Hur påverkar din livsstil en vårdnadstvist

Det sker en ökning av antalet vårdnadstvister i Sverige. Under de senaste tio åren har antalet fall nästan fördubblats; något som rimligen även hör ihop med att antalet skilsmässor också ökat kraftigt. Granskar man en vårdnadstvist närmare så är det - enligt många sakkunniga jurister inom familjerätt - inte det faktum att de inträffar som är det stora dilemmat.

Det är hur de ter sig som är det stora problemet. Man menar att tonläget har höjts och att temperaturen har nått en så pass hög nivå att det hela blivit betydligt mer otrevligt. Där man förr kunde kommunicera och se till det viktigaste i en vårdnadstvist - barnen - så handlar det idag om hårda ord, större aggressioner och rena karaktärsmord. Många menar på att detta är en följd av att dagens föräldrar är födda på 70- och 80-talet och att det handlar om en ren generationsfråga där mer egoism finns och där man hellre ser till egen vinning än vad som är bäst för sina barn. Så kan det vara, men där ska man även säga att det handlar om en generalisering.

Är begreppet samarbetsproblem för diffust?

En annan viktig aspekt kring varför en vårdnadstvist blivit hårdare och tuffare handlar om rättens bedömning. Enligt många jurister så går det här åt båda håll. Å ena sidan så handlar det om att man alltid ser till barnets bästa - något om i rent juridisk mening innebär att barnen ska rätt till umgänge med båda sina föräldrar - oavsett hur situationen ser ut.

Å andra sidan pekar många på att man ser saken ur det totalt diametrala perspektivet och i och med detta kan bortse från exempelvis pappan och alltid döma till mammans fördel. Faktum är att det finns visst fog för det senare. I många fall så slutar en vårdnadstvist med att mamman tilldelas ensam vårdnad och rent statistisk så är det betydligt vanligare än det motsatta scenariot.

Ett tredje problem och en alternativ förklaring till varför en vårdnadstvist är troligare idag än förr och varför mamman ofta kan tilldelas vårdnaden handlar om samarbetsproblem. Sedan det blev möjligt att använda samarbetsproblem som ett skäl så har också en ökning skett - det går inte att förneka. Problemet med detta är att begreppet är så pass brett att det blir omöjligt att bena ut.

Vad är ett samarbetsproblem egentligen? Handlar det om att den ena föräldern är svår att kommunicera med, handlar det om problematik vid hämtning/lämning, handlar det om att man hela tiden försvårar eller finns det andra aspekter som även de kan räknas?

Om en pappa har en mer alternativ livsstil som kanske är lite mer tillbakalutad och där klockan och scheman inte följs slaviskt - är han då per automatik en dålig vårdnadshavare och går att peta in under anledningen samarbetsproblem vid en vårdnadstvist? Rent juridiskt - ja. Det är också en del av problemet, enligt oss.

Man tar inte hänsyn till mänskliga värden och personlighetsdrag i den grad man borde. Anger man samarbetsproblem som skäl så bör det även tas större hänsyn till människan och inte enbart det faktum att exempelvis pappan har en lite mer disträ hållning till fasta tider. Något som man, faktiskt, kan få hjälp med också.

13 Nov 2018