Naturmedel och hjälpmedel för egenvård och behandling.
WEB-kurser mm
Egna och andras böcker
Naturmedcinsk mottagning i Håcksvik, Svenljunga
Nyheter
Ulf Brånell
Från Indien med kärlek
Jag står på terassen till Rishikesh Yog Peeth, skolan där jag går min utbildning till yogalärare. Det är tidig morgon och solen glider sakta upp bakom bergen i öster och väcker den lilla staden, vars invånarantal uppgår till ca 100 000 personer, som ännu slumrar fridfullt i den tidiga morgontimmen.Fastän klockan bara är halv sex på morgonen är luften redan varm och mättad med den karaktäristiska lukten av rökelse och bränt avfall, Indiens parfym som jag kommit att älska eftersom den för mig är fylld av drömmar och löften om förändring. Man lämnar aldrig Indien som den person man var när man kom! Någonstans brölar en ko och en hund skäller. En kvinna i vacker sari hänger tvätt på taket nedanför och några småpojkar i prydliga skoluniformer och vattenkammade sidbenor springer runt henne, ivriga att gå till skolan. De skogsklädda bergen ligger tätt inpå och glimmar smaragdgröna genom morgondimman och där finns både tigrar, pantrar och elefanter som man bör se upp för och jag kommer att tänka på Djungelboken. Om en stund, när solen stigit ytterligare, så kommer grönsakshandlarna att komma med sina vagnar med gurkor, tomater och vattenmeloner och med sina gälla röster ropa ut vad de har att erbjuda för dagen. Byggarbetarna kommer också att anlända till tomten mittemot där ett nytt hus håller på att uppföras, för ännu en arbetsdag. Väderbitna och seniga män i min egen ålder som arbetar outtröttligt under den heta solen med att lägga rad på rad av tegel, murbruk och stockar. Vem kommer att bo där, undrar jag? Vad heter familjen? Hur många är de? Är de lyckliga?
Vi är tjugofem sömniga och bortskämda västerlänningar i yogasalen halv sex på morgonen, som sippandes på örtte gör vårt bästa för att gnugga sömnen ur ögonen och hålla inne med gnällandet. En efter en kommer vi in och slår oss ner på våra yogamattor under tystnad inför morgonens meditation och sång. Vi sjunger religiösa sånger på sanskrit. Vi förstår inte orden och även om vi gjorde det så är gudarna inte våra, men ordens vibrationer påverkar oss och efter sex veckor kan vi dem utantill då de fastnat i hjärtat, precis som så mycket annat här.
Sist kommer vår lärare, Sanjay, som senare blev min vän och ett inspirerande bollplank med ett annorlunda perspektiv på livet och skeendena. Han bär sin gröna yogamatta hårt rullad under armen, hans rörelser är återhållsamma och han utstrålar en styrka och disciplin som kommer av att han tar sitt kall på största allvar. Yoga är inte mindfullness för honom, utan disciplin, andlighet och framförallt respekt. Här fnissas det inte på lektionerna och den som gör det får en mörk blick och en reprimand. Det är svårt att tro att han är en humoristisk man privat, för i yogasalen är han helt humorbefriad och kanske är det därför han är så skicklig; för att han tar det på allvar och han anstränger sig hela tiden, i varje andetag i varje position så är han närvarande och strävar efter perfektion. Hans solhälsning borde klassas som konstform!
”Varför började du med yoga?” frågade jag förväntansfullt när vi en kväll satt nere vid Ganges. I ärlighetens namn så hade jag där under stjärnorna förväntat mig ett filosofiskt svar fyllt av outgrundlig visdom, som jag skulle kunna skriva en andlig bloggartikel om och bära med mig resten av livet… men istället löd svaret:
”Jag var pank och skuldsatt och min kompis föreslog att jag skulle börja med yoga för att det var populärt och jag kunde tjäna pengar på det”, svarade han med en axelryckning. Min haka föll ner till knävecken och jag såg med besvikelse framför mig hur min djuplodande andliga artikel gick upp i rök. Men när det senare under kursen framkom att även den andra och tredje läraren börjat med yoga av ekonomiska skäl så gick det upp för mig hur naiv jag varit.
Med det indiska familjesystemet, familjeförsörjning och påtaglig avsaknad av fritid (för att inte tala om betald semester!) som vi västerlänningar tar för givet, så är en karriär som yogi inte ett särskilt lukrativt beslut och för de flesta är det helt enkelt uteslutet. Vilken familj skulle acceptera att sonen eller dottern ägnade sig åt solhälsningar istället för att hjälpa till med försörjningen? Bara de som har råd, naturligtvis. Varken Sanjay eller mina andra lärare var alltså det minsta intresserade av asanas, hängivna sånger eller andningsövningar och hade inget särskilt intresse av den andliga vägen. De behövde helt krasst pengar för att komma på fötter, göra familjen stolt och kunna försörja sig själva och en framtida familj.
Min vän har har haft turen att födas i bramin-kasten, den högsta kasten i Indien och har därför lite mer svängrum än de flesta men även för honom var incitamentet att förbättra ekonomin. Så är livet ofta; vi ger oss ut på en resa efter en sak, men finner något helt annat… Vi tror att vi vet vad vi söker, men det visar sig att vi får med oss något helt annat hem i bagaget. Ofta något bättre! Columbus begav sig ut på jakt efter Indien men återvände med det vi referererar till som Amerika, vilket förmodligen var ett lyckokast för Indiens del, med tanke på hur det gick för USA:s ursprungsbefolkning...
I väst är yoga lättsam, trendig motion och mindfullness i en behagligt luddig kombination och en semi-spirituell hobby för många. Men i Indien är det en tuff andlig disciplin och det gör hela skillnaden. Hängivelsen till praktiserandet av yoga, vilket är så mycket mer än den fysiska aspekten som vi i väst stirrar oss blinda på! Sanjay har ambitionen att bli en verklig yogi för att hjälpa människor i sitt andliga sökande. Kanske beger han sig till det närliggande Himalaya och lever ensam där i sitt sökande efter Gud, eller så blir han en yogi med familj - vilket är en ännu större utmaning; att balansera det andliga och det jordiska kräver mycket av en människa.
Det blev många samtal under mina veckor i Indien och jag minns hur han talade snabbt och intensivt, med en närmast aggressiv övertygelse som till en början närmast roade mig. Som svensk är jag ovan vid sann övertygelse och tvärsäkra åsikter, även om jag själv har starka åsikter om det mesta, då vi är folket som ofta säger:
”Å ena sidan… men å andra sidan…” och kommer ofta fram till något slags ljummet mellanläge som känns föga tillfredsställande men är hyfsat riskfritt. Allt eftersom våra samtal framskred så försvann dock mitt roade leende och ersattes av tvivel.
Vad vet jag egentligen? Tänk om dessa gudarna finns? Tänk om de lyssnar? Tänk om människorna här vet något som gått oss i väst helt förbi? Tänk om vi blir de som skrattar sist? I Indien och speciellt i Rishikesh är religionen levande och gudarna har ännu inte abdikerat. Är det människornas tro som blåser liv i gudarna eller gudarna som blåser liv i människorna? Jag lämnar Indien med denna fråga obesvarad, men jag kommer definitivt att återvända och kanske får jag en dag svar...
17 maj 2012
Äntligen vår!
Om man befinner sig i Stockholmstrakten idag så kan man inte undgå att märka att vårdagjämningen varit här! Solen skiner, luften är klar och löftesrik och till och med gnälliga grannen som jag träffade på busshållplatsen var på bra humör. Snart kommer krokusar och vitsippor att sträcka upp sina vackra ansikten ur den mörka myllan och många av oss kommer att bete sig som kalvar på grönbete! Själv älskar jag våren, men för många är våren en period av täppt näsor, rinnande ögon, kliande halsar och vårtrötthet, vilket såklart gör årstiden mindre charmig för dessa stackars människor.
Vad kan man då göra för att njuta av våren och undvika de värsta symptomen? Vår och höst är det särskilt viktigt att leva i harmoni med årstiderna och att inte slänga av sig halsduken så snart solen sticker fram. Det är viktigare än någonsin att äta säsongsanpassad mat, fortsätta klä sig varmt och om man lider av allergi så undviker man helt slembildande mat såsom mjölkprodukter och vete. Allergikerns bästa inköp inför våren är förmodligen en nässköljningskanna. Själv har jag använt det dagligen i flera år och skulle lika lite kunna tänka mig att hoppa över nässköljningen som tandborstningen!
Enligt orientaliskt tankesätt så är våren en period som präglas av stark yin energi; knoppar brister, isen smälter, det droppar överallt och allt styrs av en expanderande energi. Det gör att vi bör ägna oss åt aktiviteter som är mer yang såsom t.ex. löpning (men var INTE för lättklädd!), dynamisk yoga eller annan form av fysisk aktivitet, samt äta mat som är mer yang än yin. Många känner säkert press inför ”Beach 2012”, men det är inte en god idé att hux flux efter vintern börja äta kylande sallader – det är lämpligt i juni men inte än! Ät mer färska grönsaker, men blanda upp det med en värmande misosoppa, säd och ett proteinalternativ som fisk (om man äter det), nötter eller bönor och bra fett såsom kokosolja, ghee eller kallpressad olivolja. Socker, liksom kaffe, är starkt yin och bör i synnerhet undvikas under våren. Ta tillfället i akt att testa rismalt eller en ny god honungssort! Även lönnsirap av god kvalitet är bättre än socker.
Våren är en paradoxal årstid eftersom vi får sådan oerhörd energipåfyllning av ljuset med spring i benen… men ofta drabbas vi också av en överväldigande trötthet, eftersom vi inte är vana efter den långa vintern. Lyssna på din kropp! Försök att vila mycket, gärna en siesta mitt på dagen under helgen och släpp tankarna på prestation och njut istället. Ta långa promenader och njut av skönheten i naturens nya skrud, lyssna på fåglarna (de stackarna började dock sjunga redan i januari om jag minns rätt…), ta en kopp te på en bänk i vårsolen och kontemplera lite… Våren är årets förrätt och den ska kittla smaklökarna men inte göra dig mätt! Våren är också skapandets årstid så ta vara på kreativiteten och införskaffa en vacker skrivbok där du kan notera kreativa impulser som sen kan växa och mogna till något fantastiskt.
Själv kommer jag att genomgå en spännande, intensiv utbildning de närmaste två månaderna, vilket gör att det tyvärr förmodligen inte hinner bli några fler blogginlägg förrän i mitten av maj… Jag hoppas att ni har överseende med det och jag önskar att du som läsare använder de minuterna du skulle lagt på att läsa min blogg på att göra något riktigt bra för dig själv istället! En stunds meditation, en stund i solen, ett extra samtal med en vän… bara fantasin sätter gränserna!
Med ljus och kärlek önskar jag er alla en underbar vår!
/Jenny
21 mars 2012
Skriv kommentar
Sämre poliser och fler kameror... vart är Sverige på väg?
Det finns två saker som jag personligen tycker är synnerligen obehagliga: konstant övervakning och outbildade poliser. Kombinationen av dessa två känns ur medborgarperspektiv inte alls bra.
Tydligen ska kraven för att bli polis sänkas. Man behöver inte längre vara över arton år (dvs. vuxen), svensk medborgare, fixa ett språktest eller göra något prov på läsförståelse. Fysiktestet för män ska göras lättare också. Hmm… känns sådär, tycker jag! Man får hoppas att de åtminstone ska kunna läsa bruksanvisningarna för de vapen de enligt lagen får bära. Om man ska hårdra det så låter det som om vi ska ha minderåriga analfabeter som springer runt och ska hålla ordning på befolkningen. Jag tycker att det är åt skogen! ”Vi vill ha ett bredare urval, att många ska känna sig uppmanade och behöriga att söka”… Men då tycker jag att vi sänker ribban på lite andra viktiga tjänster, så att fler får nöjet att söka eftersom det tydligen är fokus på antalet ansökningar och inte medborgarnas säkerhet som prioriteras, befängt nog.
Personligen tycker jag att vare sig man ska utbilda sig till väktare, polis eller yrkesmilitär eller ha ett jobb som innebär att man (till skillnad från andra medborgare) får bära någon som helst slags vapen, så ska antagningsproven vara jättetuffa. Det ska vara gedigna prov vad gäller psykologi, fysik och man bör definitivt vara vuxen och klara ett språktest eftersom det är en fördel om medborgarna och polisen förstår varandra. Däremot kanske man bör uppmuntra till att kunna flera språk än bara svenska! Om vi inte ska ha poliser som är svenska medborgare, vad sker då om en polis begår ett brott (i eller utanför tjänsten)? Tack och hej och en taxi till Arlanda och där står rättsväsendet med skägget i brevlådan, eller? Om problemet är att man inte får in tillräckligt med ansökningar av lämpliga personer så kan det omöjligt vara en bra lösning att sänka kraven. Det saknas förmodligen inte kompetenta personer i vårt avlånga land, men kanske framstår polisyrket som mindre attraktivt för den yngre generationen? Vad beror i så fall det på? Kanhända bör man lägga lite resurser på en PR-byrå som hottar upp imagen lite, istället för att sänka ribban…
Det andra obehagliga är alla dessa kameror, som påstås vara för medborgarnas säkerhet, men vilket såklart är rent struntprat! Ovan käcka beslut från Rikspolisstyrelsen visar med all önskvärd tydlighet att det på intet sätt är medborgarnas säkerhet som det värnas om. En kamera förhindrar inte brott. Banker rånas likt förbaskat, trots att alla mycket väl vet att det sitter övervakningskameror där. Jag har svårt att se att en våldsman behärskar sig för att det sitter en liten trevlig kamera i taket, eftersom man får anta att folk som begår grova brott som mord och våldtäkter kanske inte styrs av logik och eftertanke, utan av impulser och känslor som inte går att kontrollera.
En del resonerar som så att ”har man rent mjöl i påsen” så spelar det ingen roll att man filmas… eller att det syns exakt var man handlat…" eller att man knappt kan göra någonting alls utan att uppge sitt personnummer. Man kan knappt ens ringa till ett postorderföretag eller kundtjänst utan att hurtfriskt uppmanas att ”för snabbare service ber vi dig att knappa in ditt fullständiga personnummer och avsluta med fyrkant!”. Jag har aldrig blivit upplyst om hur många minuter man sparar på att knappa in detta eller om man överhuvudtaget spar in någon tid alls… förmodligen inte!
I grund och botten handlar det om en enda sak: KONTROLL.
Förr var det kyrkan som höll i piskan och nu är det staten… samma låt framförd av en annan artist, alltså! Jag kanske är paranoid, men jag vill inte bli filmad överallt! Jag tycker att det är minst sagt obehagligt. Tänk om det plötsligt vänds emot dig (någon som såg ”Nätet” med Sandra Bullock ifrån 1995?). Tekniken går hela tiden framåt och jag tror att det inte är några som helst problem med att redigera en övervakningsfilm eller ett kontoutdrag och få det att se ut som om du varit någonstans eller handlat någonting som du inte har. För den som vill behålla lite integritet kanske burkor kommer att bli trendplagg i framtiden? Hur ska rättsväsendet hantera det i så fall? Förbud? Ja, det blir ju i så fall diskriminering… Aj, aj, aj!
12 mars 2012
Skriv kommentar
Håller 100% med dig, Patrick!!
Bra artikel. Upplysande och skrämmande. Det verkar som tänkandet hos mänskligheten nått en nivå som inte för oss framåt längre, det har blivit destruktivt. Politiker och maktfolk ser inte det, eller vågar inte se. Vi måste komma ner en våning till våra känslor. Där ligger en intelligens, vilande, oändligt större än intellektet. Därifrån kan vi sen använda tänkandet vid behov. ALLA lösningar finns till alla problem !
Kloka ord med knorr på slutet. Välskrivet åxå!
Bra skrivet som vanligt...
Vi lever i landet "Dumdum & Co", ska man skratta eller gråta, det är frågan?
Spegel, spegel på väggen där...
"Spegel, spegel på väggen där... säg vem som fåfängast i landet är!" Har folk helt tappat förnuftet eller vad är det frågan om?? Jag prenumererar på rabatterade erbjudanden som kommer till mailen varje morgon och till min förargelse har jag börjat se ett mönster. Det är väldigt sällan rabatterade slagborrar eller fallskärmshoppning, utan 7 av 10 (minst!) erbjudanden handlar om att förbättra kvinnors utseende och effektivt få oss att förstå att vi verkligen inte duger som vi är. De övriga erbjudandena kommer ofta från restauranger eller butiker som säljer träningsprodukter.
Låt mig göra en sak klar; jag tycker inte att fåfänga är förkastligt. Människor har smyckat sig och pyntat sig i alla tider; det är mänskligt och trevligt att vi tar hand om oss själva och gör oss fina och fräscha inför varandra, men det får faktiskt vara måtta på tokerierna. Den danska popgruppen Aqua hade en låt som hette Barbie Girl i början av 90-talet: "I'm a Barbie girl, in a Barbie world... life in plastic - it's fantastic..." osv. och på den tiden dansade man och skrattade åt det, för det var början av 90-talet och vanliga tjejer använde varken botox, restylane, akrylnaglar eller ögonfransförlängning.
Det kanske var naivt, men man hade någon slags förhoppning om att den typen av femininitet var unken, avdankad och på väg bort till förmån för ett modernare kvinnoideal... men icke! Har någon sett Mad Men? En serie vars handling utspelar sig i New York på 50-talet? En otroligt välgjord serie och en fascinerande bild av den tidens genusideal, men det tragiska är att i takt med att kvinnor blir mer och mer självständiga så ökar trycket på att vara en liten "Barbie". Är det inte bisarrt och motsägelsefullt? Droppen var idag när det plingade till med ett litet mail om "50% rabatt på bröstförstoring". Qué!!?? Syftet är naturligtvis att avdramitsera det hela, som känns helt oseriöst. Det ska inte vara något märkvärdigt med lite botox¨på lunchen eller rea på ett par nya bröst... det ska inte kräva så mycket eftertanke eller funderingar kring hur självbilden ser ut om den hänger på en slät panna eller D-kupa.
Som terapeut med orientaliskt diagnostik som arbetsverktyg är det inget mindre än en katastrof att folk modulerar om både kropp och ansikte! Det är på kroppen och ansiktet vi får ledtrådar om hur de inre organen mår. En "arg-rynka" mellan ögonbrynen är enligt orientalisk diagnos en möjlig indikation på obalans i levern. Hårets kvalitet och påsar under ögonen kan hänga ihop med njurarnas funktion. Ansiktsfärgen kan avslöja tendenser till diabetes eller hjärt- och kärlproblem. Så när man gör om folk till Barbie-dockor så försvinner möjligheten att upptäcka hälsoproblem innan de utvecklas till allvarliga sjukdomar. Det är den ena delen.
Den andra delen är att det är förkastligt att hela tiden tala om för kvinnor att vi inte duger som vi är. Det är snudd på oförskämt, faktiskt! Jag vill mycket hellre ha 50% rabatt på en slagborr än på ett par nya bröst och jag vill definitivt inte ha en man som ser ut som Ken! Kvinnlighet och manlighet sitter inte vare sig i midjeomfånget eller bh-kupan och det är häpnadsväckande att det tycks ha gått flera generationer helt förbi. Hur är det möjlighet att vi är mer jämställda än någonsin och ändå kväver oss själva och varandra med ideal som inte är värdiga vårt moderna och jämställda samhälle? Känn dig blåst! Så länge kvinnor (och män) ställer upp på att få nervgift insprutat i pannan, silikon (eller koksalt) i brösten och läppar som ser ut som om de fått sig en rejäl snyting i Fight Club, så är hela vårt kaxiga jämställdhetssamhälle ett luftslott. Skönhet kommer inifrån och från vår anknytning till vårt högre jag, till hur sanna vi är mot oss själva, varandra och våra ideal och från hur mycket vi skrattar... inga erbjudanden i världen kan konkurrera med det.
5 mars 2012
Skriv kommentar
Ja du har alldeles rätt. Hur skulle det vara om alla såg ut som BARBIE och KEN. Men det hindrar inte att jag som gamma tant skall bära mig åt för att få lite "slimming" på mia former. PUST och STÖN/raj
Jättebra skrivet!Men kanske är de så att de som väljer att släta ut "bekymmersrynkan" inte har en aaaning om att obalanser i kroppen till viss del kan avläsas i ansiktet..
Lite mer ofiltrerad information från media skulle vara bra. Bland alla trenddieter och olika tips på hur man ser yngre ut på konstgjord väg, så skulle kanske fler människor lära sig att satsa på att istället förebygga dessa rynkor (obalanser). Genom att bl a äta giftfritt, lära sig mer om alternativ medicin och dess metoder, som många gånger handlar om att hjälpa kroppen att själv stärka sitt immunförsvar mm mm.
Hur gör man?
Jag får ofta frågan: "Ja, det där låter ju bra... men hur gör man?!" Det som åsyftas är oftast hur man gör för att avstå ifrån socker, kött, mejeriprodukter och annan föda som missgynnar hälsan. Tyvärr är det så att det i början bara finns ett sätt och det är: disciplin och substitut. Även om man intellektuellt förstår vilken kosthållning som är bra för en, så kommer ingen som levt på mycket animaliskt protein att en dag vakna upp och känna en vansinnig längtan efter bönor och grönsaker. En person som intagit mycket socker eller koffein kommer att uppleva abstinens den första tiden utan och det kommer att kännas tufft att stå emot. Plötsligt kommer man att komma på sig själv med att googla artiklar som beskriver fördelar med kaffe och socker, för att resonera med sig själv och med gott samvete kunna återgå till den trygga vanan.
Människor styrs mycket av vana och kosten är inget undantag. Är man van vid att äta kött så framstår bönor som trist och är man vegetarian så känns efter ett tag kött osmältbart. Vi vänjer oss vid en viss smak och konsistens och håller fast vid det med en dåres envishet, så det är lite som Arga Leken; vem håller ut längst? Din ambition eller din vana? Affärerna är fyllda av glansiga böcker med färgglada grönsaker på framsidan och människor med jätteleenden och hur gärna man än vill gå med i den där må bra-klubben, så kommer vanan att rycka tillbaka en som ett metspö några gånger innan man en gång för alla bestämt sig för vem det är som ska peka med hela handen.
Men det är en jättespännande resa du har framför dig och det är ett viktigt beslut energimässigt! Att erbjuda sin kropp bra näring är en kärleksförklaring och ett uttryck för att man bryr sig om sig själv och bara den intentionen påverkar varenda cell i kroppen. Vårt sinne är så fantastiskt kraftfullt och våra tankar, bra som dåliga, får alltid ringar på vattnet - det är en oundviklig universal lag eftersom ingenting i universum är riktigt självständigt. Vi är alla sammanlänkade och så är även våra celler, vävnader och organ och inget som händer den ena undgår den andra, vare sig man vill eller ej. Så när du säger till dig själv att du unnar din kropp bra näring så är det positivt, välgörande och kärleksfullt och defintivt inte någon bestraffning!
Om du har bestämt dig för att lägga om kosten så förbered dig på att det kommer att vara tufft i början. Det handlar inte bara om nya smaker och dofter, utan om nya sätt att laga mat och därigenom planera sin tid och sina inköp och framförallt om ett mentalt filbyte. Att äta sunt kräver lite mer planering (ungefär som våra mödrar eller mormödrar behövde planera innan den ohälsosamma mikrovågsugnen gjorde entré...) men ger så otroligt mycket tillbaka och när man väl vant sig så är det "a piece of cake" och man reflekterar inte ens över det. När jag pratar om att blötlägga bönor, råris och nötter eller om att syra grönsaker så brukar folk se bekymrade ut, eftersom det inte är snabbt tillagat. "Men herregud", tänker jag; "jag står väl inte stilla och tittar på medan de ligger i blöt... det går ju helt av sig själv!" Däremot måste man planera och helst koka mycket på en gång, men det gynnar i längden både hälsan och ekonomin. Varför är det så viktigt att allt går snabbt?? Vad är det vi hetsar till? Vad fyller vi minuterna vi sparar på snabbmat med för världsförändrande aktiviteter? Ett dokusåpa avsnitt? En sväng på Facebook? Twittra lite oväsentligheter kanske?
Personligen tycker jag att det är viktigt med substitut, så ett tips är att alltid ha med ett bra alternativ i handväskan eller göra en sund dessert, så att det inte känns som om man blir socialt utesluten eller måste avstå ifrån något. Ofta väcker det omgivningens positiva intresse och nyfikenhet och de få som fnyser åt dina nötter (när de själva har munnen full med kaffebröd...) gör det garanterat för att de avundas din självdisciplin, så dem kan du helt enkelt bortse ifrån.
15 februari 2012
Skriv kommentar
Håller med dig Jenny! Det är vanans makt som är svår att bryta! Man kommer långt bara genom att KRYDDA maten - åt idag en vegetarisk böngryta på en indisk restaurang som smakade himmelskt!!! Och det blev inte sämre av vetskapen att man faktiskt inte satt och tuggade i sig "likdelar"!!!
Bra skrivet! Många tror att det är allt eller inget, men man kan ta det en liten bit i taget. Det är svårt att direkt gå över till vegetariskt och magen behöver också få tid på sig att utveckla annan bakterieflora som kan ta hand om den ökade fibermängden. Istället för att dra bort kött helt, minska ner det och gör goda grytor med en liten köttbit som ger smak åt hela grytan. Öka på grönsaksmängden i olika maträtter och prova aubergine, squash och olika slags bönor och se vad du gillar.
Känslomässig kost
”Det blir inget lördagsgodis, om du inte slutar nu!” utbrister mamman i kön framför mig ilsket. Trumpet tystnar ungen och vi andra i kön drar en lättnadens suck över att friden är återställd och ungen tystnat. Jag förstår mamman så väl, men egentligen är det precis där som hela kostproblematiken började för oss alla – när maten blev ett uttryck för straff eller belöning. När det vi stoppade i våra små munnar plötsligt laddades med känslor av belöning eller bestraffning. Lördagsgodiset var i blåsväder om vi var olydiga och tårtan på kalaset signalerade fest när vi fyllde år… När vi blev vuxna byttes i många fall godiset ut mot en flaska vin och några goda ostar, något vi ”unnade oss” efter en stressfull arbetsvecka. När vi fått våra hjärtan krossade så blev vi återigen fem år gamla och antingen så tröstade vi oss med godis eller alkohol (som förvisso är flytande socker), för att sedan straffa oss själva med att banta och avstå ifrån det vi definierade som ”livets goda”. Slap-kiss-slap-kiss…
När jag var liten så fick jag godis när jag hade skrivit ett bra prov, eller när något skulle firas… Men det kanske hade varit bättre om de vuxna hade sagt att ”fixar du det här så hittar vi på något kul tillsammans!”? Om jag och alla andra fått lära oss att mat äter man för att bli mätt och för att kroppen ska få schysst näring. Missförstå mig rätt; visst ska man njuta av god mat, men jag tror att framtida generationer skulle må bra av att inte ha ett så känslomässigt förhållande till mat. Jag vet inte hur många gånger jag får uppmaningen att ”unna mig” ditt eller datt i kostväg av välmenande vänner som ser mitt mestadels hälsosamma leverne som något slags Lutherskt självplågeri, vilket det verkligen inte är. För mig har att "unna mig" något blivit att ge kroppen något som den faktiskt har användning av, istället för tomma kalorier. För mig är det kärleksfullt och en meningsfull "belöning".
För många är det sockret, det som jag i ett tidigare blogg-inlägg kallade för ”Svensson-kokainet”, som vi belönar eller bestraffar (att avstå) oss själva med. Bakverk, godis, alkohol. Autobahn till energi, det är vad det är. Men varför behöver vi det? För att många av oss går runt i ett energimässigt vakuum och vad beror det i så fall på? Fel livsstil? Otillfredsställande relationer? Av förnuftet undertryckta drömmar? Allmän livsångest? Vilket skälet än är så behöver vi energi för att palla med och socker är en snabb väg till det men vi är också socialt programmerade att hitta kortvarig, känslomässig tillfredställelse i mat.
Om du känner att du konsumerar mycket socker så är det en indikation på att det någonstans i ditt liv finns en massiv energiläcka, som det vore lämpligt att täppa till!
Personligen blir jag inte sugen på socker när jag är låg, men jag drar öronen åt mig när jag börjar bli sugen på vete och mjölk. Då ringer varningsklockorna hos mig. Vete och mjölk innehåller nämligen opioida peptider vilka stimulerar kroppens endorfinproduktion (uppåt tjack) så inte helt oväntat är det när jag är låg eller ledsen som suget efter den typen av mat infinner sig… kroppen är trots allt rätt fiffig!
Vad är poängen med det här inlägget då? Absolut avhållsamhet? Nej, absolut inte! Jag tror inte på absolut avhållsamhet vad gäller någonting, faktiskt. Undertrycker man något så växer bara begäret. Oscar Wilde sa att ”Enda sättet att bli av med ett begär är att ge efter för det”, vilket var klokt sagt, men man kan använda huvudet och välja en bra källa. Hjärnan spär dessutom på vårt beteende genom att leta efter sockerrika livsmedel eftersom socker har en drogliknande effekt på hjärnans dopaminrika belöningscenter. Om man är sugen på sött så kan man t.ex ta en sked honung istället för att vräka i sig en påse lösgodis. Är man sugen på salt så är några oliver ett bra alternativ till chips! Men det viktigaste är att undersöka varför du är sugen på det ena eller andra och jobba med grundorsaken på ett annat sätt en genom munnen. Man måste helt enkelt släppa den känslomässiga upplevelsen av att det vi stoppar i munnen handlar om bestraffning/belöning. Man ska njuta av mat, jag är 100% för det, men njutningen ska stanna i munnen och inte vara känslomässigt laddad.
Om du använder mat eller dryck för att uppnå ett visst känslomässigt tillstånd, så är det dags att dra i nödbromsen. Byt ut sockret, chipsen eller alkoholen mot positiva upplevelser! Bara en så enkel sak som att unna sig ett skumbad eller en massage istället för en påse godis och en flaska vin? Ljus och syre är också energigivande, så på vintern kanske det är lämpligt med ljusterapi eller yoga som "belöning", vilket dessutom kommer att vara mer tillfredsställande på sikt. Meditation är ett annat ypperligt sätt att "ladda batteriet" på, så summa summarum är att det finns andra sätt att inhämta energi än via munnen... "Sol, vind och vatten..."
12 februari 2012
Skriv kommentar
Myten om mejeriprodukter mot benskörhet
En släkting till mig dricker litervis med minimjölk per vecka, eftersom läkarna sagt att det skyddar mot benskörhet. Här är det på sin plats att bli lite skeptisk och börja ifrågasätta den heliga ko som mejeriproduktionen blivit i Sverige! Det är närmast absurt att fortsätta sprida propagandan att vi behöver dricka mjölk för att rädda våra stackars ben ifrån att gå av som tändstickor när vi blir äldre. Det är inget mindre än en väl marknadsförd myt som gynnar mejerierna och missgynnar befolkningen - punkt slut!
Sverige och USA ligger i topp vad gäller benskörhet och vi är de länder som konsumerar mest mjölkprodukter … i världen. Så med tanke på hur mycket mjölk, ost, fil, yoghurt etc. som svenskar och amerikaner konsumerar så borde båda nationerna ha ben av stål vid det här laget. Det har de INTE. Vad beror det på, om mejeriprodukter är så vansinnigt effektivt för att förhindra benskörhet...?
Först och främst; vilken är den egentliga orsaken till benskörhet? Försurning. Majoriteteten av västvärldens befolkning äter och lever på ett sätt som är direkt försurande. Det är inte bara våra skogar och sjöar som försuras, utan även våra inre landskap. Syra/Bas-balansen är livsviktig för kroppens överlevnad, så när kroppen blir för sur så behöver den låna mineraler av benstommen, tänderna osv. för att bibehålla syra-/basbalansen i blodet då kroppen strävar efter att överleva (till skillnad ifrån vad den moderna vetenskapen vill få det att låta som så har kroppen inget som helst intresse av att ta livet av sig själv…). Om man inte har en försurad kropp så behöver man inte heller låna mineraler, eller hur?
Något som försurar å det grövsta är faktiskt läkemedel och allt fler knaprar idag läkemedel - både för att hämma symptomen men också medicin mot biverkningar av mediciner. Något som försurar å det grövsta är faktiskt läkemedel och allt knaprar idag läkemedel, både för att hämma symptomen men också medicin mot biverkningar av andra mediciner. Felaktig kost försurar också; brist på basbildande grönsaker, överkonsumtion av kaffe, mejeriprodukter och animaliskt protein…
Men det finns många nationer med en översyrad befolkning, så det handlar inte bara om att man äter och dricker fel, utan om problemet med att ta upp kalcium ur kosten och där kommer bristen på sol in i bilden för oss i Skandinavien. När vi är i solen så börjar vi tillverka D-vitamin, vilket behövs för att ta upp kalcium. Ingen sol = dåligt upptag. Nu hävdar kanske många att USA är ett bra mycket soligare land och det stämmer givetvis, men livsstilen både i Sverige och USA blir mer och mer inomhusorienterad. Man befinner sig hemma, tar buss/bil till jobbet, spenderar dagen under lysrör, åker hem igen… Väldigt få går ut och tankar D-vitamin mitt på dagen och gör man det så beväpnar man sig spf-mundering av panisk rädsla för den sol som av både de gamla egyptierna och aztekerna dyrkades som en livgivande gudom. Det gäller att hänga med i svängarna…
Men det finns ytterligare en sak som påverkar och det är magnesium. Kalcium och magnesium är som yin och yang där magnesium är avslappnande (yin) och kalcium sammandragande (yang). Balansen mellan de två är oerhört viktig, (tänk t.ex. på hjärtat som hela tiden slappnar av och drar ihop sig) och det är snarare brist på magnesium som är problemet, än för lite kalcium. För lite magnesium gör nämligen att man inte kan ta upp tillräckligt med kalcium. För mycket kalcium via kosten som inte kan tas upp lagras och bildar åderförkalkning, så det är av största vikt att man förstår sambandet kalcium-magnesium. De flesta lider av magnesiumbrist, inte kalciumbrist och man bör därför öka mängden magnesium snarare än kalcium. Att dricka en massa lättmjölk för att förebygga benskörhet är bara att spotta snus i motvind.
26 januari 2012
Skriv kommentar
Lite om sol och D-vitamin:
"Sol på huden gör att vi bildar D-vitamin, eller hur? Det är tyvärr inte fullt så enkelt. Det räcker inte med att vi får solstrålar på huden och så bildar huden automatiskt D-vitamin. Solstrålarna måste träffa huden i rätt vinkel, annars aktiveras inte den mekanism som sätter igång bildningen av D-vitamin. I Sverige står solen bara i rätt vinkel några veckor kring midsommar, dvs större delen av sommaren bildar vi inget D-vitamin och definitivt inget resten av året."
http://www.curanovum.se/blogg/?p=110
......
"Mängden D-vitamin som bildas en solig dag ligger i nivån 250 mikrogram. Rekommenderat dagligt intag är 7,5 mikrogram i Sverige.
[...]
"Effekten av solen påverkas av dess vinkel gentemot vår del av världen. Allra mest D-vitamin bildas i vår hud när solen står rakt över oss och bestrålar oss med sitt UVB-ljus. Alltså är effekten störst runt midsommar. Mängden D-vitamin i kroppen under året har bl.a. mätts i en finsk studie och utifrån den skulle man kunna tänka sig börja supplementera från mitten av september och fortsätta fram till april. Den mängd jag intar motsvarar 50-70 mikrogram/dag. Detta på en kroppsvikt på runt 63 kg."
http://1iskogen.blogspot.com/2012/01/d-vitamin-hemligheten-till-en-lyckad.html
-----------------
Rekommenderat dagligt intag (RDI)är 5-10 μg, enligt svenska wikipedia.
1 µg = 40 IE
1 IE = 0,025 µg
Så "de" rekommenderar då kanske att vi "behöver" bara 400 IE (internationella enheter/dygn.
Man har alltså en extremt låg "rekommendation" vad gäller D-vitamin.
Man kan utgå från att vad "de" än rekommenderar så är det fel (och inte heller utan avsikt), och man måste själv hitta sanningen. Har "de" låg rekommenadation så hålls ju folk i sjukdomstillstånd, passiva och lönsamma. Så automatiskt fås också att då framstår också styggelserna man köper som "mat" som ganska bra... och folk handlar och vet inte bättre.
The Truth About Sunlight, Cancer and Vitamin D
http://tv.naturalnews.com/v.asp?v=5A62FC73922FD51A88E62E42C5A0AD5E
Vitamin D and cancer - nine facts "they" won't tell you
http://www.naturalnews.com/035063_vitamin_D_cancer_facts.html
Där står att "de" rekommenderar 600-800 IE/dygn.
Vad kan det komma sig att rekommendationen skiljer sig åt med 100%?
I vilket fall så kan man (bör) man mångdubbla intaget.
"A typical adult needs 4,000 - 8,000 Ius of vitamin D each day to prevent cancer, MS and type-1 diabetes, not the ridiculously low 400 - 800 Ius recommended by the U.S. government."
http://www.naturalnews.com/031577_vitamin_D_scientific_research.html#ixzz1pI3wQEmc
Frågan:
"Vad är det vanligast att vi har brist på, kalcium eller magnesium?"
Se på naturen, det är också vi.
Folk är försurade. Vem skulle inte ha kalciumbrist? Kan man prata om "vanligare"? Vem ligger bakom uppgifter att de eller de... har den eller den bristen? Vad är "dess" kriterier för bedömning, vad utgår de ifrån? Hur kan någon "mäta"?
Vi vet att mat idag innehåller oerhört mycket mindre av näring, såsom mineraler. Hur ska folket då inte kunna ha mineralbrister? Dessutom äter folk idag artificiella saker som inte är mat, utan vedervärdigheter.
Det är inte frågan om att ha brist på det eller det - det är ett tänk som alternativarna övertagiet från den falska "vetenskapliga" världen, och även de lever gott på det, då folk lägger sin tillit till alternativare, att de ska säga hur det är - och de "pratar" och har sina metoder och apparater som i mängd ger ut siffror etc på vad folk har för brister... och vad de behöver... det är oftast snäv- och felsyn.
In med nässelmjöl, alger eller annat... se till att få kalcium, för det är toppen av pyramiden - vid svåra problem och sjukdom så är det extra viktigt att snabbt ge kalcium till kroppen, för sååå övergipande är kalcium.
Alltså... artikeln ovan står "För mycket kalcium via kosten som inte kan tas upp lagras och bildar åderförkalkning..."
Jag vill inte skriva mer självklarheter, men det finns inte "för mycket kalcium via kosten". Det finns istället att folk är så nedsatta, har sådana mineralbrister så att våra kärlväggar tappar sin alasiticitet - det är alltså kalciumet som ger kärlväggarna elasticitet och genomsläpplightet, detta "nät" av kollagena fibrer. När de får kalciumbrist så stannar det i "innanför" och finns då i palcket som bildas - men det är alltså inte så att det är mycket kalcium, utan för lite, till där det ska >>> cellerna. Det är också hårt kalcium också, det som bildar plack. Hår kalciumförening, som finns i komjölk - den ska vi inte dricka, för vi har inte enzym för att spjälka upp/bryta upp denna hårda molekyl. Det enzymet tillbakabildas då vi blivit några år gammal, och inte ska dricka mjölk mer. För att ha enzymer för att få upptag av näring så behövs enzymer, de är helt beroende av kalcium för att kunna finnas och vara ok. Så för att vända skutan rätt så är det prioritet att "kalka upp sig" - annars kan man pula med enskilda si eller så-preparat i det oändliga. Det är självklart vad det går ut på också... vad skulle annara alla de där som lever på att "greppa tag i alla andra", som hänger ut kylten efter att själv ha gått en veckolsutskurs, och tror de förstår något.
Big pharma, institutionerna osv, gör high five för varje nytt cancerfall, etn person som får det ger miljoner rakt ned i vissa fickor.
"Offren" inser inte att de utnyttjas av en ond verksamhet, utan går gärna omkring med deras rosa band...
Min åsikt är att det är vanligare med Magnesiumbrist vilket i sig gör att vi inte kan tillgodogöra oss det kalcium vi får i oss.
Vad gäller vetegräs så är det ganska starkt avgiftande så man bör trappa upp stegvis. Är man glutenintolerant så kan man vara extra känslig men det verkar variera kraftigt från individ till individ.
Jaha, det var ju intressant att läsa er diskussion, men inte blev jag klokare?
VAD är det vanligast att vi har brist på, kalcium eller magnesium? En annan fråga, är vetegräs bra för alla?
Kram på er!
Hej igen Knutas,
ja vad är hönan och vad är ägget, i sanning?
Summan av kardemumman som vi verkar eniga om är att oavsett så är kalcium och magnesium viktiga mineraler. ´
Jag tror inte heller att vi går runt med för mycket kalcium i kroppen, men snarare för mycket kalcium I FÖRHÅLLANDE TILL magnesium - vilket beror på för lite magnesium. Min poäng var snarare att det är idioti att tro att man stoppar benskörhet genom att vräka i sig mejeriprodukter (eller höga kalciumtillskott för den delen). Mineraler är basbildande vilket är skälet till att man kalkar försurade sjöar... kanske skulle man kunna vräka i lastbilsflak med mineraltabletter ;) men det skulle nog bli rätt dyrt. Kalk lär vara billigare...
Jag tror defitintivt att vi bildar D-vitamin under längre tid än bara midsommar, men det gäller att exponera sig för solen. Vi har blivit itutade att sol är farligt, varpå varenda människa har spf, solglasögon osv vilket gör att vi inte KAN ta upp D-vitamin oavsett hur mycket vi är i solen.
Jag utför inte hårmineralanalyser själv, men det kan vara värdefullt eftersom man kan se hur det ser ut sen ett par - tre månader, vilket är svårt med blodanalys som ger mer av en ögonblicksbild.
Man gör ju som man vill, naturligtvis, men personligen så tycker jag att både nässelpulver och alger är kanonbra tillskott... framförallt vill jag flagga för korngräspulver, som är min personliga favorit! Men... går man runt med dystra känslor i hjärtat och lever livet på ett sätt man egentligen inte vill, så spelar det ingen roll vad man stoppar i sig. Kosten, tillskott, motion osv är EN DEL - ett verktyg i livets hälsolåda. Men det viktigaste är att man är lycklig och vågar ta sin känsla och varseblivning på allvar. Följa ljudet av sin egen inre trumma...
Jag tror att undertryckta känslor också leder till försurning, men det kommer många säkert anse flummigt och förmodligen finns det inga "vetenskapliga" belägg för det...
Allt gott och tack för att du läser min blogg! :)
Hej igen
Jag tror inte det är så lång tid som vi har glädje av solen för att kunna bilda D-vitamin, faktiskt. Verkligheten är snarare 3-4 veckor runt midsommar.
Vad som är "kung"... ja vad är kung... hönan och ägget är det lite också. Det där hormonet du skriver om, visst är det så, men bakom att hormonutsöndrande körtlar ska kuna göra sitt sitt jobb så ska de ha resurser till hormonproduktion. Det är just kalcium som är det övergripande mineralet där. Kalcium har kanske tusen funktioner. Bakåt mot roten, om man nu kan säga så, så är kalcium centralt, inte magnesium.
Vi magnesar inte sjöar, utan kalkar. Det är rimlig "ordning".
Magnesium har kanske 300 olika funktioner.
Det skriv en hel del luddigheter på sajter som skyltar med att vara hälsomedvetna, som ska sälja saker osv.
Man kan läsa att problemet med att vi har så mycket benskörhet "trots" att vi dricker så mycket mjölk... kan vara att vi behöver magnesium. Så kan denna uppstyrda så kallade "forskning", forskare säger... bla ha bla ha... de ser till att skapa ytterligare utrymme för propaganda, lögner och tid för mjölkutförseln. För sanningen är alltid dold och/eller tvärtom mot var vitrockarna för ut.
Det är inte "trots" att vi dricker så mycket mjölk som benskörheten är en alarmerande och grasserande folkåkomma, utan på grund av mjölkdrickande.
Jag har för mig att kalcium är det viktiga mineralet för cellernas integritet, dess membran, för att upprätta hålal cellernas integritet - hålla isär inne och ute, för att cellerna ska kunna vara friska, kunna producera det de ska osv. Kan celerna inte upprätthålla sin cellintegritet, dvs, voltstyrka över membrenet, så kan cellerna heller inte ta in det som behövs för att de ska kunna fungera på ett bra sätt, och sköta tillverka. Transport igenom cellmembranen fallerar, och saker/gifter strömmar mer fritt in och ut.
Kan inte tro att någon har för mycket kalcium i kroppen, det måstre vara vitrockarna som lyckats med marknadsföringen ut till de så kallade alternativarna.
Vad har det då för värde att mäta i bloidet... eller än värre i håret.
Att mäta i håret är att slänga pengarna i sjön.
En del tycker det var lyckat att göra en analys. Men de kunde tagit vad som helst i hälsokostaffären och mått bättre än innan. Framför allt då om det är mineraler. Vi behöver rubbet, inte plocka enskilda mineraler. Månglarna vill gärna sälja burkar. Ät tex alger, eller nässelmjöl.
Du gav ingen förklaring till hur hårmineralanalys skulle kunna vara bra. Jag läste på länken du gav, men där var som inget av värde.
Jag menar inte att kritisera dig.
Sevärt om kalcium, och hör och häpna det slank igenom i gammelmedia!:
http://www.youtube.com/watch?v=iLyfL3FOLEs
6 min från SVT.
Hej igen Knutas!
Måste bara säga att jag helt håller med dig vad gäller kolesterol... men jag vill dock bestrida att kalcium är "kung"... i min värld är magnesium "kung" ;) men oavsett så är både kalcium och magnesium jätteviktiga. Vad gäller varför magnesium behövs för att ta upp kalcium så har det att att höra med PTH hormon (parathyroid hormone) och kalcitonin. Enkelt uttryckt kan man säga att kalcintonin ser till att kalciumet stannar i ben/tänder och inte förs ut i mjuka vävnader och kalcitoninet stimuleras av magnesium.
Den information jag har är att det är från maj till september som solen häruppe står i sådan vinkel att vi KAN bilda D-vitamin, men en förutsättning är givetvis att man vistas utomhus utan spf, solglasögon och kläder :)
Hej Knutas!
För information om hårmineralanalys kan du läsa på Scandlabs hemsida:
http://www.scandlab.com/harmineralanalys.html
Jenny eller någon annan får gärna förklara hur en "analys" av håret alls kan säga något om ens brister (vad som når och tas upp av kroppens celler).
"vill man vara säker så kan man göra en hårmineralanalys..."
Hej
Bra Jenny...!
Tänkte bara kommentera några saker. Du skrev:
"När vi är i solen så börjar vi tillverka D-vitamin, vilket behövs för att ta upp kalcium. Ingen sol = dåligt upptag. Nu hävdar kanske många att USA är ett bra mycket soligare land och det stämmer givetvis, men livsstilen både i Sverige och USA blir mer och mer inomhusorienterad."
Jag tror att det där med solen och upptag av D-vitamin genom huden inte bara är så enkelt, som att det gäller att vistas i solen. Jag har förstått det så att det är egentligen bara under ett fåtal veckor på sommaren, kanske tre/fyra, som solen står så att vi får det "spektrum" av solens energi som behövs. Resten av tiden är det fel vinkel... men vi får ljus, men det ger inget att gå ut och "sola" nu för att ta upp D-vitamin.
Vidare så skrev du:
"För lite magnesium gör nämligen att man inte kan ta upp tillräckligt med kalcium. För mycket kalcium via kosten som inte kan tas upp lagras och bildar åderförkalkning, så det är av största vikt att man förstår sambandet kalcium-magnesium. De flesta lider av magnesiumbrist, inte kalciumbrist och man bör därför öka mängden magnesium snarare än kalcium."
Det där tål att funderas på... ;-)
Det är inte som du skriver så att för mycket kalcium är det som ger åderförkalkning - vänd på tänket. Det är försurnin, eller närmare bestämt kalciumbrist som ger åderförkalkning/förfettning. Kalciumet är "kung". Det viktigaste mineralet, övergripande, det ger tex elasticiteten i de kollagena fibrerna, såsom tex ådrorna. De fibrerna är som ett finmaskigt elastiskt nät. Vid kalciumbrist så tappas elasticiteten, och "saker"/molekyler kommer inte igenom som de ska, och det bildar ett plack. Då blir det enn ond spiral. Då ser man att det finns mycket kalcium i blodet, och luras till att tro man har för mycket kalcium... fast kroppen skriker efter det. Eller man ser att det finns "mycket" kolesterol i blodet, för det får också svårt att passera kärlväggen, som blivit stel... så luras man till att sänka sitt kolesterol... fast det är så nödvändigt för tex hjärtats funktion. Men det når inte ut... kroppen tillverkar det själv ber om det, det är fråga om liv och död... Så fås man till att genom vitrockars tänk kriga mot kolesterolet, fast "de" vet ingenting, och pular med symptom, skjuter på problemen och gör folk sjukare.
Kan någon förklara hur det här hänger ihop:
"För lite magnesium gör nämligen att man inte kan ta upp tillräckligt med kalcium. "
Hej Kristina,
vill man vara säker så kan man göra en hårmineralanalys men det finns vissa typiska tecken på magnesiumbrist som t.ex muskelkramper, migrän, hjärtarytmi och matsmältningsproblem vilket gör att man kan misstänka magnesiumbrist. Det är inte farligt att testa magnesium, men det man ska tänka på är att välja rätt form av magnesium.
Hej BigBang,
du har helt rätt i att vi ligger högt upp på jordklotet och att bristen på sol påverkar och anledningen till att jag nämner USA är för att de har massor med sol (undantaget Alaska) och konsumerar precis som vi mycket mejeriprodukter men har likt förbaskat hög benskörhet. Vad gäller försurning så tror jag att vi pratar om olika saker; jag pratar om syra/bas-balansen i kroppen och det verkar som om du talar om försurad miljö... eller?
Det är ingen hemlighet att läkemedel, kött, kaffe, Coca Cola mm försurar kroppen försurar kroppen, så för mig är det logiskt att tänka sig att en försurad kropp utarmar benstommen på mineraler och bidrar till benskörhet. Håller med om att det finns länder som lever ohälsosammare än vi, men poängen med inlägget var att det är en myt (som tyvärr använts som säljargument för mjölkindustrin i flera decennier!) att vi ska äta mjölkprodukter för att hålla oss fria från benskörhet. Om mjölk vore lösningen så skulle Svenskars och amerikaners ben vara hårda som diamanter... men det är de inte!
Intressant! Men hur vet man om man har brist på magnesium eller obalanserad kalcium-magnesiumnivå?
Visst.....du säger att det är en hög andel människor som lider av benskörhet i Sverige och i USA. Du påstår även att det beror på att vi lever försurande i VÄSTVÄRLDEN, och att vi inte för tillräckligt med sol=D-vitamin samt magnesium. Men det tycker jag är en smula märkligt eftersom vi i Sverige är ovanligt hälsomedvetna och miljömedvetna om man jämför med andra länder som t.ex USA. Vad beträffar försurningen så finns det länder med ännu högre försurningsgrad än oss, t.ex Indien, Kina, Japan, Ryssland osv.. och som enligt statistik INTE ligger högt i benskörhet. Vad många däremot inte vet är att Sverige ligger högt på jordklotet, vi har mindre sol och mineraler i jorden. För när inlandsisen svepte över vårt land för länge sedan så rev den med sig en massa viktiga mineraler ur berggrunden ner mot kontinenten. Därav fick vi en mineralfattigare jord i norden....tyvärr. Jag köper inte riktigt det här med att jämföra oss med USA heller. Vi kan inte riktigt heller bevisa att det är just människor som äter mediciner som är mer bensköra än andra.
Priset i idioti går till...
Ja, hör ni… det finns många “vinnare” att välja på nuförtiden – eller hur!? Men om vi nu ska begränsa urvalet till idioti vad gäller kost och näring så går priset till kycklingmjölk (http://www.si.mahidol.ac.th/eng/siriraj/newspaperdetail.asp?news_id=1).
Nej, det är inget tidigt aprilskämt (tror jag, men det är ju fritt fram att hoppas på det…) utan en ”upptäckt” av en grupp thailändska forskare och barnläkare som presenterade idén 2008. Denna produkt hade då tagit tio år att forska fram. Är det inte underbart? Forskare har lagt tio år av sina liv och sina skarpa hjärnor på att fundera på hur man kan mala ner kycklingbröstfiléer och spä ut med vatten för att vi envisas med att mata våra små med ett annat djurs mjölk eller en växts ”mjölk”. Det är tydligen helt omodernt att använda det sunda förnuftet.
Är det någon som sett en kyckling med mjölkstinna bröst så skicka in bilden till Alternativjournalen bums! Kycklingar har alltså inte dolda spenar som man kan pressa mjölk ur, utan det handlar om att man föder upp kycklingar för att sen mala ner dem till kött och spä ut med vatten. Voilà! Får man fresta med en skvätt kycklingmjölk i teet?
Som vegetarian så tycker jag att rent etiskt är tanken motbjudande, men ur näringssynpunkt är det faktiskt rent idiotiskt och det lär förhoppningsvis dröja många år innan kycklingmjölk blir ett alternativ i Sverige… om ens någonsin! Tack och lov.
Man hävdar att det är fullt med vitaminer, proteiner osv. och att kyckling har en unik sammansättning som gör det lämpligt för småbarn med allergier… det är bara det att små barn INTE ska inta särskilt proteinrik mat i början. Komjölk innehåller t.ex. 3-4 ggr så mycket protein som bröstmjölk, vilket kan vara en av anledningarna till intoleransen bland spädbarn.
Jag tror personligen att mjölkproteinet är skadligare än mjölksockret och hur man reagerar på kycklingmjölk får alltså nästa generation svara på och betala notan för. Jag begriper faktiskt inte att det ska vara så svårt att förstå det här med vad naturen har avsett för människan? När man är vuxen kan man kanske (om man tål det) laborera lite med olika ”mjölk”-sorter, men spädbarn ska varken växa upp på bön-, nöt-, ko-, get- eller kycklingmjölk eftersom vi inte är varken bönor, nötter (vissa verkar dock vara det) eller djur (i det avseendet).
I vanlig ordning skyller man på genetiken och hävdar att allergin mot olika mjölksorter har gentiska skäl (Zzz… Zzz…) - inte på att vi envisas med att låta våra barn dia ett annat djur.
Om det ändå vore så väl att mjölken var naturlig – men det är den inte längre. Man högpastöriserar den, vilket förstör enzymet laktas som hjälper till att bryta ned laktos och man homogeniserar den så pass att den blir jämn och utan grädde på ytan - man slungar sönder molekylerna helt enkelt. Det närmaste alternativet vi har till naturlig mjölk i Sverige är lågpastöriserad, gammeldags ekologisk mjölk, men eftersom korna inte äter gräs året runt så ändras fettsammansättningen i mjölken vilket får mindre gynnsamma konsekvenser ur näringssynpunkt.
Men på nätet kan man även hitta folk som äter upp soffor och möbelstoppning, så det är kanske lika bra att sluta förvånas en gång för alla.
17 januari 2012
Skriv kommentar
Man kommer förmodligen aldrig att upphöra att förvånas...
Helt galet hur man ens kommer på idén att göra mjölk på kyckling!?
Alternativ till kaffe och te
I förra blogginlägget så kritiserade jag starkt kaffe-/koffeinkonsumtion och jag tänkte därför komma med lite tips på vad man kan dricka istället. Min personliga favorit är te gjort på Tulsi, den heliga indiska basilikan, som i motsats till kaffe och koffeinhaltigt te faktiskt stärker upp kroppen.
I Indien symboliserar Tulsi-plantan familjens hängivenhet till gudarna och många hinduer dyrkar den både morgon och kväll. Platser överväxta med Tulsi-plantor anses särskilt gynnsamma att förrätta bön på. Den sägs vara guden Vishnus favoritplanta och anhängare av Vishnu bär därför ofta halsband tillverkade av Tulsi-stjälkar. Men om man bortser ifrån växtens religiösa tradition så är det en fantastisk medicinalväxt. Te på Tulsi verkar avstressande på nervsystemet, är aromatiskt och välsmakande, koffeinfritt, antioxidantrikt, febernedsättande, hostdämpande och njurstärkande bland annat…
Det är nästan omöjligt att inte hylla denna underbara lilla planta till skyarna! Man kan variera Tulis-teet efter säsong: på sommaren kan man servera Tulsi-te kallt med myntablad för en svalkande effekt och på sommaren med ingefära eller andra kryddor för en mer värmande effekt. I Indien sägs den förbättra luften där där den växer och används för att hålla myggor borta och skydda mot Malaria. Idag behöver man lyckligtvis inte åka till Indien för att införskaffa Tulsi, utan det går alldeles utmärkt att handla det i de flesta hälsokostbutiker.
Ett annat alternativ till kaffe är ”kaffe” gjort på rostat korn och cikoria bl.a , t.ex. Yannoh, Barley Cup m.fl, som påminner väldigt mycket om snabbkaffe, men godare (tycker jag). Kornkaffet har inte samma hälsofördelar som t.ex Tulsi, men det är åtminstone koffeinfritt, basbildande och innehåller inulin vilket bidrar till en frisk tarmflora.
Om man vill sluta med svart och grönt te och istället gå över till örtteer, så finns det en uppsjö av alternativ att välja mellan. Grönt te framhålls ofta som antioxidantrikt och rena dunderdrycken och det stämmer att grönt te innehåller antioxidanter, men… det innehåller även koffein och som ni kanske förstod av mitt förra inlägg så rekommenderar jag att man undviker koffein i möjligaste mån. Om det är antioxidanterna man är ute efter så är blåbär och korngräspulver ett bättre alternativ, om än inte lika ”fika-vänligt”. Svart och grönt te är dessutom rikt på fluor vilket påverkar tallkottkörteln negativt och hämmar sköldkörtelns funktion vilket kan ge hormonella problem på sikt.
För de av oss som tycker om indiska och orientaliska kryddor så är Yogi-teer ett bra alternativ (se bara till att det är gjort för din dosha, vilket brukar stå på undersidan om jag inte missminner mig), men om man inte tycker om kanel, ingefära, kardemumma och den typen av kryddor så är teer med yang-karaktär att rekommendera på vintern. Själv brukar jag dricka mycket maskrosrot-te, som är yang – dvs. värmande till sin natur och passar bra på vintern.
Kukicha-te (japanskt kvistte) med lite tamari och umeboshi är också yang och ett bra alternativ på vintern. Man kan göra egna teblandningar med sina favoritörter och favoritkryddor och anpassa dem efter sina egna behov. Har man generellt problem med matsmältningen så kan ett te med anis och fänkål som bas vara ett bra alternativ. Är man sugen på ett sötare te så är ett te med bas av lakritsrot eller kanel att rekommendera. Vill man ha en mocca-variant av örtte eller kornkaffe så kan man tillsätta lite carob, vars smak påminner om kakao… Bara fantasin och entusiasmen sätter gränserna! Jag vet, det låter verkligen äppelhurtigt, men så är det faktiskt. Ju mer man lär sig att göra själv, desto större är chansen att man får det man verkligen vill ha och framförallt vad ens unika kropp behöver. För en sötare smak på de bittra örtteerna så kan man ha antingen söta med rissirap eller honung av god kvalitet, men använder man honung så bör man också röra ner en klick smakfritt kokosfett för att inte riskera en blodsockerhöjning om man är känslig.
Med dessa tips så önskar jag er riktigt goda och välgörande fika-pauser under året! :)
10 januari 2012
Skriv kommentar
Absolut, glömde nämna rooibos som såklart ´är väldigt bra. Tack!! :)
Vill bara säga att det finns ju Rooibos också som inte innehåller koffein, men mycket antioxidanter och mineraler. Även rogivande och lugnande. Perfekt kvällste. Rooibos är en ört som växer i Sydafrika i Cedarbergen....
Tack för alla bra råd Jenny!! Ska tipsa mina koffeinvänner....
Intressant och frågan är om vi någonsin kommer veta om gudarna skapar oss eller vi dem... kanske kvittar det! :)