Naturmedel och hjälpmedel för egenvård och behandling.
WEB-kurser mm
Egna och andras böcker
Naturmedcinsk mottagning i Trädet utanför Falköping.
Nyheter
Ulf Brånell
DEN ELEKTRISKA MÄNNISKAN
Allt levande är elektriska varelser, vare sig det är en blomma, en fågel eller en människa! Här följer ett försök till en förenklad beskrivning om detta:
Du trampar på en spik, det gör ont och du rycker undan foten omedelbart med hjälp av benmusklerna. Men vad hände, varför ryckte du undan foten så snabbt, varför gjorde det så ont i foten? Sanningen är att det inte alls gjorde ont i foten och sanningen är att det inte var benmusklerna som beordrade bortryckningen!
När du trampade på spiken så skickades elektriska signaler, från spikplatsen i foten via nervbanorna upp i kroppen, in mellan ryggkotorna till ryggmärgen. I ryggmärgen finns funktioner som omedelbart förstod problemet och sände tillbaka elektriska signaler till benmuskulaturen, som snabbt lyfte bort foten från spiken. Samtidigt tilläts ett visst antal av de elektriska signalerna att passera en "ventil" i nacken och fortsatte upp i hjärnan. Det är först nu du känner att det gör ont och var det gör ont. Det är alltså i hjärnan det gör ont, inte i foten. Hjärnan tar sedan "hand om" det skadade stället i foten, beordrar bl a en armada av vita blodkroppar till såret för att förhindra infektion mm. Under hela läkningsprocessen håller sedan hjärnan kontroll på såret och via elektriska signaler styr den hela processen tills såret är läkt.
Alla dessa elektriska signaler pulsas fram i nervbanorna i en ofantlig mängd och med stor variation av frekvenser och spänningar.
Ang kroppens egna frekvenser så har jag varit i kontakt med ett antal läkare, som inte verkar veta ett skvatt om detta och inte heller fysiker vid våra universitet verkar kunna något om detta. Det jag hittills fått fram är att vi har mellan 5 – 15 miljoner olika kemisk-elektriska signaler i våra nervbanor i hela kroppen. Alla står i förbindelse med ryggmärgen, vilken fungerar som ”hanterare och vaktmästare” mellan kroppens alla beståndsdelar och hjärnan (sköter det mesta).
Mellan 150 000 och 300 000 av dessa signaler går vidare till och från hjärnan via ryggmärgen (i nacken sitter en ”ventil” som tillåter vissa signaler att passera). Den autonoma delen av hjärnan kan hantera och bearbeta dessa signaler och om den upptäcker något fel så kan den skicka tillbaka "rättningssignaler" till den kroppsdel där vi har något fel. Hjärnans autonoma del har "bara" till största uppgift att hålla kroppen frisk. Vi är därmed definitivt elektriska varelser.
Dessa nervsignaler pulsas fram i nervbanorna i frekvensområdet ca 0,5 – 3000 Hz (de flesta mellan 1- 25 Hz) och spänningsmässigt ligger de från några mikrovolt till flera hundra millivolt.
Mellan närliggande enskilda celler i kroppen sker informationsutbyte i mikrovågsområdet, cellerna ”snackar” med varandra i frekvensområdet ca 20 – 100 GHz (jo du läste rätt, gigahertz, miljarder svängningar/sek).
De kemisk-elektriska signalerna går att mäta, de lämnar en elektromagnetisk ”strålningsdimma” omkring sig (bildar en aura omkring kroppen). Mätutrustning finns i flera varianter, jag kan nämna t ex den ryska Oberon Introspect, den amerikanska SCIO och den engelska E-LYBRA. Dessa kan inte bara läsa och tolka dessa signaler, utan också hjälpa hjärnan att rätta till fel, genom att återföra ”rättningssignaler” till både hjärnan och övriga kroppsdelar. De anvisar också lämpliga mineraler och grundämnen som patientens kropp behöver för att den ska kunna ”hjälpa sig själv” i större grad.
För t ex Oberon Introspect anges att det tagit ryska forskare ca 30 år att ta fram den och att de använt ca 20 000 friska människor som ”rikslikare”. De har avläst ca 150 000 av de kemisk-elektriska signalerna till och från hjärnan och lagrat ett snittvärde av dessa 20 000 personers signaler i en databas. Dessa snittvärden används sedan i jämförelse med den patient som behandlas.
Vad är detta, driver jag med dig?
Inte alls, det är så vi fungerar. När du hamnar på ett lasarett med t ex hjärtproblem, så kan det hända att man "tar ett EKG" (electrocardiogram) på dig. Du får några sladdar till ett instrument fästade på kroppen och på instrumentet ser man dina hjärtslag. Det man gör är att mäta den elektromagnetiska strålning som läcker från hjärtmuskulaturen till utsidan av kroppen, de elektriska signaler som får hjärtmuskeln att pumpa blod kan man alltså "se" utanför din hud. Samma sak med elektrisk aktivitet i hjärnan, EEG (elektroencefalografi), som man också kan se på instrument, på grund av läckage av strålning från hjärnan.
Om man på utsidan av våra kroppar kan mäta interna elektriska signaler i hjärnan, muskler och nervbanor, är det lätt att förstå att man med instrument också kan sända liknande signaler tillbaka till kroppen och få dessa att ingå i nervbanorna, till hjälp eller fördärv för hjärnan. Det är precis vad man gör med ovan nämnda instrument och metoden att hjälpa hjärnan med sitt arbete att hålla kroppen frisk kallas "frekvensmedicin" eller "kvantmedicin".
Om man förstår och anammar beskrivningen ovan är det lika lätt att förstå att den "strålningsdimma" som vår trådlösa teknik sprider i vår miljö också kan ställa till problem i våra kroppar, och det är precis vad som sker! Hjärnan blir konfunderad av alla de utifrån kommande elektromagnetiska signaler, som med ett liknande frekvensinnehåll som naturligt finns i våra kroppar, tränger in och "krockar" med det interna signalsystemet. Hjärnan kan därför inte ta "rätt beslut" och i värsta fall sker så stora fel att sjukdom uppstår.
Hej
Har inte läst alla dina inlägg men undrar om du har diskuterat "jordning". Att tex sova med en koppartråd runt foten som satts ned i marken utanför. Kan detta skydda oss lite från all skadlig strålning vi utsätts för?
Hej. Om nu växterna kan förmedla information till varandra och lära sig hur de ska behålla sin integritet och livsbalans och därmed utveckla ett intelligent bemötande av gifter, så borde väl människan göra samma sak när det gäller elektromagnetiska vågor från till exempel mobiltelefonin. Enligt en sådan teori så skadas den första generationen användare medan de följande borde klara sig betydligt bättre. Jag kan för övrigt bekräfta att det är fantastiskt att komma ut till vårt sommarhus med endast 12v likström från sol och vind. Det är en vila för kropp och själ.
Visst har växter känslor!
Sven undrar här nedan om jag läst en angiven bok. Nej, jag har inte läst den boken, men jag har studerat växternas kemisk-elektriska system och även gjort diverse experiment med växter. Glöm aldrig bort, allt levande är elektriska varelser.
Man kan med ett spänningsmässigt mycket känsligt instrument som kallas galvanometer utföra mätningar på bl a växter, t ex blommor. Man ansluter den ena av de två mätkablarna till en blommas blad högt uppe på stammen och den andra i jorden invid dess rot. Grundvärdet i spänning är ganska lågt normalt (när den fått vila sig en stund efter anslutningen), kanske bara någon tusendels volt. Man måste vara i elektriskt neutral miljö, i ett hem är det oftast alldeles för hög strålning från allt elektriskt man har, vilket stör mätningen (och även oss människor, många upplever ett mycket skönt lugn när det någon gång blir strömavbrott).
Om man nu gör illa blomman genom att t ex nypa hårt i ett annat blad, så kommer instrumentet att hastigt visa avsevärt högre spänning, det gör ont i blomman och den reagerar med internt ökad signalförmedling, vilket ger en högre spänning.
Experiment jag läst om har visat att en växt kan känna igen olika personer och reagera med ”rädsla” för vissa. Så här har det gått till: Man ansluter en galvanometer enligt ovan. Två personer kommer in i rummet, där blomman står ensam med instrumentet kopplat, och går fram till blomman. Den ena personen nyper kraftigt i ett par blad, medan den andre tittar på, instrumentet reagerar kraftigt. De båda går sedan ut ur rummet och väntar en stund. Sedan går bara den personen som gjorde illa blomman in och ställer sig mycket nära blomman utan att röra den, instrumentet reagerar kraftigt. Personen går ut ur rummet och den andra går in till samma plats nära blomman, ingen reaktion på instrumentet. Detta upprepas flera gånger, varje gång ”den våldsamme” kommer nära blomman reagerar den, troligen av rädsla för att det ska göra ont.
Ryska forskare har gjort följande experiment: De planterade ett antal buskliknande växter på rad i en flera meter lång såbädd och lät dem växa där en tid. De sprutade in ett kraftigt gift i roten på den första busken, den dog mycket kort därefter. Efter en tid sprutade de in samma mängd gift i buskrot nr 2, den dog också men det tog längre tid än med den första. Den tredje busken fick samma behandling, men tiden innan den dog blev nu avsevärt längre och detta blev resultatet för varje buske ända till de kom till buskarna i andra änden av såbädden, de dog inte alls utan verkade helt opåverkade.
Forskarna förstod att de giftbehandlade buskarna på något vis hade ”informerat de andra” om detta gift och att de lärde sig att bilda motgift, så de sista buskarna blev helt opåverkade av giftet, men hur gick det till? Enda möjligheten var kemiskt via den gemensamma jorden kring deras rötter, trodde man.
Därför gjorde man om experimentet, men denna gång med separata krukor för varje buske. Resultatet blev häpnadsväckande detsamma, de sista buskarna tålde giftet.
Då måste det vara via luftens molekyler som växterna förmedlar sig med varandra, var forskarnas övertygelse, så man iscensatte ytterligare ett experiment.
Växterna placerades i separata krukor även denna gång, men dessa ställdes i täta små rum med glasväggar mellan varje kruka, det var ”täta skott”. Resultatet blev exakt detsamma även nu, på något sätt kan växter förmedla sig även om de är helt isolerade från varandra.
Men det ovan beskrivna kan givetvis inte förekomma, om man ska tro ”experter” som tror sig vara allvetande. Jag ställer mig dock på den ödmjukes sida, det är ju så lite vi verkligen vet!
Har du läst boken "Växternas hemliga liv", där får vi bla en fingervisning om att växter har känslor och kan känna smärta!
Sven.
Hej Stina och tack för din kommentar!
Som jag skrev så var min artikel ett försök till FÖRENKLAD beskrivning om vårt kemisk-elektriska system i våra kroppar (mitt yrke som tekniker inom elektronik sätter också sina spår i det jag skriver). Därmed hoppade jag över en mer ingående förklaring om funktioner i nervbanorna och i CNS (centrala nervsystemet).
Visst är det så som du skriver att information skickas från cell till cell, vilket jag också anger, men vid exemplet spiktrampet så är det initialt elektriska signaler i nervbanorna som utlöser vad som sedan ska komma att ske i kroppen, medan cellerna helt riktigt sedan har att utföra det jobb som hjärnan bestämt.
Det arbete som cellerna kontinuerligt utför sker så att säga i ett grundprogram som har till uppgift att bibehålla en fungerande kropp och detta grundprogram jobbar hela tiden utan inblandning av "datorerna" i hjärnan och ryggmärgen. Men när något ovanligt sker (ex spiktramp) så anropas dessa datorer om hjälp.
Vårt perifera nervsystem (PNS = ute i kroppen) består av två slags kabelsystem, det ena styr musklerna (= motoriska nervsystemet) och det andra (= sensoriska nervsystemet) transporterar intryck från omvärlden, huden och inre organ till CNS. Båda består av enorma nätverk av nervbanor och kopplingar mellan dem. Varje koppling består av ett litet gap som kallas synaps. De budbärare som springer fram inuti nervbanorna med signaler kallas neuroner. För att detta ska gå extra snabbt är vissa nervbanor försedda med acceleratorer som kallas myelinskidor. Den stora "kabelcentralen" finns i ryggmärgen som tillsammans med hjärnan bildar det centrala nervsystemet. I hjärnan finns kroppens stora dator som tar emot intryck och beräknar och kommenderar åtgärder. Men innan stordatorn i hjärnan tar hand om ett problem som skickats från PNS så har en minidator i ryggmärgen sorterat vilken information som ska skickas vidare till hjärnan, och vad den kan åtgärda själv. I den minidatorn ryms bl.a. ditt reflexcentrum.
Om vi tar exemplet med spiken i foten så har foten dragits undan innan du känner smärtan. Reflexen är mycket snabbare än din förnimmelse. Det som händer är att neuronsignalerna rapporterar att en vävnadsskada är på gång. När denna signal når ryggmärgen så beordras, via det motoriska nervsystemet, att dels att lyfta bort foten från spiken, dels att ställa det andra benet och övriga kroppen i balansposition. Därefter når signalen hjärnan och du känner smärtan. Nu vet du var spiken tog och var du ska behandla såret. Ryggmärgen ordnar reflexen och hjärnan hjälper dig att hitta såret och ger också viktiga instruktioner till cellerna för deras fortsatta arbete med sårstället.
Det intressanta här är vad som sker i ryggmärgen. Där avgörs ju vad som ska ske med smärtsignalen, ska den vidare till hjärnan eller inte? (Den grindfunktion som finns här är grunden för smärtbehandling, t ex med hjälp av utifrån påförda elektriska signaler i vissa frekvensområden, eller med läkemedel).
Att signalförmedlingen till och från CNS skulle vara långsam är helt fel. Om vi ser på ditt exempel med den springande pantern så är just fotförflyttningen helt beroende av order från CNS för detta djur, om hon ska ha en chans att överleva. Med ögonen registrerar pantern att det ligger en vass sten just där hon kommer att sätta ner höger framfot i nästa steg i sin vilda framfart efter ett byte. Ögats information omvandlas till elektriska signaler som skickas till hjärnan. Hjärnan beordrar genast musklerna i höger ben att ändra steglängden så att nedtrampet med foten sker framför den vassa stenen och detta informationsflöde sker med elektriska signaler i det motoriska nervsystemet. Tiden för hela detta förlopp är i storleksordningen någon tusendels sekund.
Det elektriska signalflödet i nervbanorna är således helt avgörande för allt levandes funktion och vällevnad, och samspelet med de arbetande cellerna i deras viktiga funktion är total. Jag känner mig mycket ödmjuk inför denna fantastiska skapelse.
Hej,
Riktigt intressant men inte riktigt rätt.
Inom forskningen av bland annat Jim Oschman har man funnit det man kallar The Matrix (Läs till ex hans utmärkta bok Energy Medicine - the scientific basis).
The Matrix är det "ledningssystem" i kroppen som all information skickas via. Det är holografiskt system som har sina ledningsväg bland annat genom bindväven och tubulus i cellerna. Det här är ett informationssystem där informationen, om man skulle ta ditt exempel med att kliva på en spik, som leder informationen till alla celler i kroppen utan någon som helst tidsfördröjning. Om du ser till CNS som informationsöverförare skulle vi överhuvudtaget inte kunna fungera. En Panter som springer så fort skulle snubbla på sina egna fötter om de endast fungerade utifrån elektriska nervimpulser i CNS.
Att alla partiklar också är vågor gör att vi kan behandla med frekvenser med olika svängningar. Alla celler, organ och så vidare har en egen frekvens. Att mäta den och fasa ut eller att skicka "korrekta" svängningar kan skapa koherens och därigenom skapa harmoni och hälsa.
The Matrix är inte elektromagentiskt och beror således inte av frekvenser utan påverkas av information.
Det är inte hjärnan som styr läkningen av såret på foten utan informationen som "talar om" hur det ska gå till genom sin kontakt med alla celler hela tiden.
Det lite löst sammanfattande ordet Energimedicin kan sägas innefatta frekvensmedicin, informationsmedicin och kvantmedicin. Framtiden får utvisa om det är ett lämpligt ord sedan skillnaden mellan frekvensmedicin och informationsmedicin är klarlagt och om de ska vara en del av samma term eller inte.
Till sist: Eftersom kroppens system är beroende av rätt frekvenser och beror av att dessa harmonierar efter till exempel Global Scaling kommer således elektromagneiskt strålning från mobilmaster etc påverka våra kroppar och dess funktioner i olika grad.
Det är än en gång inte hjärnan som påverkas utan hela vårt varade med den biokemiska, matrix och morfiska fält som påverkas av allt i vår yttre och inre miljö.
Om du vill ha fler tips om informationskällor kan du återkomma till mig
stina@whitelight.se