Elallergi – myt eller verklighet?

Elallergi, eller elöverkänslighet, är en mycket omdebatterad företeelse som vissa vill kalla folksjukdom, medan andra vill kalla den, för att använda ett uttryck i tiden - ”fake news”. Människor i Sverige och över hela världen lider av åkommor som stress, hudutslag och huvudvärk som de anser sig vara rotade i en långvarig exponering av magnet- och kraftfält orsakade av vanlig hushållsel.

Bara här i Göteborg finns en stor grupp människor som upplever sig lida av elöverkänslighet. Samtidigt är den officiella hållningen från myndigheter, läkare och forskare att elöverkänslighet inte existerar, eller i alla fall inte kunnat bevisas, trots omfattande forskning. Ingen av de som säger sig lida av elallergi i Göteborg är elektriker.

elmätning

Ett ganska nytt problem

Rapporter om elöverkänslighet började komma på 80-talet, och sammankopplades med bildskärmar till datorer, som då var en helt ny företeelse i arbetslivet. Det var medlemmar i fackförbundet TCO, som organiserar många tjänstemän, som klagade på huvudvärk och stressymtom som de kopplade samman med arbetet framför skärmarna. Trots att inga kopplingar kunde göras till att det var strålningen från skärmarna som orsakade besvären, lyckades TCO få igenom en standard för bildskärmar som begränsade strålningen, den så kallade TCP-standarden.

Sedan dess har rapporter om elallergi varit vanligt förekommande i medier, både i Sverige och utomlands, med en kulmen på nittiotalet. Sedan omfattande forskning utförts, som inte på något vis kunnat koppla strålning från elektronisk utrustning till fysiska besvär, har dock de flesta myndigheter världen över valt att hålla en skeptisk linje till elöverkänslighet. Det existerar helt enkelt inte, och personer med elallergi

Nocebo-effekt

Det råder inget tvivel om att de personer som uppfattar sig lida av elallergi har ont. Däremot skiljer sig uppfattningen om orsaken tillsmärtan mellan de drabbade oh läkare och forskare. Enligt medicinska experter är smärtan relaterad till en så kallad nocebo-effekt och betingning. De drabbade har lärt kroppen att reagera negativt de då tror att de befinner sig i närheten av ett elektromagnetiskt fält.

Att det skulle kunna vara på det här viset bevisas också av att många blindtest utförts på människor som säger sig lida av elöverkänslighet. Man har helt enkelt påstått för ett visst antal utvalda personer att de befunnit sig i närheten av en elektronisk apparat, trots att de inte gjort det, och personerna har ändå påstått sig drabbas av svår huvudvärk. På samma sätt har personer utsatts för elektromagnetiska fält när de trott sig vara skyddade, utan att uppvisa några symtom. Det är ganska talande att ingen av de personer som upplever sig vara drabbade är elektriker.

Myndigheternas hållning

Ett vanligt krav från personer med elöverkänslighet är att samhället ska anpassas efter deras handikapp. Eftersom elallergi inte officiellt existerar får de inget gehör från myndigheterna. Däremot accepterar staten att personer med elöverkänslighet verkligen lider, men att deras problem är psykiska. Därför har vissa kommuner valt att dela ut bidrag för elsanering till personer som säger sig lida av elallergi. Elsanering innebär att personerna kan isolera väggar och elektroniska apparater i sitt hem för att skydda sig mot upplevd strålning.

Många kommuner väljer dock att inte dela ut bidrag för elsanering, med motiveringen att det faktiskt saknas stöd i forskningen och därmed laglig grund. De kommuner som delar ut ersättningen gör det ändå som en eftergift till personer som uppenbarligen mår mycket dåligt av någon orsak. I Göteborg har kommunen valt att hålla en tillåtande linje vad gäller bidrag och stöd till elallergiker.

 

3 Jul 2018