kan svara på frågan.

All heder till Vasabladet dock, som publicerat hela artikeln ocensurerad och det dessutom med en stor bild! Redaktören tackade också på förhand för artikeln och meddelade att inga ändringar kommer att göras.

Som grädde på moset kom Jyrki Kuoppalas fenomenala insändare i Vasabladet idag. ÖT publicerade den redan i förrgår. Jyrki Kuoppala är ordförande i Rokotusinfo ry, som på svenska betyder Vaccinationsinfo rf. Han är en enormt kunnig och engagerad man, som i många års tid lagt ner sitt liv på att få ut mörklagd information till det finska folket. Han är mycket saklig och korrekt, figurerar ofta i medier och hjälper otaliga människor med den byråkratiska krigföringen kring vaccinationsskador. Läs vad han skriver:

Glasnost behövs i vaccineringspolitiken

Svininfluensavaccinet Pandemrix tycks ha åsamkat minst etthundra finländska barn och ungdomar den livslånga sjukdomen narkolepsi. Frågan om huruvida vaccinet förorsakat missfall samt nervsjukdomar och autoimmuna sjukdomar, såsom ansiktsförlamning och SLE, har också diskuterats offentligt. Utredningen kring biverkningarna tar lång tid, och de vaccinskadade upplever ofta att den verkliga viljan till att klarlägga skadorna saknas. De undrar hur det kan vara så.

Enligt barnläkare Robert S. Mendelsohn har medicinen ersatt religionen och vaccinerna är medicinens sakrament istället för kristendomens dop. THL:s (Institutet för hälsa och välfärd) förhållningssätt gentemot vaccinskador påminner om en trosbekännelse – man repeterar bara att nyttan överstiger riskerna. Skaderiskerna tystas ner och bipacksedlarna, som berättar om biverkningarna, visas inte för föräldrarna.

För vissa personer kan en vaccinering innebära mer skada än nytta. Hundra barn har insjuknat i narkolepsi. Ibland är riskerna större än nyttan också sett till hela befolkningen. Tuberkulosvaccinet togs ur bruk med undantag för riskgrupper år 2006. Då hade riskerna överstigit nyttan i fyra års tid.

I Schweiz godkändes inte Pandemrix alls till att användas på barn. I Tyskland rekommenderade läkarförbundet att man inte vaccinerar barn med Pandemrix. De personer som påtalade dessa experters ståndpunkter utpekades av THL:s generaldirektör Pekka Puska som ”ryktesspridare” och ”vaccinmotståndare”.

Generaldirektör Pekka Puska ansåg svininfluensavaccinet vara ”ett fullständigt säkert vaccin” och hänvisade vilseledande till erfarenheterna av säsongsinfluensavacciner, som inte innehåller samma adjuvans som svininfluensavaccinet.

Erforderliga utredningar och ersättningar kring alla vaccinorsakade tuberkulos- och narkolepsifall har inte blivit gjorda. Under ledning av Puska strävar THL efter att upprätthålla en bild av ofelbarhet. Detta är en björntjänst. Förtroendet för vaccineringspolitiken och hela hälsopolitiken minskar. Det vinner knappast någon på.

Pengarna har naturligtvis sin del i det hela. THL bedriver forskning och utveckling av vacciner med hjälp av läkemedelsbolagens finansiering. Läkemedelsföretagen betalar i allmänhet ut en ersättning baserad på försökspersonernas antal. En medvetenhet om riskerna skulle kunna minska föräldrarnas benägenhet att upplåta sina barn som försökspersoner, vilket betyder mindre inkomster för THL.

I och med vaccination eftersträvas hälsovinster. Ett öppet och ärligt förhållningssätt i fråga om risker och nytta vore till fördel för alla inblandade parter. Vaccineringspolitiken behöver en glasnost – öppenhet och transparens istället för den mörkläggning som THL idag utövar, både vad gäller biverkningar och samarbete med läkemedelsföretag. Var finns ansvarstagare och nytänkare?

Jyrki Kuoppala
Ordförande i Rokotusinfo ry

Österbottens Tidning valde att ändra rubriken till ”Större öppenhet behövs i vaccineringspolitiken”, medan Vasabladet behöll originalrubriken. I övrigt publicerades insändaren oförändrad i båda tidningarna.

I detta numera ganska gamla nyhetsinslag på engelska (CNN) ser ni mer av Jyrki Kuoppalas fantastiska arbete.

Här kan ni också lyssna på en finlandssvensk radiointervju angående mässlingsvaccinet. Reportern har den 10 augusti intervjuat en vaccinförespråkande hälsovårdare och – tacksamt nog – en vaccinskeptisk blivande förälder. Intervjun ligger kvar på nätet till 10 september 2011.

Vi hörs!

Antikroppar hit och antikroppar dit!

Tue, 09 Aug 2011 21:42:15 +0200

Hej på er alla i sensommaren! Roligt att skriva igen!

Jag och min familj har under hela sommaren bott ute på villan (vid sommarstugan som man säger i Sverige) och jag har inte haft tillgång till dator alls. Min mobil har också varit avstängd. Det är så hälsosamt att ibland skärma av sig från det moderna samhället, att återgå till naturen och det lugna livet framför brasan i familjens sällskap. Ingen TV, ingen dator, ingen stress (nästan...). Istället bärplockning, umgänge, bastubad och simturer i sjön. Man överlever faktiskt trots att man inte är uppkopplad och nåbar dygnet runt;) Vi kom hem i lördags och NU är jag laddad må ni tro! Jag har vilat upp mig från allt, samlat inspiration och kraft att fortsätta min kamp för medborgarnas rätt till information om vaccinernas förödande inverkan. Jag har på dessa några dagar hunnit med att översätta en artikel från finska till svenska, skriva en egen debattartikel som jag sänt in till lokaltidningarna och så detta blogginlägg icke att förglömma!

Tack än en gång för alla fantastiska kommentarer! Pias fina inlägg om mässlingen är idag särskilt aktuellt, eftersom myndigheterna runt om i Europa gör sitt bästa för att sätta skräck i folket och få dem MPR-vaccinerade – minst två gånger. Detta för att flera mässlingsfall uppdagats det senaste året, såväl i Finland som i Sverige och resten av Europa. Man spekulerar i att det beror på ”vaccineringsslarv”. Bah! Ingen tycks vara intresserad av att ta reda på verkliga fakta, och det är just av den anledningen som jag skrivit en debattartikel. Måndagen den 8 augusti pryddes nämligen första sidan i Österbottens Tidning av en stor artikel med den något tragikomiska rubriken ”Vaccination för mässling behövs”. Eftersom mitt genmäle på denna artikel inte gått i tryck ännu väntar jag med att publicera det på bloggen. Den som väntar på något gott...

I förstasidesartikeln i Österbottens Tidning står det i slutet att ”Om man är osäker på ifall man har MPR-vaccinet eller inte bör man ta kontakt med hälsocentralen. På rådgivningskortet står det vilka vaccin man fått. Hittas inte kortet kan blodprov tas för att se om man har mässlingsantikroppar. Om man inte har vaccin och tror att man utsatts för mässling kan man inom tre dagar vaccineras. En antikroppsbehandling fås då man utsatts över tre dygn men under en vecka.” Jag är glad att Mamma Mu ifrågasätter detta mantra om antikropparna, och att du hittade svar på dina frågor här. Tack också för dina hejarop – de värmer! Eftersom detta med antikroppar är ett ständigt återkommande ”bevis” på att vacciner fungerar, ska jag kommentera det lite mer. Det är mycket sant och riktigt, att man med hjälp av vacciner kan provocera kroppen till att bilda antikroppar. Det är just detta som används som mätmetod när man utvärderar effekten av vacciner. Man tar ett blodprov av försökspersonen innan och efter vaccinering och jämför antalet antikroppar. Ofta kan man konstatera ett förhöjt antal antikroppar i blodet. Och då är vaccinindustrins lycka gjord, för då är det bara att börja pumpa ut giftcocktailen på marknaden under devisen ”säkert och effektivt”. Och ve den som inte tar vaccinet – han kommer nog att duka under eftersom han inte har något försvar mot sjukdomen!

Det är just här som den så kallade vetenskapen begår sitt ofantligt stora misstag. Våra vitrockade experter har av någon outgrundlig anledning tagit för givet att det är antikropparnas antal som avgör om vi blir sjuka eller inte. Faktum är dock att närvaron av antikroppar inte innebär immunitet, och att frånvaron av antikroppar inte innebär mottaglighet. Med andra ord kan du ha höga nivåer av antikroppar och ändå få sjukdomen, på samma sätt som du kan sakna antikroppar helt och ändå vara immun. Detta är inget hokus pokus, inget antagande, utan väldokumenterade fakta.

Jag ska utgående från ett studiepaket från SIEM (rekommenderas!) berätta lite om hur kroppens immunförsvar fungerar:

Nästan alla mikroorganismer (bakterier, virus, svampar) som vi dagligen riskerar att stöta på (och så också gör) kommer med den föda vi äter eller den luft vi andas. Kontakten sker då främst med kroppens slemhinnor i matsmältningskanal och luftvägar. Redan dessa barriärer har avsevärd förmåga att oskadliggöra mikroorganismerna. Dels har den friska kroppen här en kraftfull koloni av egna gynnsamma och ofarliga mikroorganismer (framför allt laktobakterier) som berövar inkräktarna livsutrymme. Dels bestämmer kroppen själv med olika syror, enzymer och andra utsöndringar över den kemiska miljön i sina slemhinnor, och på så sätt gör den livet surt för farliga mikroorganismer. Slutligen finns här en rad av kroppens egenproducerade immunglobuliner (IgA), med speciell funktion att neutralisera kroppsfrämmande ämnen. Det nyfödda barnet, vars förmåga att själv producera IgA är begränsad, får kraftiga tillskott av detta (och mycket annat) via modersmjölken.

Alla dessa försvar träder alltså i kraft redan innan de farliga mikroorganismerna ens tagit sig in i blodomloppet. Om och när inkräktare i alla fall lyckas ta sig vidare in i blodbanan – vilket ofta beror på att människokroppen kan vara uttorkad eller försvagad på grund av näringsbrist eller stor stress – återstår många försvarsmöjligheter. En armada av ospecifika immunförsvarskroppar, såsom makrofager, leukocyter och lymfocyter är beredda att identifiera, infånga och enzymatiskt bryta ned främmande organismer som tagit sig in i kroppens inre vätskerum. Kvaliteten på detta försvar avgörs även det i stor utsträckning av kroppens näringsstatus, giftbelastning och allmänna välbefinnande. Ofta kan vi märka den inre krigföringen genom till exempel trötthet, feber, upphostningar och slembildning.

Som en yttersta försvarslinje finns sedan systemet som beordrar och tillverkar specifika antikroppar. Antikropparnas uppgift är egentligen att underlätta de övriga immunförsvarskropparnas arbete. Antikropparna känner igen specifika inkräktares ytproteiner och ansamlas runt dessa. På det sättet utgör de en punktmarkering som banar väg för det övriga immunförsvarets angrepp och arbete. Och det är alltså nu vi har kommit till det viktigaste:

De specifika antikropparna har i sig själva inte någon direkt skadlig inverkan på mikroorganismerna, de pekar endast ut dem så att det övriga immunförsvaret lättare kan identifiera dem och få fäste för ett mer förödande angrepp med hjälp av exempelvis frätande enzymer!

Strax efter att de första narkolepsifallen hade uppdagats, deltog jag i en radiodebatt mot Rose-Marie Ölander, som på den tiden var Terhi Kilpis (Finlands svar på Annika Linde) högra hand. Hon satt då och mässade om sina antikroppar, och jag påpekade ovanstående och drog en liknelse med narkotikahundar. Jag sa att det spelar ju ingen som helst roll hur många vältränade narkotikahundar som står i tullen och skäller vid knarkbelamrade väskor, om alla tulltjänstemännen ligger utslagna på golvet. ”Nu var du nog lite lustig”, var Ölanders kommentar. Det var ju trevligt om jag kunde roa damen, men det verkligt lustiga i sammanhanget var att hon inte hade något motargument.

För att vacciner överhuvudtaget ska kunna nå fram till kroppens yttersta försvar, måste de alltså ta sig igenom alla andra barriärer. Det är därför man använder sig av det onaturliga förfarandet att punktera huden och injicera mikroorganismerna direkt i kroppen. Faktum kvarstår dock att vi i blodet har armadan av ospecifika antikroppar, och dessa måste alltså slås ur spel för att antikropparna ska bildas. Det görs effektivt med diverse gifter som vaccinerna är kryddade med, till exempel formaldehyd, kvicksilver och aluminium. Så ligger då alla tulltjänstemän utslagna på golvet – de som egentligen ska göra jobbet. Klart som renat då att antikropparnas antal inte har det minsta att göra med om vi är motståndskraftiga eller inte! Nu förstår ni också varför den allmänna motståndskraften minskar trots att man per blodprov kan påvisa en förhöjd antikroppsbildning.

Och efter den lilla utläggningen fortsätter jag att beta av de fina kommentarerna till förra inlägget.

Martin ställer många centrala frågor som inte låter sig besvaras i ett svep. Jag återkommer gärna till dina funderingar i ett nytt inlägg, nu då jag är så inspirerad! Annars blir detta inlägg så långt att ingen orkar läsa;) Ett varmt tack till dig för ditt beröm också, jag sparar i mitt inre! Hoppas någon av dina kompisar tagit till sig lite information.

Till Kjell G. Holmsten och Paulina kan jag säga att jag gärna föreläser fler gånger, om det bara finns någon villig arrangör!

Ett stort tack till Jonas för länken till den fantastiska dokumentären In lies we trust. Jag hoppas att många av er tar er tid att titta på den – man kan ju se lite i taget. Jag har också på känn att Martin där kan få svar på en del av sina funderingar!

Alejandra har skrivit en mycket gripande kommentar till mitt förrförra inlägg, och jag ber om ursäkt att mitt svar kommer så sent! Jag beklagar djupt din dotters hjärnblödning – varje gång jag hör om dylika fall går något sönder i mig. Jag tror precis som du att hjärnblödningen är orsakad av vaccin – en liten människa drabbas inte av hjärnblödning bara så där. Och det finns många som vittnar om samma sak! Att läkarna inte vill hjälpa är tyvärr mycket vanligt – de är för rädda om sina jobb och provisioner från läkemedelstillverkare. Dessutom handlar det om prestige. För att du ska komma någon vart i utredningen måste du försöka hitta en läkare som valt att lyssna till sitt sunda förnuft istället för till ljudet av klirrande pengar. Sådana läkare finns, men de är alltför sällsynta. Jag vet inte var du bor, men i stockholmsområdet finns två fantastiska läkare som står i människornas tjänst. De heter Jackie Swartz och Harald Blomberg. Kanske du kan ta kontakt med någon av dem och därifrån komma vidare?

Till er som grämer er över att ni missade min föreläsning – den finns på nätet sedan en ganska lång tid tillbaka, det tror jag nog att ni märkt Här, på kanalen Kloka val, finns alla delar prydligt uppsatta.

Over and out – men jag är mycket snart tillbaka!

Vilken resa!

Wed, 27 Apr 2011 22:35:55 +0200

Hej alla kära läsare och hoppas ni haft en avkopplande påskhelg! Själv däckades jag av en brakförkylning några dagar efter att jag kommit hem från min turné i Sverige, så min påsk kantades av snorpapper, C-vitamin och fullständigt bortdomnade smaklökar... Jag som hade köpt sådan god ekologisk choklad att njuta av! Nu får jag njuta den i efterhand istället

Medan jag försökte göra huset påskfint och satte gula tulpaner i vas, slog det mig att det faktiskt bara är ett år sedan jag hade min första ”vaccindiskussionskväll”. Jag kommer ihåg att jag den påsken inte köpte några tulpaner själv, för det var så många av deltagarna som kom med vackra tulpanbuketter. Då satt vi alla hemma hos mig och hade knytkalas. Ni kan läsa mera om vad vi pratade om i mitt blogginlägg ”Vaccinträff och rådgivningsbesök". Tänk bara vad som hänt sedan dess! Min informella bjudning här hemma ledde till flera kvällar i bokade lokaler så att alla som ville komma skulle rymmas in, och nu har det blivit hela fem ”vaccinkvällar” på olika håll i Österbotten. Den största höll jag i Larsmo i slutet av november. Dit kom över 100 åhörare! Det blev också en ganska ren föreläsning från min sida, gästen som skulle berätta om sin dotters förlamning efter vaccination hade insjuknat med kort varsel så jag drog hela lasset själv – vilket inte blev något problem alls visade det sig... Jag kan ju prata hur mycket som helst!

Och nu har jag alltså avverkat fyra städer i Sverige inom loppet av fyra dagar... VILKEN RESA! Ni är så väldans många som skrivit och tackat mig, som haft frågor, och som undrat hur det gått i de andra städerna – och jag har inte hunnit svara. Mitt samvete tynger mig! Nu ska jag berätta här i bloggen så får alla intresserade läsa och kommentera.

Min föreläsningsturné var sannerligen ett riktigt äventyr, och jag är så nöjd med den! Vilka underbara människor jag fick träffa, vilka engagerade åhörare, vilka värmande kramar, gripande tårar och förträffliga arrangörer! Vad har lilla jag gjort för att förtjäna så mycket uppmärksamhet? För en finlandssvenska är det en riktig vitamininjektion att ibland få komma till Sverige. Ni svenskar är så öppenhjärtliga och positiva, ni håller inte inne med superlativer och ni räds inte kramar. Vi finländare är aningen mer reserverade – på gott och ont givetvis! Men jag fick en riktig kick av att vara i Sverige, och självklart kommer jag fler gånger om det finns villiga arrangörer.

Första föreläsningen gick av stapeln i Örebro söndagen den 10 april. Arrangören Back to Being hade förvarnat mig om att örebroare är aningen svårflörtade och jag inte får förvänta mig någon stor publik. Jag föreläste i samband med en alternativ hälsomässa och jag såg fram emot att själv få strosa runt på mässan och ta del av utbudet. Dock sa jag att jag ville kolla igenom det tekniska först, så att allt säkert fungerar. Tur var ju det... Det visade sig att datorn jag fick låna led av ålderdomssjukan, och den orkade inte ens öppna mitt USB-minne med min presentation på... Ojojoj vi hade några rejält svettiga timmar jag och arrangören innan vi med hjälp av en datatekniker som ramlade ner från himlen fick allting fixat! Så dit rök den mässan för min del – men desto härligare publik hade jag istället. Liten men naggande god var åhörarskaran på cirka 30 personer . Rummet hade en officiell kapacitet på 25 personer, så jag får ju skryta med att det var fullsatt till max

Sedan tog jag nattåget till Malmö (sorry SJ men era sängar får inte särskilt högt betyg av mig...). Vilken värme! Alla lökväxter stod i full blom och trädens knoppar såg ut att explodera vilken dag som helst! Tur att jag hade rotat fram vårkappan och vårskorna innan jag åkte hemifrån. Här hemma låg det ännu ett rejält snötäcke kvar.

I Malmö skulle hela min föreläsning filmas, så det var ju viktigt att det tekniska fungerade. Vis av erfarenheten åkte jag och arrangörerna till lokalen i god tid för att kolla allt. Tur var ju det... Det visade sig att mikrofonen inte ville samarbeta. När det var en halvtimme kvar skickade jag och det underbara filmteamet iväg arrangören Marie för att inhandla en ny mygga till mig... Med andan i halsen och tillströmmande åhörare kom Marie tillbaka och voila´- det fungerade! Inte för att det varit fel på den tidigare micken, utan för att vi missat en av inställningarna i datorn. Hehe. Så är det när man inte har med sig egen dator... Jag tror det var knappa 50 åhörare i Malmö, ungefär vad arrangören hade räknat med. Efter föreläsningen gjorde filmteamet en intervju med mig, och den kan ni se och höra på här. Titta också på intervjun med Alan Rees, far till vaccinskadat barn. Han var inte bara en av åhörarna på min föreläsning, utan även min lokala värd. Ett varmt tack till hela familjen Rees! En stor del av min föreläsning i Malmö kommer inom kort att sättas ut på Youtube, till glädje för er som inte kunde komma.

På tisdag förmiddag bar det av till Stockholm, där jag själv bott fyra år i min ungdomstid. Föreläsningslokalen i ABF-huset på Sveavägen var hur fin som helst! Och tekniken fungerade klanderfritt! Vilket gäng dessa vaken.se-killar utgör – var fanns ni när jag var singel? Hur hjälpsamma och trevliga och charmanta och vakna som helst! Det var cirka 80 åhörare i Stockholm, och jag kände mig alldeles varm inombords över att se både Anna Wahlgren och mamma Urkraft på första parkett. Gun Östling, grundare av SAVE (Svenska Allmänna Vaccinationsmedvetenhets- och AntiVåldsEnheten) kom hela vägen från Gävle för att sälja litteratur, främst Viera Scheibners första bok Vaccination – 100 Years of Orthodox Research shows that Vaccines Represent a Medical Assault on the Immune System. Boken är numera mycket svår att få tag i – jag är så glad att jag fick ett eget exemplar! Tack Gun!

Efter den lyckade föreläsningen fick jag, Anna Wahlgren och Bibban (Annas härliga väninna) skjuts hem till Anna av en underbar gentleman från föreningen Aktion för Sverige. Vi undrade bekymrat hur jag skulle få med mig all litteratur till Göteborg på onsdag – jag hade nämligen skickat efter både Näringsmedicinsk Tidskrift, 2000-talets Vetenskap, Medicinsk Motbok, Autism – en sjukdom som kan läka samt Vaccinationer - fördelar och nackdelar i en stor uppsättning för att kunna sälja. På onsdag förmiddag då gentlemannen kom för att hämta mig hos Anna och köra mig till tåget hade han med sig en sprillans ny resväska på hjul! Alltså, jag trodde att sådana män var utrotade? Nu var det bara att rulla med sig allt pick och pack in på tåget mot Göteborg, och den vackra silvriga resväskan kommer för alltid att påminna mig om varm och sann medmänsklighet. Jag vill också tacka Anna och Bibban för deras gästfrihet, den goda maten och det eminenta sällskapet. Ni är guld värda!

Väl framme i Göteborg passade jag på att besöka Näringsmedicinsk Tidskrift, som bara låg ett stenkast från föreläsningslokalen. Jag kan verkligen rekommendera alla att prenumerera på denna oerhört intressanta tidning! Nummer 4 år 2008 handlar enbart om vaccinationer och det var detta nummer jag sålde på mina föreläsningar. Det finns fler nummer med vaccintema, ni kan titta på index här. Ett hjärtligt och varmt tack går till chefredaktören Ulla Robertsson som överlät badrummet åt mig så jag kunde piffa upp mig innan föreläsningen!

Det blev bråttom att ställa i ordning allt i föreläsningslokalen vid House of Win-Win eftersom vi fick tillträde dit bara 1½ timme innan. Och OJ va mycket folk det kom! Det bara strömmade in fler och fler, stolar slängdes fram till höger och vänster och till och med fönsterblecken fungerade som sittplatser! Av denna trevliga anledning plus den lite mindre trevliga anledningen med rundgång i micken kom jag igång först 15 minuter efter utsatt tid – men jag tror att alla hade överseende. För vilken publik jag hade! Wow! Göteborgarna var så ivriga, så frågvisa, så uppmuntrande och så applåderande! Vilken energi säger jag bara! Ibland var det nästan jag som fick anhålla om ordet - så många åsikter och synpunkter ville fram. Jag förklarade också att göteborgarna måste hjälpa mig rent praktiskt – det fanns ingen chans för mig att få med så mycket litteratur på flyget hem. Jag måste tacka er – ni tog verkligen min vädjan på allvar! Vilken strykande åtgång det var på litteraturen – ni kommer att bli ett mycket bildat folk

Kön med åhörare som ville ställa frågor efteråt tycktes aldrig ta slut, och jag bär med mig värmen från alla kramar jag fick. Margaretas kommentar till förra inlägget är också den mycket värmande - tack! Jag förstod på arrangören Qui Bono att det hade varit över 100 människor i lokalen vilket var mer än väntat. Hoppas jag får tillfälle att komma till Göteborg igen!

Min lokala värd var min underbara väninna Stina som jag inte träffat på 8 år, och det blev glädjetårar vid återföreningen. De åtta åren kändes som åtta dagar och vi konstaterade att ingen av oss förändrats ett dugg;) Lika unga och snygga som alltid haha! Jag undrade om det fanns någonstans vi kunde stanna på vägen till Landvetter på torsdag, så att jag kunde köpa presenter till mina barn. Så späckat hade mitt schema varit att jag inte haft en chans att shoppa under hela turnén! Vi stannade i lilla trevliga Bollebygd där jag gick loss på en liten söt leksaksaffär. När planet sedan landade 3 kilometer från mitt hem i Kronoby stod tre förväntansfulla barn tillsammans med min man och vinkade ivrigt. ”Mamma mamma var är presenterna???” Och jag som trodde att det var MIG de väntade på...

Ja, som ni hör var det ett fantastiskt äventyr och jag är särskilt lycklig över alla nya kontakter jag fick knyta. Det är så viktigt att vi som inte längre låter oss manipuleras av den vinstgiriga industrin hittar varandra! På så vis blir vi starkare och når ut till fler. Som jag sa i inledningen på varje föreläsning, vill jag inte att vi vaccinationsmotståndare ska bilda någon egen klubb för inbördes beundran. Jag vill att vi ska nå ut till fler, väcka de intet ont anande medmänniskorna och förse alla med information så att möjlighet ges till kritiskt tänkande och välinformerade beslut! Jag hoppas att mitt budskap om den osäkra och ineffektiva vaccineringen sprider sig som ringar på vattnet. Därför blir jag så oerhört lycklig över sådana här mejl:

Vill bara tacka för en otroligt bra föreläsning! Vet inte var jag ska börja... Jobbar själv som terapeut och springer på en hel del föreläsningar och kurser för att hela tiden lära mig mer om kropp och hälsa. Men det här är den BÄSTA föreläsning jag varit på! Både för att det var ett berörande ämne och p.g.a. din förmåga att slå huvudet på spiken och lyckas hålla det såå intressant trots all fakta, statistik och forskning som annars lätt kan bli jobbig att lyssna på. Klockrent! Verkligen jättebra och jag hoppas att du snart kommer tillbaka så att jag kan tvinga med mig fler att komma och lyssna.

Har länge känt till det här med vaccinationsfaror och redan bestämt att jag inte kommer att vaccinera mina kommande barn. Känner mig rätt hatisk till läkemedelsindustrin och mediciner överhuvudtaget. Men jag trodde inte att ämnet skulle beröra mig så djupt och så känslomässigt. Jag kunde ha gråtit mig igenom hela din föreläsning... Var upprörd resten av kvällen, hade svårt att sova och är fortfarande både upprörd och berörd! (kanske jag varit med och massvaccinerat i nåt tidigare liv?! ;))

Därför vill jag hjälpa till att sprida det här vidare. Tycker att du gör ett fantastiskt jobb som lägger din tid och energi på detta, och ju fler vi blir som gör det desto fler får veta... Jag kommer inte kunna släppa det här utan att låta världen få veta:)

Med de fina orden avslutar jag min redogörelse för turnén och går över till att besvara alla kommentarer som inkommit till mitt förra inlägg:

Grattis Erik till tvillingarna ni har i ugnen! Jag kommer gärna till Västerbotten och föreläser bara det finns någon lokal arrangör som ställer upp. När jag föreläser här i Österbotten brukar jag skicka ut inbjudan till min ”vaccininfolista”, så skicka din e-postadress till linda.karlstrom@anvianet.fi så går du inte miste om några tillfällen!

Tobbe undrar vilka vacciner jag tycker man ska ge till barn. Svaret är mycket enkelt: inga vacciner alls. Men jag vill att ni som föräldrar läser information om vacciner så att ni kan fatta ett eget välinformerat beslut. Ni ska inte avstå vaccinering bara för att Linda Karlström sagt det. Ni ska inte vaccinera bara för att tant BVC-sköterskan sagt det. Man ska inte göra något alls bara för att någon annan sagt så. Man ska göra sina val här i livet därför att man själv genom aktivt kunskapssökande kommit till insikt om vad man vill eller inte vill göra. Min blogg med dess tillhörande länkar är ett utmärkt startfält för de som vill lära sig mer om vacciner!

Camilla frågar om den farligare varianten av mässling, den som benämns atypisk mässling och enbart drabbar vaccinerade. I Viera Scheibners första bok Vaccination finns ett eget kapitel om denna form av mässling (sidan 83-92). Kapitlet inleds med följande meningar (egen översättning):

Kort tid efter att man börjat använda mässlingsvaccin, uppkom ett nytt och allvarligt problem: vaccinerade barn utvecklade något som i den medicinska litteraturen skulle komma att kallas för atypisk mässling. Rauh och Schmidt (1965) beskrev 9 fall som inträffade år 1963 i Cincinnati under en mässlingsepidemi. Författarna följde 386 barn som hade fått tre doser avdödat mässlingsvaccin år 1961. Av dessa 386 hade 125 utsatts för smitta och 54 av dem utvecklade mässling. Många av dessa barn var så sjuka med hög feber och lunginflammation att de måste tas in på sjukhus.

Fulginiti et al. (1967) beskrev förekomsten av atypisk mässling hos tio barn som hade fått avdödat mässlingsvaccin fem till sex år tidigare. Hudutslagen visade sig först på fötter och handflator och förflyttade sig sedan inåt kroppen. Nio barn utvecklade lunginflammation som var resistent mot all behandling. Allvarliga biverkningar uppstod också hos barn som först vaccinerats med avdödat mässlingsvirus och sedan blivit revaccinerade med levande mässlingsvirus. Andra författare beskriver inte bara fler fall av atypisk mässling hos vaccinerade barn, utan också mässlingsepidemier i fullt vaccinerade populationer.

I den här engelska artikeln skriver Scheibner om mässling och vaccination. I punkt fyra skriver hon lite om den atypiska formen. Vill man läsa något på svenska är det svårt att hitta. SIEMs sida om mässling tillhandahåller dock en hel del matnyttigt. Och vill man läsa mer om den normala mässlingen finns den svenske läkaren Jackie Swartz som är en av de verkligt få läkarna som i dagens läge har sann och riktig kunskap om mässling i praktiken!

ANTI, Mor Eva och Mia undrar om man kan köpa mina föreläsningar. Ni är sannerligen inte de enda som undrat! Jag har inte själv planerat att sälja dem, men som sagt så kommer min föreläsning i Malmö att sättas ut på youtube snart.

Sedan har jag fått en fråga om fästingvaccin av Agnetha. Hon undrar om det är något man bör ta. Det enkla svaret är nej. Det finns inga vacciner som är effektiva och säkra! Bara man läser på, inser man snart hela den grundläggande principen:
VACCINER IMMUNISERAR INTE; DE SENSIBILISERAR!
Bara man kan omfatta detta, ta det till sig, förstå det inifrån och ut, behöver man aldrig någonsin fundera på vilka vacciner man ska ta eller inte. Då blir allt så enkelt. Då är det så lätt att rata allt vad vacciner heter – eftersom vacciner inte skyddar mot sjukdomar utan gör människan mera mottaglig inte bara för en hel rad med obehagliga biverkningar utan även för den sjukdom man vaccinerar sig mot.

Jag ska återkomma till fästingvaccinet i ett senare inlägg. Tills dess – njut av våren!

F�rel�sningsturn� i Sverige

Fri, 18 Mar 2011 22:22:53 +0100

Hopp hej!

Här kommer änteligen ett livstecken från mig! Tro för allt i världen inte att jag slutat blogga, det har bara varit så extremt fullbokat i mitt liv de senaste månaderna så jag har varit tvungen att lägga något på hyllan för ett tag. Detta något blev tråkigt nog bloggen Men nu är jag på gång igen Jag frågade min väninna för ett tag sedan hur jag ska göra för att hinna med allt, främst bloggen som känns så viktig - inte bara för mig själv utan för många andra också. Hon gav ett råd som jag tänker försöka följa; nämligen att göra små korta inlägg ganska ofta istället för tvärtom. Jag har ju en förmåga att skena iväg och göra långa avhandlingar då jag skriver, vilket inte i sig är fel men det gör att tröskeln till att blogga blir onödigt hög. Därför kommer jag i framtiden att försöka hålla mig till kortare inlägg! När det plötsligt uppenbarar sig en massa tid passar jag på att skriva längre;)

Jag är så tacksam för alla fina kommentarer jag får, jag skulle ju vilja svara på dem en i taget men då hinner jag inte skriva något annat... Därför nöjer jag mig nu med att tacka och uppmuntra er att fortsätta kommentera! Det läses av många!

Jag får varje dag mejl av människor som känner sig oroliga och osäkra angående vacciner. Jag försöker svara så gott det går, och det tar tid – tid som jag annars kunde använda till att blogga. Därför kommer jag nu framledes att svara på mejl via min blogg, så att svaren kommer fler till godo. Detta var ursprungligen min tanke med bloggen, men jag tappade tråden lite då allt hopade sig före jul och har fortsatt göra det. Det beror till stor del på det glädjande faktum att vaccindebatten har gått het här i Österbotten hela vintern – jag har föreläst, figurerat i tidningar och radio och skrivit debattartiklar. Nu har det lugnat sig lite, mycket på grund av att Österbottens Tidning satte stopp för en fortsatt debatt... Någon förvånad?

På måndag 21 mars har jag åter en föreläsning i hemtrakterna, nämligen Ytterjeppo. Jag kommer då att bara kort prata om det centrala i vaccinproblematiken, medan den diplomerade homeopaten Ingvald Tellberg kommer att berätta om immunförsvaret och hur vi stärker det.
Men sedan, kära vänner, väntar mig ett stort äventyr! Jag kommer nämligen på föreläsningsturné till Sverige! Detta känns som en dröm, jag kan inte riktigt begripa att jag ska iväg på resa utan barn, få föreläsa (vilket jag älskar) om det ämne jag brinner mest för, få träffa en massa likasinnade - och det bästa av allt – förhoppningsvis rädda oskyldiga barn från en och annan spruta.

Turnén startar i Örebro, där jag söndagen den 10 april kommer att föreläsa på en alternativ hälsomässa i Kulturhuset/Folkets hus. Sedan bär det av till Malmö, Stockholm och Göteborg Värsta tågluffen! Här ser ni mera info om platser, tider och priser. Jag är jättetacksam om ni som läser min blogg kan hjälpa till med marknadsföringen! Sänd länken till era vänner och bekanta – och se till att ni själva kommer! Jag vill ju träffa er! Närmare info från de respektive arrangörerna hittar ni här: Örebr o, Malmö, Stockholm, Göteborg

I mitt förra inlägg lovade jag er en fortsättning på debatten kring det förödande svininfluensavaccinet. Det var nämligen så att lilla Rose-Marie Ölander från THL, Finlands motsvarighet till Socialstyrelsen, bemödade sig om att svara mig och Anna Sand. Eller bemödade är nog fel ord, hon saxade ihop de vanliga klyschorna som finns att läsa på THL:s hemsida. Det skulle hon inte ha gjort (måtte hon själv ha tänkt) för jag och Anna Sand gav ett genmäle som effektivt kylde ner alla vaccintillskyndare. Här är vårt svar som publicerades i Vasabladet fredagen den 24 september 2010 (hjälpe mig vad tiden går...). Svaret är alltjämt lika aktuellt så jag tycker det passar bra att sätta ut det i bloggen nu då Sverige äntligen överväger att dra in Pandemrix – något som Finland gjorde redan i höstas! (Titta på Kalla Fakta som sändes torsdag 17 mars 2011 - programmet heter Vård eller djurplågeri? men inslaget om narkolepsibarnen börjar efter 29 minuter.)

Fler dödsfall och skador på grund av vaccineringar

Specialforskare Ölander vill med sin insändare 13.9 försöka motbevisa de fakta undertecknade lade fram i en debattartikel 2.9. Hennes påståenden är dock varken sanna eller sannolika.

Ölander försvarar det sätt som Institutet för hälsa och välfärd (THL) agerat på med att alla länder snabbt måste förbereda sig på det värsta när svininfluensan hotade. Varför det? Vem sade att svininfluensan var så farlig? Vi har redan påtalat att WHO:s katastrofkommitté var mutad av läkemedelsindustrin. Vi påminner också om att Baxter ansökte om patent på sitt svininfluensavaccin långt innan det första fallet av influensan uppdagades. Bara detta skvallrar om hur det hela var uträknat!

Det speciella med svininfluensan var att unga människor kunde bli riktigt sjuka. I våras fick vi förklaringen: att tidigare ha blivit vaccinerad mot säsongsinfluensa ökade risken för unga att drabbas hårt av den pandemiska influensan. Med andra ord har vi bara en enda riskgrupp framöver: de som tagit influensavaccin. Myndigheterna har nu försatt sig i en sådan situation att de med sin egen logik bör verkställa massvaccineringar vid varje influensavåg. Vilket drömscenario för vaccintillverkarna!

Det finns inget som tyder på att vaccinet skulle ha räddat många människoliv. Över 60 procent av Kanadas unga befolkning är ovaccinerad mot säsongsinfluensor, inklusive H1N1. De senaste fyra åren har endast 16 unga dött i influensor. I USA, där det är obligatoriskt att vaccinera, dör tre gånger fler barn i influensa. Uppenbarligen lyckas inte vaccinet förhindra dödsfall. I Polen köpte man inte in något svininfluensavaccin alls och med korrigering till befolkningsmängden dog endast hälften så många av svininfluensan i Polen jämfört med Finland.

Ölander skriver att inga dödsfall på grund av vaccinet har rapporterats, vilket är lögn. Bara i Sverige finns 27 dödsfall och 31 missfall rapporterade. I Norge har 10 dödsfall och 16 missfall/dödfödslar anmälts. I Finland har ett dödsfall rapporterats fram till 14 februari. Orsaken till att vi i Finland ”bara” har fått in 623 biverkningsrapporter på fyra månader (i Sverige har 4380 rapporter gjorts) beror på att våra myndigheter försett rapporteringen med ett mycket effektivt filter. Till skillnad från de andra nordiska länderna måste yrkesutbildad sjukvårdspersonal göra rapporten i Finland, vilket innebär att de måste godkänna komplikationen som en biverkning av vaccinet. Att detta leder till en kraftig underrapportering kan var och en räkna ut själv. Ölander skriver vidare att 19 000 personer dött i svininfluensan. Detta bör ställas i proportion till de 250 000-500 000 personer som varje år dör i säsongsinfluensa!

Institutet för hälsa och välfärd erhöll under fjolåret miljontals euro från GSK, tillverkaren av det vaccin Finland köpte in. Detta bemöter Ölander med att ”THL får inga direkta pengar från läkemedelsindustrin. Däremot samarbetar THL med olika aktörer... ett obundet och transparent samarbete med företag rekommenderas". Vilken paradox! På THL:s hemsida ställs frågan ”Finansierar läkemedelsbolaget GSK institutets forskning kring pneumokockvaccin?” Och THL svarar ”Ja.” Tydligen kallas det för indirekta pengar då THL fakturerar GSK på cirka 7 miljoner euro.
Ölander påstår att det inte finns några forskningsbevis för samband mellan vacciner och olika sjukdomar. Det finns uppgifter i tiotals fackgranskade vetenskapliga skrifter som dokumenterar att skvalenbaserade vacciner kan orsaka autoimmuna sjukdomar. Den polska Vetenskapsakademien har visat att skvalen kan ge djur katastrofala skador på nervsystemet och hjärnan. År 2000 publicerade American Journal of Pathology en undersökning som visade att en injektion av skvalen i råttor gav dem reumatoid artrit. Samtliga amerikanska soldater som deltog i Kuwaitkriget och utvecklade den svåra autoimmuna sjukdomen ”Gulf War Syndrome” hade erhållit skvalenhaltigt vaccin. År 1976 då den förra vågen av svininfluensa drog fram över USA avled fler personer av vaccinet än av själva influensan, och vaccineringen stoppades efter bara tio veckor när kopplingen till den potentiellt dödliga nervsjukdomen Guillain Barrés syndrom blev uppenbar.

Forskningsresultat från USA angående konserveringsmedlet tiomersal visar att redan extremt låga doser ger allvarliga skador på mänskliga hjärnceller och att cellskadorna liknar de som återfinns i cellstudier på autistiska barn. Under de senaste decennierna har antalet autistiska barn ökat med 1000 procent i USA. Ökningen började efter introduktionen av mässling-, påssjuka- och röda hundvaccinet 1975. Familjen Poling i USA har denna sommar vunnit i domstolen och erhåller ett stort skadestånd eftersom dottern bevisligen blev autistisk på grund av vaccin.

Dr John Classen har publicerat 29 artiklar om vaccinorsakad diabetes. Åtminstone 8 av 10 barn med Typ 1 (insulinberoende) diabetes har denna sjukdom som resultat av vaccination. I Nya Zeeland ökade antalet fall av Typ 1 diabetes bland barn med 61 % efter ett intensivt vaccinprogram mot hepatit B. Liknande har konstaterats i England, Italien, Sverige och Danmark.

Användning av multipelvaccin främjar också utvecklingen av allergier och astma. En studie på Nya Zeeland avslöjade att 23 % av vaccinerade barn utvecklar astma, jämfört med 0 % av icke vaccinerade barn.

Vidare var cancer en mycket sällsynt sjukdom fram till 1890-talet. Doktor W.B. Clarke observerade tidigt att cancer inte fanns hos helt ovaccinerade individer. Någon fundamental skadlig förändring i hälsan inträffade alltså på tidigt 1900-tal som tillät cancer att explodera bland befolkningen. Gissa vad.

Detta är bara ett skrap på ytan av all den forskning som finns att tillgå kring vaccinernas skadliga inverkan. Det handlar definitivt inte om sensationshunger, såsom Ölander hävdar. Tvärtom är det frågan om sanningssökande – men de som aktivt arbetar med att dölja just sanningen, föredrar förstås att kalla det något annat som sätter dem själva i bättre ljus.

Ölander hävdar slutligen att många sjukdomar blivit mycket sällsynta eller försvunnit helt från vårt land tack vare massvaccinationerna. Fel. Sjukdomarna blev mycket sällsynta redan innan massvaccinationerna infördes, tack vare förbättrade levnadsförhållanden. Det finns många faktabaserade diagram som visar detta klart och tydligt. Vaccineringsprogrammen startades inte med tanke på barnens bästa. En stor orsak var att föräldrarna inte skulle behöva stanna hemma från sina arbeten och vårda de små stackarna. Det skulle bli samhällsekonomiskt billigare trodde man då – men mycket tyder på att det blev precis tvärtom.

Linda Karlström & Anna Sand

En viktig källa till våra påståenden ovan hittar ni här.

Det terrorkapitalistiska aff�rskonceptet

Sat, 09 Oct 2010 13:26:08 +0200

Vad glad jag blev då jag läste Cathrine Z:s kommentar till mitt förra inlägg! Att läsa båda lägrens argument angående K-vitamininjektionens vara eller icke-vara, och sedan besluta sig för att inte ta sprutan är vad jag kallar både ett genomtänkt och klokt beslut. Det visar också att skolmedicinens argument för K-vitamin inte tycks vara särskilt övertygande. Personligen brukar jag vara lite orolig då folk i allmänhet bara tar till sig argument från den ena sidan och sedan fattar beslut. För det är ju klart att slanten bara har en sida om man inte vänder på den! Det händer att vänner och bekanta frågar mig något om vaccinationer, och jag svarar kort och enkelt på någon minut. Det spontana svaret kan då vara ”Hjälp då ska jag genast sluta vaccinera!” Även om jag själv hoppas att personen ifråga ska komma fram till detta beslut så småningom, vill jag inte att någon ska bestämma sig så snabbt med så lite information i bakfickan. Risken är då stor att denna någon plötsligt ändrar sig vid rådgivningen/bvc när pickatanten hävdar att barnet kommer att dö i polio om det inte omedelbart vaccineras. ”Hjälp då måste vi genast vaccinera!”

På samma sätt tycker jag det är helt förkastligt att våra myndigheter och den skolmedicinska vården mörkar vaccinationsproblematiken. De binder skygglapparna allt hårdare framför sina ögon, och därmed också framför intet ont anande föräldrars ögon. Linda Morge berättar i sina kommentarer till mitt förra inlägg om ett praktexempel på hur det går till i praktiken. När hon ifrågasatt läkaren Mats Reimers tystnad i avnavlingsfrågan så raderar han hennes kommentar! Hur fega får egentligen våra så kallade experter bli?

När jag en gång tog upp min dotters vaccinskada i en radiodebatt, svarade social- och hälsovårdsdirektören Pehr Löv att ”Jag kan inte ta ställning till enskilda fall”. Sedan fortsatte han hämningslöst att lovorda vaccinerna som räddat så många människoliv och utrotat sjukdomar och ja ni vet. Men består inte hela mänskligheten av enskilda fall? Om många enskilda fall världen över vittnar om allvarliga skador och till och med dödsfall efter vaccination, är det inte något man borde ta ställning till då? Som en bekant skrev i ett mejl:

Så när det går bra, då tar man HELA äran och allt är såååå bra och man talar gärna vitt och brett om vem som gjorde upptäckten och vad medicinen/behandlingen hette men när det slutar med döden, då är det helt plötsligt INGENS fel. Då helt plötsligt ska man som patient/anhörig fatta att det finns s.k. RISKER. Å ena sidan säger läkare/myndigheter att man som patient ska lita på dem men att det SJÄLVKLART finns risker - som man inte gärna talar om!! Ett fult resonemang tycker jag.

Anna i göteborg undrar om jag har något tips när det gäller egenvård. Det är en fråga som inte låter sig besvaras särskilt enkelt. Jag har nämligen alldeles för många tips... Men om jag ska ge ett snabbt och kortfattat svar på den frågan vill jag framhålla LCHF-kosten, som innebär att vi återgår till att äta det som människan är ämnad att äta ur ett evolutionärt perspektiv. Bort med kolhydraterna, in med fett och protein. På detta sätt minskar inflammationsnivån i kroppen. Idag äter vi alldeles för mycket omega-6, som förekommer rikligt i vegetabiliska fetter och spannmål. Intar vi istället animaliska fetter, ägg och kött (företrädesvis ekologiska livsmedel) får vi i oss mera omega-3. Genom att lämna bort kolhydraterna slipper vi dessutom alla blodsockertoppar och -dalar och därtill hörande humörsvängningar. På köpet kommer viktminskning. Den som vill läsa mera kan i första hand titta in på Annika Dahlqvists blogg.

Jag lovade i förra inlägget att publicera den debattartikel som jag och min väninna Anna Sand knåpade ihop i slutet av augusti. Det var en lång artikel, som trycktes i Österbottens Tidning, Vasabladet, Hufvudstadsbladet, Syd-Österbotten, Keskipohjanmaa (vi fick hjälp med översättning till finska) och kanske ännu flera som jag inte har koll på (jag skickade in den till väldigt många tidningar som jag själv inte läser). Vi var väldigt inspirerade av Hans Berggrens Svininfluensa, jäv och miljardvinster som är en underbar kritik riktad mot hela svinrumban och myndigheternas agerande. Naturligtvis hade vi begärt om tillstånd av författaren själv att få använda en del av hans smaskigheter. Jag ska passa på att länka till Hans Berggrens blogg gonzolong, som innehåller så otroligt mycket klokheter formulerade på ett så slagkraftigt sätt att vilka vitrockade experter som helst torde kippa efter andan – likaså vår mainstream media. Eller vad sägs om följande:

All världens bloggare kan sägas ha tagit över det som borde vara "massmedias" roll, dvs fri öppen debatt och ett fritt, ocensurerat informationsflöde, ty i "median" lyser yttrandefriheten sannerligen med sin frånvaro, det vet vi. Så den rätta beteckningen på den kartellstyrda, homogeniserade "journalistik" som tutar i oss ständigt upprepade lögner dygnet runt, året om, tills de framstår som oomkullrunkeliga dogmer, är kanske ändå det för mig så fula ordet "median".

Ni förstår säkert att jag och Anna blev inspirerade av denna visdomsman! Here we go:

Svininfluensavaccinet – ett terrorkapitalistiskt affärskoncept

Så står det då klart. Det som ett fåtal – däribland undertecknade – anade och ville lyfta fram förra hösten, nämligen att svininfluensan och den påföljande vaccinationshysterin var en bluff samt att vaccinet är ett experimentvaccin som kan ge oanade biverkningar – har besannats. Fallen av narkolepsi är bara toppen av isberget och det kommer att dröja tiotals år innan alla följder av denna massvaccination blir synliga. Och i de allra flesta fall kommer man inte ens att förstå eller erkänna sambandet. Marléne Prost-Swahn ställer en helt berättigad fråga i sin insändare i Vbl 26.8 då hon undrar om läkemedelsbolagen till slut kommer att vaccinera ihjäl hela människosläktet. Bernt Olof Lithén har likaså en mycket läsvärd insändare i Vbl 30.8. (Se mitt förra blogginlägg för att läsa dessa insändare/Linda) Dessvärre var hela vaccinationsrumban inget misstag från WHO:s sida, utan ren och skär konspiration.

Låt oss se på några fakta.

Redan i maj 2009 omdefinierade WHO:s katastrofkommitté ordet ”pandemi", vilket tidigare bara användes för en sjukdom som praktiskt taget smittar alla och dödar en hög procent av de smittade. Nu räcker det enligt WHO med att ovanligt många smittas – och inte ens det kriteriet har svininfluensan uppfyllt hittills. Det viktiga var förstås att folk skrämdes till att vaccinera sig. Det har nu – föga förvånande – visat sig att denna katastrofkommitté består av 16 högt uppsatta experter, varav fem stycken hittills erkänt att de får pengar från läkemedelsindustrin. Korruption brukar detta kallas.

Men inte nog med det. Innan svininfluensan ens hade brutit ut klubbade USA:s hälsoministerium 20.7.2009 igenom ansvarsfrihet för tillverkarna av vaccinet. GlaxoSmithKline (GSK) och Baxter med flera kan därmed inte åtalas för eventuella biverkningar av vaccinet. Man räknade alltså kallt med svåra biverkningar och ordnade straffrihet för tillverkarna i förväg. Är inte detta konspiration och ett himlaskriande exempel på rättsröta? En skandal som det inte knystades ett ord om i media. Och det finns mer. Mycket mer.

Alla ska ha på klart för sig, att vaccinavdelningen vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) – den myndighet som gick ut med rekommendationerna om massvaccination i Finland - till stor del finansieras av vaccin- och läkemedelstillverkare. År 2009 till och med till största delen. Strax innan pandemin bröt ut erhöll nämligen THL 6,3 miljoner euro av GSK, som under många år varit THL:s största företagsfinansiär. Var det månne ett sammanträffande att THL sedan beställde 5,3 miljoner doser svininfluensavaccin för 37 miljoner euro av GSK? Ett vaccin som för övrigt totalförbjöds i USA på grund av adjuvansen skvalen, det ämne som man nu misstänker kan ha förorsakat de ovanligt många fallen av narkolepsi bland barn. Det är anmärkningsvärt att THL noga understryker att man inte vet vad det är som kan ha förorsakat narkolepsifallen, men samtidigt hävdar att det är tryggt att använda det kombinerade säsongsinfluensavaccinet.

I en radiodebatt 25.8.2010 sade Rose-Marie Ölander från THL att när det inkommer 5-6 biverkningsrapporter om liknande fall börjar man dra öronen åt sig och undersöka saken. Fram till den 14 februari detta år hade 22 graviditetskomplikationer inrapporterats från sjukvården i Finland. Detta till trots kunde man ännu i augusti läsa på THL:s hemsida att ”vaccinet innehåller inga sådana ämnen som kan inverka menligt på förloppet vid en graviditet eller skada den gravida kvinnan och hennes foster”. Otaliga är de vaccinerade kvinnor som idag vittnar om missfall och dödfödda fullgångna barn, inte bara i Finland utan i hela världen.

På de lokala sjukhusen har personalen fått order att hålla tyst om de ovanligt många barnen som sökt hjälp på grund av förlamningssymptom under vintern. I Sverige har det inrapporterats fler dödsfall på grund av vaccinet Pandemrix än på grund av själva svininfluensan. Och i Australien har man under våren beslutat att stoppa all slags influensavaccinering eftersom flera hundra barn förts till sjukhus med kräkningar och kraftiga kramper.

Ännu i somras gick THL ut i media och uppmanade allmänheten att vaccinera sig, eftersom den fruktade andra vågen kan slå till när som helst. Man kan ju undra var den första vågen blev av? För ett år sedan hette det att andra vågen skulle komma på vintern eller våren, sedan blev det tal om sommaren, sedan hösten, och nu är det tydligen vintern som gäller. Då vaccineringarna nu avbrutits heter det plötsligt att det inte finns någon som helst orsak till oro, eftersom ingen epidemi förekommer i Finland längre och befolkningen dessutom torde vara immun, hälften medelst vaccin och den andra hälften medelst naturlig immunitet. Vinden vänder tydligen snabbt och det gäller att svänga kappan åt rätt håll!

Nästan varenda hälsominister med respektive regering gick på det största bondfångeriet i medicinens historia, ett svindleri som bräcker både ormolja, arsenik som stärkande medel och Tamiflu med banlängder. Men vilken svintur för aktieägarna, å andra sidan, att folk gick på det! Den enda hälsominister i EU som var rakryggad nog att tacka nej till vaccinet var den polska. Hon sa vad alla läkare visste men mycket få tordes säga - nämligen att det är ansvarslöst och alltför riskabelt att massvaccinera med något som är fullständigt oprövat. Övriga följde med strömmen. Europarådet prisar nu Polens beslut att inte köpa något vaccin, ett beslut som resulterat i en mycket lindrigare sjukdomsbild än i andra länder - där man vaccinerat.

Kvar från de fjorton månaderna av hysterisk pandemi finns nu gigantiska högar av oanvänt vaccin i stora förråd, världen runt. Miljontals euro kastades bort på ett onödigt vaccin som skulle förhindra lite feber och snuva – något det dessutom tycks ha misslyckats med. Mycket skola och äldreomsorg blev vi snuvade på där! I Holland och andra länder har vaccinhögarna börjat brännas upp. Men den största förlusten består nog ändå i att samhället lyckades ta befälet över människors tankar och egna insikter. Medias bilder gick före fakta och sunt förnuft. Undertecknade blev efter våra insändare i höstas anklagade av ett fåtal personer för att fara fram med propaganda. Nu torde det stå klart vem det var som egentligen sysslade med skrämselpropaganda...

Många av de inblandade i denna skandal skulle tveklöst kunna åtalas för brott mot mänskligheten. Problemet i det här fallet är väl brottsrubriceringen. "Vållande av livsfara för hela befolkningar genom att utnyttja dem som ovetande försökskaniner" finns väl inte - i alla fall inte än. Så vad sägs om "olaga gallring i hjorden"? "Getting rid of some useless feeders and breeders", brukade Henry Kissinger, amerikansk f.d. utrikesminister och medlem i den ökända Bilderberggruppen, säga. Massmord alltså, fast långsamt och diskret numera, så att man tjänar pengar på offren så länge de lever och lider. De fullskaliga effekterna av massvaccinationen – och alla vaccinationer överlag förstås - kommer vi nämligen att se först om tiotals år.

Sjukdom är hälsa för en kapitalistisk läkemedelsindustri, och svininfluensan och vaccinet mot den samma blev ett affärskoncept som knappast kan definieras som något annat än terrorkapitalism. Myndigheterna fattar inte beslut för att skydda sina medborgare. Det är upp till medborgarna att skydda sig mot de beslut myndigheterna fattar – eller inte fattar, för all del.

Linda Karlström, Kronoby
Anna Sand, Korsholm

Ungefär samtidigt som vår debattartikel seglade upp i dagstidningarna i början av september, utkom författaren Anna Wahlgrens septemberkrönika. Wahlgren skriver varje månad en synnerligen välformulerad och mycket intressant krönika där hon försvarar barnen mot etablissemangets huvudlösa rekommendationer och vinstgiriga beslut. Hennes krönikor läses av många tusen föräldrar. Det är därför med stor glädje jag länkar er till septemberkrönikan och uppmanar er att läsa den! Om ni inte förut fått upp ögonen för Anna Wahlgren lär ni göra det nu – hon är en mycket skärpt kvinna som hela livet mer eller mindre jobbat i motvind med rak rygg och oförtruten envishet. Hon är en av mina stora förebilder då det gäller att slåss mot Goliat. Och just det – ladda med näsdukar innan ni sjunker in i Sluta bespruta späda barn!

Icke helt oväntat uppstod diskussioner på Anna Wahlgrens föräldraforum efter att krönikan publicerats. En av dem blev ganska lång och givande, med både vaccinskeptiska deltagare och vaccinförespråkare. Ni hittar tråden här, det är fritt fram för vem som helst att gå in och kommentera. Bara bra om tråden hålls vid liv tycker jag! Ungefär samtidigt startade en annan tråd med fokus på MPR-sprutan, men den dog ut ganska fort. Ni får gärna kommentera även där. Jag hann inte lägga mig i den diskussionen eftersom jag tyckte att samma tema mer eller mindre avhandlades i den längre tråden om månadens krönika. Jag vill på samma gång uppmärksamma er på att Anna Wahlgren har ett alternativt forum, där vi som bryr oss om verklig hälsa får diskutera fritt utan att ständigt bli påhoppade av vitrockade rondellhundar och deras valpar.

Undrar ni om min och Sands debattartikel fick några reaktioner? Javisst! Massvis med positiv respons! Denna gång uteblev alla mothugg - vad månne det ska bero på..? Hehe. Ja, sånär som på ett mothugg då. Och det ska ni få läsa i nästa rafflande inlägg på Obesprutat

Febern �r v�r v�n!

Fri, 24 Sep 2010 19:55:45 +0200

Äntligen! Tänk att det skulle ta mig så länge att komma tillbaka efter den långa härliga sommaren… Vi bor alltid ute på villan (sommarstugan) på heltid under sommarmånaderna, och pausar från TV och datorer. Mycket skönt och sunt! När vi flyttade hem igen i augusti blev det ju ganska fort rabalder kring narkolepsifallen, och det är en delorsak till varför jag inte hunnit blogga. Jag och min väninna har skrivit debattartiklar till tidningarna vilket gjort att jag fått mycket samtal och mejl. Men nu så! Nu är jag igång igen med bloggen;)

Till att börja med vill jag tacka för alla fina kommentarer jag fått till inlägget om K-vitamin. Jag minns att jag satte ner mycket tid på det och det var det sannerligen värt! Flera av mina bekanta har nu tackat nej till K-sprutan och det har gått bra (även om den ena i princip anklagades för att vara barnamörderska...). Den medvetna skaran växer. Roligt också att den vitrockade rondellhunden Mats Reimer länkade till mig i sin blogg på Dagens Medicin! Tack Linda Morge för att du uppmärksammade oss på detta. Har Mats Reimer bloggat om sen avnavling ännu?

Den femte juli har Gustaf skrivit en fråga till mig under K-vitamininlägget, han undrar om jag inte tror att K-vitamin och vaccinationer bidragit till att det dör färre spädbarn nu än på 70-talet. Jag rekommenderar Gustaf att läsa igenom alla mina blogginlägg med tillhörande länkar för att få svar på frågan. Om du inte har tid kan jag ge dig ett kort svar här: Nej, jag tror inte det. Om vi endast talar om K-vitamin är det kanske möjligt att man i någon marginell mån minskat spädbarnsdödligheten, men den viktiga frågan är ju till priset av vad? I denna artikel om K-vitamin refereras till en studie där man observerat ett intressant samband: i länder där spädbarnsdödligheten gått ner har istället barnleukemi ökat. K-vitaminet framhålls som en potentiell orsak. Detta i sin tur beror på att (avsaknaden av) K-vitamin har en avgörande betydelse för celldelningen redan på fosterstadiet och strax efter födelsen. En manipulering av K-vitaminnivån rubbar därmed den av Naturen uttänkta celldelningstakten, och kan leda till cancer.

Vidare har fru hottentott den 6 augusti gjort en kommentar under Den ryska rouletten, och skriver bland annat Att inte vaccinera är att spela rysk roulette med sitt barns liv. Hur tänkte du då? Vilka oberoende studier eller erfarenheter grundar du ditt påstående på? Återkom gärna med länkar.

De flesta av mina läsare känner redan till att jag i samband med uppdagandet av narkolepsifallen deltog i en radiodebatt för en månad sedan. Debatten ligger i skrivande stund fortfarande kvar på nätet, ni hittar den här. Ni måste dock scrolla ner ganska långt för att komma till ”Jouren: Debatt om vaccinering”, publicerat den 25 augusti. Jag var mäkta irriterad under sändningen, på grund av att programledarna satte sig i knät på min motpart och jag blev tvungen att argumentera mot tre istället för en. Därför kändes det extra bra att läsa alla kommentarer – lyssnarna tycktes vara eniga om att ledarna skötte sig uruselt! Ulf Brånell kommenterade det hela i Motgift vecka 35.

Lagom efter att jag kommit hem från radiodebatten och var både arg, besviken och irriterad, blev jag varse följande kommentar som fanns i anslutning till Vasabladets artikel om att THL avbryter svininfluensavaccinationerna:

Hej, Vad heter hon, damen som från Kronoby informerade bl.a. via ÖT-inslag (Österbottens Tidning) om riskerna med vaccineringar överlag och speciellt riskerna med detta vaccin. Hon förde en modig och aktiv kamp mot hälsovårdsmyndigheterna som i det närmaste försökte dumförklara henne. Lyft fram henne nu och ge henne en ros och ett stort TACK för det var många som efter hennes uppmuntran till egen riskbedömning av vaccinerandet avstod från att "svinpicka" sig själv och sina barn. Kommer speciellt ihåg hennes radiodialog med Pehr Löv.

Och vips var min irritation som bortblåst! Jag blev alldeles tårögd då jag fick kommentaren uppläst för mig i telefon, den kom precis i rättan tid och jag insåg än en gång att min kamp är värd all möda! Tack för det ”Upptäckaren”, vem du än är! Jag brukar säga att om jag så bara lyckas få en enda människa att avstå en enda spruta så har det varit värt besväret. Och jag har på känn att det är många fler än bara en som vaknat till liv och insett vaccinfaran...

Jag nämnde redan att jag och min väninna skrivit debattartiklar. Jag ska givetvis publicera våra texter på bloggen, men väljer att först skriva av de insändare som fanns på Vasabladet strax innan, och som vi refererar till. Den första kritiska insändaren med hänvisning till svininfluensajippot kom 26 augusti, författad av Marléne Prost-Swahn. Hon skrev så här:

Hoppas vi lärde oss

Nu ser vi följderna av svininfluensavaccineringarna. Hur många fler oönskade verkningar ska vi få uppleva? Det var något sjukt över hela vaccinationskampanjen, hysterin och brådskan som uppstod. Men då människor ser en chans att göra pengar skyr de inga medel, inte ens när det går ut över troskyldiga personer. Hoppas vi lärt oss något och inte sväljer allt nästa gång. Man börjar undra om det ska gå så långt att läkemedelsbolagen till sist kommer att vaccinera ihjäl hela människosläktet...

Måndagen den 30 augusti 2010 publicerades en fantastisk debattartikel av Bernt Olof Lithén, och jag bugar och bockar för hans förträffliga skrivelse. Läs och njut!

Vaccinationsrumban ett stort och dyrt misstag

För snart ett år sedan var det många av oss som upplevde att en redan smått tokig värld höll på att bli helgalen. En helt ny typ av influensa spred sig från Mexiko ut över hela världen och orsakade panikartade reaktioner i de flesta länder. Folk jagades på flygplatser och isolerades på hotell, man hamstrade Tamiflu och handsprit och de flesta regeringar beställde vaccin för tiotals miljoner euro åt hela sitt lands befolkning.

Det mest märkliga med den ”nya” influensan, som ju rätt snabbt visade sig vara en ovanligt mild och harmlös typ av influensa, var att den spred sig över världen främst via olika typer av massmedia. Länge hade man vilat med fingret på avtryckaren i väntan på en pandemi – främst av fågelinfluensa – och plötsligt går WHO och ”mildrar” på sin definition av begreppet pandemi och man tryckte av i misstag, så att säga. Ett stort och dyrt misstag.

Den 26 januari kallades WHO till förhör inför ett efterklokt Europaråd för att bland annat svara på frågan varför man vilselett regeringar världen över att köpa massvis med vaccindoser för något som visat sig vara en ovanligt mild influensa. Rådets ordförande Paul Flynn slog fast att det kostat mycket pengar som kunde ha spenderats bättre, stressat och skrämt upp människor och skapat kaos inom sjukvården, att WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm. Enligt WHO:s egen hemsida den 2.2.2010 hade då mindre än 15 000 människor dött i svininfluensa – att jämföra med 250 000-500 000 i en vanlig säsongsinfluensa.

Nu var det ju faktiskt en hel del unga och friska personer som drabbades underligt hårt av den nya, milda influensan och man kan undra varför? Ett svar på den frågan, och samtidigt en synnerligen allvarlig indikation på vad som kan hända med vårt immunförsvar, kommer från Kanada, där en studie visat att de personer som lät vaccinera sig mot säsongsinfluensan året innan löper upp till två och en halv gånger större risk än andra att drabbas hårt av svininfluensan. Samtidigt är de som för mer än femtio år sedan drabbades av en influensa som hade vissa släktdrag med svininfluensan fortfarande immuna mot sjukdomen.

De flesta människor är väl överens om att vaccinationsvapnet kan vara bra att ha – om det verkligen behövs. Men någonstans på vägen har det tydligen gått snett. Små barn vaccineras tretton gånger eller fler före aderton månaders ålder om man följer de officiella vaccinationsprogrammen i olika länder. En tredjedel av våra ungdomar drabbas förr eller senare av allergiska symptom och våra medicinmän borde sitta i krismöten och försöka ta reda på av vilka orsaker – utan förutfattade meningar.

Ett alltför ”smalt” och otränat immunförsvar som är försvagat av en för steril uppväxtmiljö, felaktig kost, livsstil, mediciner, vaccinationer, antibiotika, febernedsättande medel – buden är många och allt samverkar i den fysiska verklighet vi lever i. I USA talar man om ”the vaccine generation” – den sjukaste generationen genom tiderna.

Vår syn på feber är ett bra exempel på vår moderna, kollektiva tanklöshet. Feber, kroppens främsta vapen mot virussjukdomar ser vi som någonting farligt och onödigt, ett sjukdomstillstånd som bör botas så fort som möjligt. Och ändå sker det stora saker redan vid en stegring på två grader. Antalet stora vita blodkroppar och Nk-celler (naturliga dödarceller) ökar dramatiskt och deras aktivitet förblir förhöjd i flera dygn, T-lymfocyter och antikroppar ökar med 2000 procent, det vill säga 20 gånger. Naturen själv, den enda riktigt stora läkaren, utarbetade sinnrika och invecklade försvarssystem mot virus och bakterier miljoner år före vår tideräknings början!

Länge har man försökt skylla våra vanligaste ”fellevnadssjukdomar” på våra förfäder och våra gener. Det allra senaste är att utropa virus och bakterier till syndabockar då vi så ofta drabbas av fetma, diabetes, bröstcancer, magsår och så vidare. Lika svårt som det är att förstå att vårt genetiska arv gör att vi upprepar våra förfäders misstag tycks det vara att inse att våra misstag kan göra oss försvarslösa mot mikrober av olika slag. Enligt en färsk undersökning tar det ett helt år för den naturliga bakteriefloran i magtarmkanalen att återhämta sig efter en antibiotikakur. Vårt immunförsvar finns framför allt i magtarmkanalen. Vilka möjligheter för annars helt ofarliga virus och bakterier att ställa till problem!

Penicillinets upptäckare skulle vända sig i graven om han såg hur dagens läkare delar ut hans undermedicin till gnälliga barn med öronvärk. De resistenta bakterierna gör att man metodiskt målar in sig i ett hörn som snart blir till en skamvrå.

Snart har vi en andra ”försäljningskampanj” här för de miljoner vaccindoser som blev över då man ”bara” lyckades skrämma halva Finlands befolkning halvt från vettet förra vintern. Här i Vasa klagade infektionsöverläkare Eriksén-Neuman på folks okunskap och drog hårresande paralleller till de dödliga följdsjukdomarna efter mässling, missbildade barn efter att mödrarna fått röda hund och sterilitet efter påssjuka. Som om hon inte visste att dessa våra vanligaste barnsjukdomar blev farliga först då ”läkekonsten” spårade ur och man började ge febernedsättande medel och antibiotika åt de drabbade.

”Det torde vara allmänt känt att virus bryts ner vid 39-40 grader C och ett ostört sjukdomsförlopp går mot en snar läkning, som vid en vanlig influensa. Om man däremot ger febernedsättande medel och antibiotika stannar sjukdomsförloppet upp och i stället för att mässlingen med full kraft skall bryta ut över huden (rash) riskerar den att utvecklas mera inåt och starkare påverka olika inre organ som lungor och hjärna med risk för allvarliga komplikationer”, skriver den antroposofiska läkaren Jackie Swartz i en mässlingsrapport från Järna i Sverige 1995.

Ett foster är i allra högsta grad ett ”inre organ”. I Danmark rekommenderas gravida att inte ens använda kosmetika under graviditeten. Då man i tiden slutade vaccinera barn under det första levnadsåret i Japan minskade fallen med plötslig spädbarnsdöd drastiskt. (Korrigering av Linda: man höjde vaccinationsåldern till två år.)

Tänk vilka risker vi tar, vi som borde ha utvecklat fullt förstånd och kallar oss vuxna. Då det går riktigt dåligt slår läkarna ut med händerna. ”Vi har gjort vad vi har kunnat”, säger de åt de stackars föräldrarna.

Den hemska sanningen är att de kanske har gjort mer än vad de har kunnat. Mycket mer.

Var inte det en insändare som heter duga så säg! Snacka om kraftfull slutreplik - man får ju gåshud för mindre. Synd att den inte publicerades i fler tidningar. Jag ringde författaren och bad honom sända artikeln till Österbottens Tidning, men inget har synts där. Jag fick en mycket bra kommentar till ovanstående av författaren Sven-Olof Jakobsson:

Lithéns artikel var fabulös! Han förklarade på ett enkelt och lättförståeligt sätt hur hälsofrågor i allmänhet behandlas av vinstgiriga läkemedelsföretag och omdömeslösa läkare. Bra att han tog upp febern. Feber får man ju inte försöka bota med mediciner. Eftersom febern i sig själv är en botande medicin, skulle det ju vara ett försök att omintetgöra en botningsprocess. Febern skall få fortskrida naturligt, men givetvis skall den behandlas på riktigt sätt.

Naturens inre botande kraft är ensam ansvarig för botningen. Ingenting utanför kroppen har botningskraft. Kroppen och själen behöver endast vissa naturliga omständigheter för att hållas friska, eller bota sjukdomar. Detta konstaterade också du i din fina artikel om K-vitaminet, då du undrade hur mänskligheten överhuvudtaget kunnat överleva utan de nutida medicinmännens vacciner och andra diskutabla insatser.

Jag ser att detta inlägg redan är så långt så nu slutar jag för ikväll men återkommer mycket snart med mina och Anna Sands debattartiklar! Ha en mysig helg i höstmörkret!

K-vitaminet

Sat, 19 Jun 2010 00:08:40 +0200

Nåja, äntligen har jag tid och ro att sätta mig ner och plita ihop det utlovade inlägget om K-vitamin! Jag blev så glad då jag läste kommentarerna till det förra inlägget; tack för att ni tar er tid att berätta och skriva ner era erfarenheter av vaccinationer. Särskilt glad blev jag över kommentaren från Linda Morge, eftersom den handlar precis om det jag kommer att skriva om nu. Många av er har förhoppningsvis varit inne och tittat på länkarna Morge gett, de är otroligt värdefulla och ger häpnadsväckande information.

Jag ska bygga upp mitt inlägg kring ett mejl som inkom för några veckor sedan:

Hej Linda!
Nu har vi äntligen tagit beslutet att helt avstå från all vaccination. Och det svåraste (som jag trodde iallafall), det vill säga att berätta för dem vid rådgivningen, är också avklarat! Men jag blev så förvånad, för de sa att det är ju frivilligt och vårt beslut. En tyckte nog att det är knasigt och då står vi ju för ansvaret själva... men nu känns det bara bra och ju mer vi läser om ämnet desto mer övertygade är vi. Jag funderar på det där med K-vitaminet, frågade också vid rådgivningen och fick inte veta så mycket VAD det är. Hon sa att det samma gäller: beslutet är vårt och då också ansvaret. Kan du säga vad K-vitaminet innehåller egentligen? Jag har också pratat med en barnmorska och hon sa att det går att skriva vår önskan på blanketten som man ger till BB och om barnmorskan efter förlossningen rådgör med barnläkaren och de då tycker att förlossningen gått normalt och babyn mår bra så finns inget hinder att vi avstår från vitaminet. Angående sen avnavling så sa hon att det är nog egentligen upp till barnmorskan vad hon gör. Hon förklarade att ifall man misstänker att babyn haft t.ex. syrebrist under förlossningen så tar de prov från navelsträngen och då kan man inte tillämpa sen avnavling. Tacksam om du vet mera om K-vitaminet och kan ge mej svar.

Till att börja med vill jag gratulera till det härligt kloka beslutet att helt avstå från vaccination! Jag är så glad för dina barns skull, och för hela din familj. Belöningen är ovärderlig: friska, pigga och intelligenta barn med rosiga kinder och välutvecklad motorik! Vad är väl bättre än det?

Så över till dina funderingar om K-vitamin och sen avnavling. Alltså, detta är ett slående typexempel på varför jag kallar vitrockarna för våra självutnämnda förmyndare. Vadå ” om barnmorskan efter förlossningen rådgör med barnläkaren och de då tycker att förlossningen gått normalt och babyn mår bra så finns inget hinder att vi avstår från vitaminet” och ”upp till barnmorskan vad hon gör”??? Det är det inte alls! Det är ALDRIG varken barnläkare eller barnmorska eller en hel hög med vitrockar som bestämmer vilka ingrepp som görs på ditt friska barn!!!! Eller sjuka heller för den delen. Oberoende av om det handlar om blodtransfusion, operation, vaccination eller sen avnavling är det föräldrarna som bestämmer! Allt annat är mot lagen. Ååååå jag blir så arg! Ursäkta men jag eldar lite nu. Hur kan det ha gått så här snett, att vårdpersonalen tror att barnen som föds fram på sjukhuset är deras egendom att förvalta i läkemedelsbolagens intresse? Och denna evinnerliga okunskap sedan. Att de liksom inte tycks fatta att det inte är upp till dem att bestämma! De gör sig själva till åtlöje, åtminstone i mina ögon.

Men för att börja från början som man brukar säga. K-vitaminsprutan infördes på 1970-talet, innan dess hade man inte denna rutin. Syntetiskt K-vitamin (koagulationsvitamin) injiceras i den nyfödda babyn direkt efter förlossningen, oftast utan föräldrarnas vetskap eller tillåtelse. Ett förfarande som i sig är olagligt. Och jo, alla ni föräldrar som nu sitter och funderar – era barn har fått K-sprutan på BB om ni inte sade ifrån. K-vitamin behövs för att blodet ska kunna koagulera, det vill säga levra sig. Om inte blodet kan levra sig klarar inte kroppen av att stoppa en blödning och detta kan leda till att man i värsta fall blöder till döds (”blödarsjukan”). K-vitamin bildas i tarmarna och eftersom babyns tarmar är sterila när den föds finns inget K-vita. Dock börjar det bildas genast när babyn diar, och den första mjölken (colostrum) är extra rik på K-vitamin varför det är viktigt att alltid bjuda babyn på dessa första droppar med mjölk. Sedan tar det 3-4 dygn innan K-vitaminnivån är normal! Tre dygn! Det är inte länge. Men så hittade Big Pharma på att babyn ska välkomnas till världen med ett nålstick i benet, och på så sätt förses med syntetiskt framställt K-vitamin spetsat med konserveringsmedel. Hurra!

Nu menade man att inga barn löpte risk att få inre blödningar de första levnadsdygnen. Man kan ju undra hur vanligt det är att nyfödda får inre blödningar? Det är inte alls vanligt. Man talar om 1 på 15 000. Läs mera här, Linda Morge har översatt stycket om K-vita i kommentaren till mitt förra inlägg. Dock är siffran fruktansvärt olika beroende på källa, här står det att risken är 1 på 200, medan jag sett att man pratar om 1 på 2000 på andra ställen. Så forskarna tycks vara oeniga. Kommentera gärna detta och berätta vilka siffror ni sett!

En annan viktig fråga är om K-vitaminet faktiskt skyddar mot dessa blödningar (jämför frågan om vacciner faktiskt skyddar mot en sällsynt sjukdom). En bekant berättade för mig helt nyligen, att hennes nyfödda fick hjärnblödning sitt andra levnadsdygn. Och denna baby hade fått K-vitaminet! Så i det fallet kan vi alla konstatera att K-sprutan inte var effektiv. Sedan kan man ju fundera vidare varför babyn fick hjärnblödning? Var det kanske rentav på grund av detta onaturliga förfarande med syntetiskt K-vita? Det lär ingen få svar på.

Kirsten Nisted, antroposof och barnmorska, skriver att barn som har en risk för inre blödning är (hittas inte på nätet, jag har fått det privat)
- barn som är födda för tidigt, det vill säga mer än tre veckor före beräknat datum
- barn som har haft en påfrestande förlossning, det vill säga lång vattenavgång och långdragen utdrivning
- barn födda med sugklocka eller tång
- barn utsatta för andra trauma
- barn med medfödd leversjukdom, där enzym som ingår i bildandet av K-vitamin fattas

Ni märker att allt detta är sådant som man vet först efter att barnet är fött. Sålunda är det möjligt att på förhand informera om att inget K-vitamin får ges rutinmässigt. Så kan man ju ändra sig om det visar sig bli en mycket komplicerad förlossning.

För min del var det mycket enkelt att fatta beslut redan på förhand innan mitt tredje barn skulle födas. Jag går nämligen efter två principer. Den ena är välkänd och kallas försiktighetsprincipen. Den säger att om man inte är säker på vilken effekt ett visst ingrepp har så är det bäst att låta bli. Den andra principen är lite självpåhittad, jag kallar den naturlighetsprincipen. Den innebär att jag litar mer på naturen än på människan. Tror verkligen någon att naturen, som tänkt ut allting så perfekt i minsta detalj, skulle ha missat detta med K-vitamin? Och tycker ni att barnen blivit friskare och mera välmående sedan 1970-talet? Och varför har inte människosläktet dött ut för länge sedan ifall denna injektion vore livsnödvändig? Jag citerar Kirsten Nisted:

Av erfarenhet har jag sett att naturen är klok, människokroppens uppbyggnad och funktioner är noga samordnade och har sin betydelse, det dröjer bara innan vi människor genomskådar detta. Och i detta samband kan man undra om den låga K-vitaminkoncentrationen de första dygnen kanske har en betydelse. År 1992 kom rapporter om att K-vitaminprofylaxen kunde ha ett samband med de ökande fallen av leukemi hos barn.

Andra aspekter som man måste ha med i övervägandet om K-vitamintillförseln är att en injektion går förbi hudbarriären som representerar människans integritet och immunsystem. Sprutan är oftast det första barnet får i sig. K-vitamin är ett syntetiskt framställt ämne och medlet är även tillsatt konserveringsmedel, det vill säga ämnen som är kroppsfrämmande för den mänskliga organismen och därmed belastar ämnesomsättningen. I ämnesomsättningen sker människans nedbrytning och uppbyggnad av kroppsegen substans, och om denna blir överbelastad ökar risken för utvecklandet av allergier.

Många av mina läsare har redan hört historien om då jag skulle föda mitt tredje barn Hugo och inte ville att han skulle ha K-vitamin. Jag publicerar ändå berättelsen här därför att den visar hur övertygad och envis man måste vara för att kunna stå på sig mot sjukvårdens påtryckningar. Jag hoppas att min berättelse ger råg i ryggen till många fler:

Jag visste ju strax från början att jag inte skulle ha K-vitamin. Vid ett besök på sjukhuset långt före förlossningen lämnade jag in ett papper till förlossningsavdelningen, där jag skrivit olika önskemål, bland annat att han under inga omständigheter får ges något K-vitamin. När personalen såg detta sa de kallt ”Härifrån släpps inga barn hem utan K-vitamin”. Jag trodde inte mina öron. Jag visste ju att de hade fel, men blev rosenrasande över att personalen kan vara så felinformerad. Jag ringde till Malmska i Jakobstad och frågade deras policy. De sa att självklart ger de inget K-vita om inte föräldrarna vill, men att de vill ha det skriftligt på förhand i så fall. Jag ringde även till ett BB i Sverige och kollade, och där sa de att de frågar alla om de vill ha det. Om de inte vill behövs inget skriftligt, det räcker att tacka nej.

Nu blev jag jättekrånglig för etablissemanget – som vanligt. Jag ville föda i Karleby eftersom det är närmare och jag haft snabba förlossningar. Så jag ringde dit och bråkade med dem på avdelningen om detta K-vitamin som visst inte alls är obligatoriskt. Ingen på avdelningen visste något... suck... Jag ringde barnläkaren. Nå, hon igen hänvisade mig till avdelningen som visst skulle ha färdiga blanketter att fylla i om man vill avvika från standardrutiner. Ringde dit igen. Inga blanketter. Ringde läkaren igen, som nu uttryckligen sa ”VET DU JAG BÖRJAR BLI GANSKA TRÖTT PÅ DET HÄR” ”Vet du det börjar jag också” svarade jag lakoniskt. Sedan sa hon att jag ju själv kan skriva ett intyg då – vilket jag gjorde. Men det värsta var, att mitt i denna rumba ringde barnläkaren upp MIN MAN, för att försöka övertala honom att vi nog ska ta K-vitamin! Min man hänvisade bara till mig, och läkaren sa att jag måste ringa upp åt henne senare. Jag ringde, fick en telefontid av sekreteraren (ja du milde tid), ringde på nytt på bokad tid – för att bli utsatt för intensiv lobbying. Nu hade läkaren hittat en svag punkt trodde hon, och uttryckte sin djupa beklagan över mitt ofödda barn som säkerligen kommer att förblöda till döds... ”Jag tycker ju bara så synd om barnet” hette det.

Nå, det blev dags att åka till BB vilket vi gjorde med intyget jag skrivit i högsta hugg. Fastän jag var fullt öppen redan då vi kom till BB och sammandragningarna satt i ett, var det första jag sa då jag stapplade in genom dörrarna ”Vi ska inte ha något K-vitamin!” Jag upprepade det för alla som på något sätt var inblandade i förlossningen. Men tror ni inte – när jag just hade fött min son och var i det där hormonstinna lyckoruset som bara en nyförlöst kvinna känner till – att en av barnmorskorna lite förföriskt viskade i mitt öra ”Ska vi inte ge det där K-vitaminet i alla fall? Vi kan ju ge det oralt istället!”

In i det sista försökte de. Och jag stod på mig. Men rejält förbannad var jag!!! Varför i hela friden ska det vara så svårt att acceptera en uttalad vilja från en patient????? Så ni som i framtiden (förhoppningsvis) avstår från K-vitamin – var starka. Låt er inte luras. K-vitaminet infördes på 1970-talet. Om barnen skulle förblöda utan det skulle människosläktet ha dött ut för länge sedan.

Ja, där var historien. Och Hugo, helt oinjicerad, lever och mår. Väldigt bra till på köpet. Så den där läkaren som tyckte synd om mitt ofödda barn slösade nog energi i onödan...

Vad innehåller då denna spruta? Här ser ni bipacksedeln. Sprutan innehåller den aktiva substansen fytomenadion 10 mg per ml, och som tillsatsämnen glykocholsyra, natriumhydroxid, lecitin, saltsyra och vatten för injektionsvätskor. Ja, åtminstone blir inte jag så där väldigt upphetsad vid tanken på att spruta in detta i mig själv eller mitt nyfödda barn. Vidare kan vi läsa:

Liksom alla läkemedel kan Konakion Novum orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.
Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 10 000 användare):
- överkänslighetsreaktion med feber, hudutslag, svullnad och ibland blodtrycksfall i samband med intravenös injektion
- lokala reaktioner vid injektionsstället

Alltså kan vi konstatera att det är större risk för ovannämnda biverkningar än för att barnet ska drabbas av en blödning, om vi får tro Dr Michel Odent. Är jag förvånad? Inte alls.

Det är lite så där upprörande roligt att läsa bipacksedlar tycker jag. Till exempel står det så gott som alltid Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Hmmm, har någon av er föräldrar läst igenom bipacksedeln till K-vitaminet innan det injicerats i era barn? Lite svårt förstås att göra det då ni inte ens har fått veta att man gett barnet detta läkemedel... En annan klassiker är Ta inte Konakion Novum (alltså K-vitaminet) om du är allergisk (överkänslig) mot fytomenadion eller mot något av övriga innehållsämnen i Konakion Novum.

Jaaaa, och HUR vet man det då barnet just blivit fött?

En annan upprörande aspekt är att dosen K-vita är 20 000 gånger det normala för en nyfödd. Det är förbaskat mycket. I USA har man använt sig av K-vitamininjektionen en längre tid (sedan 1940-talet) och förfarandet baserar sig på tung medicinering av mamman samt den omtvistade och omedelbara omskärelsen. Eftersom mamman förut ofta drogades så tungt att hon inte själv förmådde krysta ut barnet drogs det ofta ut med tång. Detta ledde onekligen till blåmärken och avsevärt höjd risk för hjärnblödningar. Eftersom babyn i USA dessutom ofta utsattes för den enligt mig grymma och onaturliga omskärelsen genast efter förlossningen var det viktigt att alla blödningar skulle stoppas, och det gjorde man alltså med enorma mängder injicerat K-vitamin. Idag har vi ändå kvar samma megados och dessutom på helt lösa grunder. Man har konstaterat att färre barn idag drabbas av inre blödningar, men det kan lika gärna bero på att färre barn föds med tång. Läs mer om detta på denna förträffliga sida.

Jag vill framhäva ett stycke från samma sida, nämligen det som säger

Vi vet att en baby som föds fysiologiskt (menas säkert vaginalt/Lindas anm) utan något ovanligt födelsetrauma och med en hel navelsträng, och som bröstmatas, får exakt den korrekta mängden med K-vitamin, satt av Naturen. Problemet är att om babyn föds med exakt rätt mängd K-vitamin, så kan tillsatt K-vitamin öka koagulationsfaktorerna utöver den sunda nivån. Detta överskott av koagulationsfaktorer kan orsaka andra problem, såsom ökad risk för hjärnhinneinflammation eller PSD (plötslig spädbarnsdöd).

Där har vi det alltså svart på vitt. Vi vet redan att nästan alla fall av PSD är orsakade av vacciner, nu vet vi också varför det finns barn som dör i PSD redan på BB fast de är ovaccinerade. Eller ovaccinerade, ja det är ju en definitionsfråga. De är injicerade med K-vitamin, och man kunde gott kalla det för K-vaccin.

Dr Joseph Mercola är en mycket känd hälsoguru i USA, och om ni inte redan är bekanta med honom är det dags att stifta bekantskap nu. I mars detta år publicerade han en intervju med en av världens främsta forskare kring K-vitamin, ni kan lyssna på intervjun och läsa den här. (Det kan hända att sidan kräver registrering i form av e-postadress.) Anmärkningsvärt är att forskningarna från Storbritannien, som på 90-talet visade en höjd risk för barncancer hos dem som fått K-vita, förkastas. Jag själv kan inte ta ställning till hur det ligger till med den saken. Ni kan läsa mer om dessa studier på http://www.vaccination.inoz.com/VitaminK.html

Å andra sidan hävdar ändå Mercola och den intervjuade experten att K-vitamininjektionen är totalt onödig. Det talas mycket om de tragiska följder smärtan har. Man påtalar också det orala K-vitaminet som säkert och tryggt. Samtidigt påpekar man att om mamman ser till att äta mat rik på K-vitamin och/eller ta tillskott under slutet av graviditeten förses barnet via moderkakan med tillräckligt K-vitamin och därmed behövs inga tillskott alls för barnets del. Å andra sidan påtalas i denna artikel att det inte spelar någon roll hur mycket K-vitamin mamman äter, naturen ser ändå till att reglera K-vitaminhalten till ett minimum hos barnet. Alltså torde den låga halten ha en funktion.

Kirsten Nisted kan vara något på spåren, för hon skriver så här:

Den mänskliga kroppen bär inom sig två polära funktioner. Den ena som formar, förhårdnar, och den andra som är upplösande. Dessa två processer finns även i blodet. Där är det viktigt med balansen mellan koagulerande faktorer (förhårdning) och fibrinolysen (upplösandet). Blir koagulationsprocessen för stark blir det trombos, hjärtinfarkt eller cancer; blir den upplösande kraften övervägande blir det en blödning.

Under de 3-4 första dygnen har barnets blod en låg halt av K-vitamin men den ökar under denna tid till normalvärdet, det vill säga den upplösande kvaliteten är övervägande. Samtidigt sker en nedbrytning av röda blodkroppar. I fosterlivet har barnet dubbelt så många röda blodkroppar, då det är nödvändigt för syresättningen och man säger att barnet har tjockt blod. På tredje dagen efter förlossningen har blodet en normal koncentration av röda blodkroppar. Detta är en upplösande process och försvåras kanske av K-vitamin som har en förhårdnande kvalitet.

Båda dessa processer sker i levern och behöver galla. En överbelastad lever utsöndrar bilirubin, ett gulämne i gallan som färgar huden gul om koncentrationen blir för stor. Detta är så kallat nyföddhetsgulsot.

Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om K-vitaminet, men jag nöjer mig så här och hoppas att ni läser länkarna. Med dessa rader ur min inbox vill jag avsluta min K-vitaminredogörelse:

En sak vill jag berätta. Tog inte K-vitaminet åt babyn och det är vårt första barn av fyra som inte blivit gult och behövt ligga under lampan på BB. Vi är förstås jättelyckliga över vår friska dotter!

Och så hoppar jag därmed över till avnavlingen. Och här har jag faktiskt inte tänkt skriva så mycket, det räcker med att jag säger ett enda namn egentligen, nämligen Linda Morge. Hon är en riktig eldsjäl, och kan det mesta, för att inte säga allt, om avnavlingen. Läs hennes blogg här. (Och för att referera till det inledande mejlet högst upp i detta inlägg, så jo - man kan visst navla av sent och ändå ta prov från navelsträngen. Men den där kunskapen sjukvården har är som bekant inte alltför imponerande.)

Första gången jag kom i kontakt med Linda Morges kunskaper var i Ulf Brånells Motgift vecka 12 år 2009. I följande nummer av Motgift kan ni läsa om vad jag gjorde efter att ha läst om avnavlingen, det är jag som skrivit mejlet med signaturen K L, Finland.

Glädjande nog finns en artikel om avnavlingen översatt till svenska i Alternativjournalen, läs här.

Jag vill även å det varmaste och hjärtligaste och bestämdaste och livsnödvändigaste uppmana särskilt de gravida att läsa denna tråd som Linda håller i. Den tråden får guldstjärna av mig;) Beta av den lite i taget, sug i er kunskapen och känn hur ni uppfylls av en klokhet som inte är förunnad sjukvårdspersonalen. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag önskar att jag vetat allt detta innan jag födde mitt första barn. Då hade jag sannerligen aldrig låtit dem övertala mig att dra in den där äckliga lustgasen som bara gjorde mig illamående, eller tratta mig full med värkstimulerande dropp som ändå inte funkade, eller klampa Sagas navelsträng och på det sättet bestjäla henne på hälften av hennes blod...

Och till sist vill jag understryka: det finns INGA fördelar med tidig avnavling, och INGA nackdelar med sen avnavling. Och för mig var det värdefullt att lära mig att autism till stor del kan bero på den tidiga avnavlingen. Så de som hävdar att autism inte beror på vacciner eftersom det är medfött kan ta sig en ny funderare. Visst kan barn vara autistiska direkt från spädbarnstiden, men då måste vi komma ihåg att de förmodligen är tidigt avnavlade vilket skadade deras hjärna... Inga barn föds nämligen autistiska, autism är en iatrogen (av läkarna förorsakad) skada. Om ni frågar mig.

Jahapp, bäst att ni läser detta inlägg många gånger. Det har nämligen tagit mig fem timmar att skriva det... Ha en skön midsommar, jag tror inte jag hinner skriva mer innan det! Kram!

Den okunniga sjukv�rdspersonalen

Sun, 06 Jun 2010 22:56:10 +0200

Den här gången vill jag börja med att tacka mina läsare för alla fina och läsvärda kommentarer! Varje dag kollar jag om jag fått respons på mina inlägg, och har ingen ny kommentar kommit så läser jag de gamla en gång till… Det är en stor glädje för mig att veta att jag når ut till er och hjälper er att komma till insikt om vaccinfaran.

Flera har frågat mig om de får länka till min blogg på olika sajter. Naturligtvis får ni göra det! Jag blir ju bara glad om ni hjälper att sprida budskapet! Tipsa om min blogg till höger och vänster, alltid är det någon som väcks upp ur törnrosasömnen. På så vis hjälps vi åt att rädda oskyldiga barn från sprutornas fruktansvärda effekter.

Efter varje nytt inlägg får jag också flera mejl där föräldrar berättar om erfarenheter som tangerar ämnet jag behandlat. Det är mycket intressant och många gånger hjärtskärande läsning och jag önskar att så många som möjligt skulle få ta del av dessa grymma vaccinhistorier. Därför vill jag uppmana er att skriva era erfarenheter som kommentarer! På så vis når ni ut till många fler! Om ni inte vill sätta ut namn i kommentaren är det ju fritt fram att vara anonym. Och vill ni låta mig veta vem som skrivit kommentaren går det att mejla och berätta.

Här vill jag nu med tillstånd av författaren återge ett av de många häpnadsväckande mejl jag fått:

Har du märkt att ovanligt många foster nu dött?

Före 2010 hade jag bara hört om två barn som dött strax före de skulle födas - en på 1970-talet, den andra på 2000-talet. Alltså mammor som jag vet vem de är på ett eller annat sätt. Märkligt att jag nu under halva 2010 fått veta om fem barn som dött i mammans mage! Den ena dog i början av april 3-4 veckor före beräknad tid, den andra i början av april 2 månader före beräknad tid, den tredje just när den nu skulle födas... När mamman tagits in för att bli igångsatt konstaterades det att barnet hade dött??!! Alla dessa tre bor här i min hemtrakt... Sedan berättade min mamma om en som väntade tvillingar och att båda fostren nu dött. Jag bara undrar hur många det är i övriga Finland..?

Stackars gravida mammor som övertalats att ta svininfluensavaccinet... och stackars mammor som nu går i väntans tider och får höra om allt flera fall där babyn dött i slutet av graviditeten! Vem tar ansvar för detta??!! Jag blir så ledsen och arg över denna hemska lek!

Jag var med min dotter till rådgivningen på 8 mån-koll i veckan. Hälsovårdaren undrade om vi ska börja vaccinera vid 1-årskollen. Jag sa ”Det tror jag inte för jag är så skeptisk till det...” (Tack vare din blogg Linda är jag övertygad nu att hon INTE ska ha något vaccin alls!) Nå, hälsovårdaren tyckte jag borde förstå att Hib-vaccinet i alla fall är nödvändigt. Väl inne hos läkaren i rummet bredvid blev jag på nytt utfrågad varför jag nekar vaccinet.

Jag berättade att jag är väldigt skeptisk till allt vad vaccin heter efter att min bästa väninnas son blev livlös i sin mammas famn efter första PDT-vaccinationen (trippelvaccin mot kikhosta, difteri och stelkramp, gavs innan Pentavac som introducerades i mitten på 2000-talet/Lindas anm.). OK tyckte läkaren ”för faktiskt finns ju inte polio eller difteri” och läs nu noga - "Hib finns ju inte heller så jag tycker du borde ta vaccinet för kikhostans del."???!!!

Alltså helt otroligt att hälsovårdare och läkare under samma tak t.o.m. säger mot varandra... visar ju bara hur dåligt insatta de är.

Jag kan vidare berätta att min väninna vars son blev livlös i famnen (och började andas igen efter några minuter) efter utredning blev erbjuden ett bättre PDT-vaccin som inte har så många biverkningar (menade sjukvårdspersonalen). Oberoende om biverkningar finns i det dyrare vaccinet är det ju helt otroligt skrämmande att de först prövar vaccinera alla barn med ett som har kända biverkningar... Sedan när det går som för min väninnas son blir barnen erbjudna ett bättre vaccin.

Min väninna brukar säga att tänk om sonen slutat andas i sömnen på natten - vem skulle då ha skakat liv i honom..? Skrämmande hur nära plötslig spädbarnsdöd de var!!! Ja, för det var efter att hon och hennes svärmor skakade, klappade honom hårt på kinderna och grät och skrek som han började andas igen. Skrattretande att plötslig spädbarnsdöd ibland leder till att föräldrar åtalas för att ha skakat barnen. För min väninna och hennes svärmor skakade minsann den lilla babypojken... och inget annat hände än att han började andas igen efter några minuter. På sjukhuset kunde man senare konstatera att andningsstilleståndet var förorsakat av PDT-vaccinet.

Ja nog håller jag med om att man blir både ledsen och arg! Detta mejl är ett tydligt exempel på hur myndigheter och sjukvård använder godtrogna medborgare som försökskaniner. Jag reagerade redan i vintras på att det i lokaltidningen plötsligt fanns så många dödsannonser över spädbarn som dött samma dag de fötts. Om de sedan var dödfödda eller dog omedelbart vid förlossningen vet jag inte. Hur som helst läser jag alltid dödsannonserna, och vet att det brukar vara högst ett spädbarn per år som dör. Nu var det plötsligt en handfull inom loppet av ett par månader! Jag rev ut alla dessa dödsannonser och sparade dem. Jag har hela vintern och våren tänkt att jag måste skriva en insändare till lokaltidningarna om bokslut över svininfluensan och vaccineringsfiaskot, men jag har helt enkelt inte hunnit. Nu har jag ju min blogg istället och tänker att jag på sätt och vis når ut till flera på det här sättet. En insändare läses av några den dagen den publiceras, sedan faller den i glömska. Ja, eller så blir det ett himla liv. Som det blev i höstas då jag medverkade i FEM insändare... Då väcktes många till liv, och jag var otroligt glad.

Men tillbaka till de döda barnen. Jag har hört om flera som fötts med blåsor över hela kroppen. Och jag har hört om mammor som aldrig fått något svar på varför deras baby dog. Mammor som grubblar och funderar men som inte själva kan räkna ut vad det berodde på att barnet miste livet. Mammor som blir förda bakom ljuset och som säkert vaccinerar sig och barnen fortsättningsvis eftersom ingen talar klarspråk. Eller så har de fått utlåtandet ”Döden hade inget samband med vaccinet.” Förstås. Det finns ju aldrig samband mellan vaccin och dödsfall. Som den där läkaren sa då en frisk tonårsflicka dog knall och fall efter vaccinering mot livmoderhalscancer: ”Tonårsflickor dör hela tiden.” Inget att fundera på alltså!

Väninnans son var fem före att dö, det är ingen tvekan om saken. Och hade han gjort det vågar jag satsa halva kungariket på att mamman eller svärmodern skakat galler idag. Det var en enorm tur att pojken började andas igen! Alla har inte lika stor tur. Och som vanligt anklagas och fängslas en av de oskyldiga föräldrarna så att vaccintillverkarna kan fortsätta sin dödande verksamhet. I fallet Nadine Andersson som jag länkat till var det frågan om intravenös antibiotika som tog hennes liv. Oberoende av om det är heroin, vaccin eller antibiotika, så är det inte meningen att vi ska injicera gifter i människokroppen! Det skadar nämligen, i värsta fall dödar. Varför ska det vara så svårt att fatta? Jag tycker ju att det är så himla självklart och enkelt. Men hjärntvätten som pågått i decennier har varit effektiv. Alla ”vet” numera att vacciner är fantastiska och räddar liv. Liksom antibiotika. Yeah sure whatever om jag får lov att låta som en pubertal amerikan.

Och så den okunniga sjukvårdspersonalen. Ja du milde tid. Jag kommer ihåg när Saga skulle vaccineras med första Pentavac. Jag var faktiskt så pass ovanlig av mig att jag frågade vilka sjukdomar det är hon vaccineras mot – och hälsovårdaren var tvungen att slå upp det i en bok! Hon kunde inte svara på det rakt ut! Och när jag frågade vad Hib var för något så visste hon inte. Och då är det dessa personer som föräldrar i allmänhet vänder sig till när de undrar över något kring vacciner... Bästa läsare, lägg nu detta på minnet: Det är INTE personalen vid rådgivningen/BVC ni ska rådfråga om ni är osäkra på vaccinfrågor. För de vet ingenting, om ni ursäktar. Med några få undantag, givetvis. Men dessa få undantag får oftast inte säga det de vet för då får de packa ihop sina tillhörigheter och säga ajöss till arbetsplatsen. Det var det där demokratiska samhället ni minns...

Det passar bra att avsluta med ett stycke ur Dr Viera Scheibners ”Utlåtande om Nadine Anderssons död orsakad av intravenöst given antibiotika”:

Det är mycket oroväckande att läkare nu för tiden, när en baby eller ett litet barn reagerar kraftigt eller dör på grund av vacciner (i majoriteten av fallen av shaken baby syndrome, skakad baby-syndrom) eller antibiotika (och/eller andra mediciner), hemfaller till att ställa inkorrekta diagnoser och anklaga oskyldiga föräldrar för barnmisshandel. Föräldrarna är tekniskt sett och i praktiken vittnen till medicinsk iatrogenes – sjukdom eller död förorsakad av läkarna. En sådan här farlig trend visar inte bara hur iögonenfallande okunniga läkarna i fråga är om allvarliga barnsjukdomar och reaktioner på vacciner och andra läkemedel, utan även vilken fientlig, anklagande och oförsonlig inställning de har till oskyldiga föräldrar. I själva verket anklagar man de oskyldiga föräldrarna för det som bevisligen är reaktioner på läkemedel.

Nästa gång ska jag svara på ett mejl med frågor om K-vaccinet – f’låt jag menade K-vitaminet!